Någon stor hinner före mig,
radar upp mina minnen.
Först krafsade jag desperat upp dem,
skrynklade ihop dem,
ingen ska få minnas
mina minnen, mer än jag.

Andra gången jag passerar
plockar jag upp pärlorna i min hand
beaktar och begrundar, beundrande
vänder, vrider
låter ljuset speglas i slipningen
reflektera ljus och färg
stunden vill återberätta om gångna tider

En påse pärlor
med djuplila nyans
tar mig tillbaka till dig

En vägg bakom oss
läraren i salens mitt
Med vackra händer
plockar du fram pennor ur pennfodralet
du säger, med en vänlighet
som få kan,
krävande uppmärksamhet
men ingen bryr sig.
- Eva- Maria har ett nytt läppstift!
mörkt med djuplila nyans,

vaa? vaa sa du? vem, sa du?
-du, vi skriver på fredag!

Man blir så fånigt löjlig

under förälskelsens första fas,
vill vara nära
vill bara vara med
avstånd är förskräckliga
en millimeters frånvaro
o, det blir kallt

Hennes blick var grå,
blicken sög sig fast i unga fnittriga mig,
grå otyckande ögon som jag sett förr
Min kärlek härstammar enbart från mitt hjärta
blockerar allt utrymme
inte en människa att tycka om det

Låna mig din rymd
en stund
Jag älskar dig, har och ska