Stark sommarsol, stickande bromsar
i barndomstid
vi cyklar till roddbåten
syster stor och lillebror
far och mor, far ror
mor är med

En sommardag
min  hand smeker vattenytan
enformig ljud från åror,
far ror

Släpar motståndslöst handen över vattenytan.
handen följer vattenströmmen utan egen vilja.

En önskan att  känslan
stannar kvar för evigt.
Svalkan mot handen.
men vatten gör som det vill, vilt.
Vatten strimlas,
rinner mellan fingrarna
förbi handryggen,
utan att lämna spår,
precis som livet självt.

Kupar handen
försök att hålla kvar, men,
vattnet följer sin egen lag,
flyter tillbaka till stora vattensamlingen.
Inget blir evigt kvar,
inte ens en enda liten vattendroppe.
Få minnesvärda
ibland skräckfyllda sekunder, minuter
mönstrar min hand
ärrar in minnen, från hand till tanke,
till mun

Skarpa spegelreflexer skaver.
Ögonhöjden sträcker sig
till himlen,
sänker blicken
i oändlig tacksamhet.
grunnar på livets oåtkomlighet.

Livets puls,det är allom bekant.
Men allts oåtkomlighet
aldrig hinna ifatt, tafatt
alltid konstatera.
alltid ett säkert steg efter
En orubblig tanke, skapad av eld

Då för sent
Nu i tid,
för all tid orubbliga tankar,

skyddsbarriär, tänker aldrig fel


Men minnet av sommar, broms och båt
stora syster och lille bror
far och mor,
ger mig en tilltro till att så ska vara,
oåtkomligt tryggt.

Kaffet som bryggs.
Vi kokar kaffe
på öppen eld
med måttfullhet
men jag dricker med begär, för alltid