Och det fortsätter
på bordet en tidning uppslagen.
På näst sista sidan
ler en gammal skollärare
rakt ut i intet.

Min blick förmår han inte
möta,
sorgen vann.
Men mina rökfyllda ögon har
samlat hela världens leenden,
i ett ögonblick.
Vaga tidsangivelser
får tiden att välta omkull.

Tjut och pip,
gula skenet skiner styggt,
gula skräcken ramar in,
gula röken stormar in.

Förevigat för evigt
det automatiserade livet,
livet som blev kvar