Jag minns inte hur det gick till när jag köpte min första motorcykel. Jag minns att min bror var en ivrig påhejare när det gäller mitt motorcykelköp. Min bror fick en motorcykel, en Honda 125cc, av pappa. Det var nog en betalning för väl utfört sommarjobb. Hans Honda, var en alldeles lämplig mc för mig att börja övningsköra med. Jag hade behörighet att köra, bil och motorcykel på mitt körkort. Så kom dagen då vi började övningsköra. Vi var alltid tillsammans, min bror och vår bästa kompis och jag. Vi hade tillgång till bil eftersom vår kompis ägde en bil. En Volvo amazon som tickade och gick som en klocka. Jag som är lite nervös av mig, ville köra på mindre vägar så att jag inte behövde oroa mig för mötande och bakomvarande trafik. Att jag inte behövde oroa för omkörande trafik. Och det fanns många små, inte så väl preparerade vägar att övningsköra på. Många grusiga vägar att träna på och bli en mästare på vägen. Men det är bara som man trodde.
Jag brukade och brukar fortfarande säga till mig själv. Hellre underskattad av alla andra, än överskattad av sig själv. Som om det var möjligt. Att överskatta sig själv. Inte för min del i alla fall.
Min första motorcykel och som jag körde hem alldeles ensam, DSS 090, min första stora kärlek gav mig känslan som var som om jag kommit direkt från slummen till paradiset. En känsla som att köra på moln, smoth, var det rätta ordet. Honda CB 350 four. But not mine for-ever- four. Jag skulle bli hänförd senare av den motorcykel som var min for-ever-four. Men först en mellanakt där Honda CB 750 four, en skapelse i blått och guld, Den vara bara en lärdom i, ta det varligt för den kan bli farlig. Och wobblade jag inte omkull med den precis på vägen som gick förbi utanför samhällets stenkyrka.
Som att kliva ur ett sommarvarmt tält, som man delat med ett par oåtkomliga kompisar, som inte verkade förstå ett enda ord som man sa. Kompisar som delat min glädje över att det var sommar och därtill att det var midsommar. Och därför ville att vi skulle fira midsommaren med att skåla i pissljummen koskenkorva som blandats ut med solvarm fruktsoda. Min gom, min gom, så svårt att svälja denna dryck. Valet var att vara nykter bland idioter eller svälja denna hellvvetiska illasmakande dryck. Och bara le. Och där när jagg dragit upp blixtlåset på tältet, mötte min blick den blanka skinande motorcykeln och på den satt en prins, den svarta man väntat på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar