Nervös, så beskrev jag mig som. En försiktig tjej. Det var en mer en rättvis beskrivning av mig själv. Med den beskrivna egenskapen tog jag med mig, till den första övningskörningen. Jag hade behörighet att köra mc och köra med passagerare. Så började jag köra motorcykel, min brors, Honda 125cc. Jag har nämt att Ångermaland var landskapet som vi bodde i. Vi kunde från vårt föräldrahem, Idyllen, se Ångermanälven där den ringlade sig fram stor och mörk. Med båtar, och båttrafik som flytande dekorationer på stora älven.
( tänkte på Maxim Gorkij, hans fina beskrivning av floden i boken, Min barndom)
Kanske var det vår kompis som körde först, Hondan, hemifrån vår gård, till andra sidan älven. Och jag som körde Volvon efter Hondan och jag, med lillebror som passagerare i bilen. Så körde vi i någorlunda sällskap, Volvon och Honda, till andra sidan älven. För där fanns mindre trafikerade grusvägar. Och väl över bron, på, en slingrig grusväg, bytte vi fordon, vår kompis och jag. Han klev in i bilen och jag övertog Hondan och lillebror bytte också fordon. Han satte sig bak på mcn och jag tog hand om styret med alla kontroller. Och så startade vi och rullade iväg på grusvägen. Bror och jag. En stund senare började mcn uppföra sig konstigt. Jag, med noll kunskaper om motorcyklar, trodde att det var min bror som inte satt stilla bak på bönpallen. Jag drog ner gasen och samtidigt sa jag åt min bror att sitta stilla. -Det gör jag sa han. Farten var inte hög så jag fick stopp på mcn strax. Och då såg vi vad som var fel. Jag hade fått punka på Hondan på bakhjulet. Vår kompis som också stannat Volvon kom fram till oss och vi löste problemet med punkteringen. Jag trodde på först att det var rullgruset som fick mcn att beete sig underligt eller såvar det inte bror som satt stilla där bak. Men det fanns en tredje förklaring, punktering. Ännu en lärdom att lägga till de. andra.
Och detta hände första gången som jag körde mc
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar