DSS 090 Börjar

 

Det blev många, fler, turer till Sundsvall på E4 på vintern 1974 med Volvon. På sjuttiotalet började vintern i oktober och tog slut sista mars. Det snöade var och varannan dag, när det var vinter i Ångermaland,, då på sjuttiotalet. Minnet förenklar förmodligen en aning, men på det stora hela taget, var det så. Men att de var snöoväder varje gång vi körde till Sundsvall, det är sanningen, hur då rådande förhållanden var. Det snöade alltid på hemvägen, det är så sant. Och med klena vindrutetorkare blev sikten urusel. Det går inte att jämföra comforten som är i dagen bilar. Det fanns en choke och en kasettbandspelaren i amazonen. Inte mycket mer. Varför körde vi en Volvo amazon nio mil till Sundsvall och nio i retur, vinterdagar och bara på söndagar? Jo, för i staden fanns en mcfirma och där fanns ett skyltfönster. Och där, i skyltfönstret var alltid olika motorcyklar exponerade. Som vi trycke våra ansikten mot skyltfönstret. Varför besökte vi inte firman på en lördag då det var öppet? Som jag har skrivit här innan, tidigare, så var jag en försiktig och blyg tjej. Så jag ville ha det så. Bara besöka firman på söndagen då de hade stängt. Och stå utanför skyltfönstret och drömma. Vardagskvällar, de tillbringade vi, vår bästa vän, och jag och lillebror i, vårt föräldrahem på backen, Idyllen. Vi satt i brors rum och pratade motorcyklar. Väggarna i hans rum hade många bilder, i större format, olika format av motorcyklar på väggarna. De var vardagsgöra att drömma om Honda och en Engelsk Norton. Helgen ägnades åt turer med den guldfärgade Volvon till skyltfönstret i Sundsvall. Där drömmar uppstod och höll oss livfulla vintern ut. När sommaren kom ringde vi till firman och frågade vilka cyklar fanns att köpa. Det var vår vän som fick på sin lott att ringa till mcfirman  och fråga vad som fanns inne.  Han fick beskedet. att det fanns en Honda CB 350 four till salu. Silverfärgad DSS 090, en årsmodell gammal och inte så många körda miltal heller. Den ville jag köpa. Längtan var stark och dagen efter samtalet, tog jag på PKbanken ut mina pengar, och slängde in min bruna skinnjacka, och handväskan i amazonen. Nu far vi till Sundsvall kompisar, sa jag. Där köpte jag min första mc, my heartbreak. Jag minns det som om min kompis försökte pruta, och det resulterade i att jag fick min intergralhjälm i krom, en Nolan, på köpet. Och utan några skills i motorcykel körning körde jag Hem min motorcykel. Med amazonen i följe. Alla nio mil och utan fordonsbyte. I en kurva som var en högerkurva med lustig dosering kände jag hur jag sögs ut mot vänster körfält. En liten skakning och en tanke efter kurvan, tänkte jag, är det så här man måste lägga ner motorcykeln i skarpa lite feldoserade kurvor.

Fortsättning följer

Nästan

Nervös, så beskrev jag mig som. En försiktig tjej. Det var en mer en rättvis beskrivning av mig själv. Med den beskrivna egenskapen tog jag med mig, till den första övningskörningen. Jag hade behörighet att köra mc och köra med passagerare. Så började jag köra motorcykel, min brors, Honda 125cc. Jag har nämt att Ångermaland var landskapet som vi bodde i. Vi kunde från vårt föräldrahem, Idyllen, se Ångermanälven där den ringlade sig fram stor och mörk. Med  båtar, och båttrafik som flytande dekorationer på stora älven.

( tänkte på Maxim Gorkij, hans fina beskrivning av floden i boken, Min barndom)

Kanske var det vår kompis som körde först, Hondan, hemifrån vår gård,  till andra sidan älven. Och jag som körde Volvon efter Hondan och jag, med lillebror som passagerare i bilen. Så körde vi i någorlunda sällskap, Volvon och Honda, till andra sidan älven. För där fanns mindre trafikerade grusvägar. Och väl över bron, på, en slingrig grusväg, bytte vi fordon, vår kompis och jag. Han klev in i bilen och jag övertog Hondan och lillebror bytte också fordon. Han satte sig bak på mcn och jag tog hand om styret med alla kontroller. Och så startade vi och rullade iväg på grusvägen. Bror och jag. En stund senare började mcn uppföra sig konstigt. Jag, med noll kunskaper om motorcyklar, trodde att det var min bror som inte satt stilla bak på bönpallen. Jag drog ner gasen och samtidigt sa jag åt min bror att sitta stilla. -Det gör jag sa han. Farten var inte hög så jag fick stopp på mcn strax. Och då såg vi vad som var fel. Jag hade fått punka på Hondan på bakhjulet. Vår kompis som också stannat Volvon kom fram till oss och vi löste problemet med punkteringen. Jag trodde på först att det var rullgruset som fick mcn att beete sig underligt eller såvar det inte bror som satt stilla där bak. Men det fanns en tredje förklaring, punktering. Ännu en lärdom att lägga till de. andra.

Och detta hände första gången som jag körde mc

Fortsättning följer

Vår bästa

Jag minns inte hur det gick till när jag köpte min första motorcykel. Jag minns att min bror var en ivrig påhejare när det gäller mitt motorcykelköp. Min bror fick en motorcykel, en Honda 125cc, av pappa. Det var nog en betalning för väl utfört sommarjobb. Hans Honda, var en alldeles lämplig mc för mig att börja övningsköra med. Jag hade behörighet att köra, bil och motorcykel på mitt körkort. Så kom dagen då vi började övningsköra. Vi var alltid tillsammans, min bror och vår bästa kompis och jag. Vi hade tillgång till bil eftersom vår kompis ägde en bil. En Volvo amazon som tickade och gick som en klocka. Jag som är lite nervös av mig, ville köra på mindre vägar så att jag inte behövde oroa mig för mötande och bakomvarande trafik. Att jag inte behövde oroa för omkörande trafik. Och det fanns många små, inte så väl preparerade vägar att övningsköra på. Många grusiga vägar att träna på och bli en mästare på vägen. Men det är bara som man trodde. 

Jag brukade och brukar fortfarande säga till mig själv. Hellre underskattad av alla andra, än överskattad av sig själv. Som om det var möjligt. Att överskatta sig själv. Inte för min del i alla fall. 

Min första motorcykel och som jag körde hem alldeles ensam, DSS 090, min första stora kärlek gav mig känslan som var som om jag kommit direkt från slummen till paradiset. En känsla som att köra på moln,  smoth, var det rätta ordet. Honda CB 350 four. But not mine for-ever- four. Jag skulle bli hänförd senare av den motorcykel som var min for-ever-four. Men först en mellanakt där Honda CB 750 four, en skapelse i blått och guld, Den vara bara en lärdom i, ta det varligt för den kan bli farlig. Och wobblade jag inte omkull med den precis på vägen som gick förbi utanför samhällets stenkyrka.

Som att kliva ur ett sommarvarmt tält, som man delat med ett par oåtkomliga kompisar, som inte verkade förstå ett enda ord som man sa. Kompisar som delat min glädje över att  det var sommar och därtill  att det var midsommar. Och därför ville att vi skulle fira midsommaren med att skåla i pissljummen koskenkorva som blandats ut med solvarm fruktsoda. Min gom, min gom, så svårt att svälja denna dryck. Valet var att vara nykter bland idioter eller svälja denna hellvvetiska illasmakande dryck. Och bara le. Och där när jagg dragit upp blixtlåset på tältet, mötte min blick den blanka skinande motorcykeln och på den satt en prins, den svarta man väntat på.

 

En fredag i Ångermaland på 70-talet

Nu minns jag inte, den ungefärliga tiden, det tog att köra mellan Lunde och Örnsköldsvik. Inte den exakta tiden, men som jag minns är, att det tog en timme ungefär. Samma tid med mc eller bil. I dag kör eller åker man kanske inte den vägen, man gjorde, då jag var ung. När jag trafikerade E4 då på sjuttiotalet körde man över gamla Sandöbron. Nuförtiden är det E4 via Höga kustenbron. Men sommaren, måste varit sjuttiosex, när jag hade Honda CB 500 four, min alldeles nya mc. Det var jag som fick glädjen att köra in den, vill minnas att de första 50 milen fick jag inte dra upp min mc överett visst varvtal. Ett visst varvtal fick inte överskridas. Nu minns jag inte vilket varvtalet var. Sju år tidigare, det var nog mer än sju år, tidigare, när vi, jag och traktens flickor och pojkar brukade samlas på sommarkvällarna, sommaren 1968, just där vid samhällets korvkiosk. Killarna med sina mopeder som de varvade hela tiden. Ljud och avgaser, med det kunde man lokalisera var de höll till. Det var kanske till för att locka med någon tjej på en tur runt byn. Ofta lyckades jag få låna någons killes moppe. Ett par gånger hade jag lyckan med mig, och då fick låna någon killes moped. Men till slut sa en av killarna till de andra, en vars moped som jag tog en tur runt byn. -Låna inte ut moppen till Eva, för hon varvar moppen. Jag körde så fort det gick att köra med moppen. Det var ju kul.  På andra sidan gatan fanns byns butik för Kem och Klet, där jag alltid inhandlade min kosmetika. Jag, som alla andra flickor som använde mascaran Perplex. En svart klibbig mascara so var utmärkt till och bygga upp lager på svart lager på ögonfransarna. Och vi spottade i mascaran, vet vem som lurade oss till det. Och en kväll när vi stod samlade utanför butiken, kom en lite äldre, kille 18 år kanske, jättesnygg, mörkt lockigt hår, en att bli tjusad av, fram till mig. Utan att säga så mycket, gav han mig ett par solglasögon. Hur skulle jag då förstå vad som menades med det.Tänk vilken tur jag har haft i livet.  Köra Mc utan dåligt samvete för miljön. Nöjesåkning, var vad det var. Inget man ägnar sig åt i dag. Om det tog en timme till Övik, så tog densamma tid hem. Trafiken var inte som idag. Det var glesare mellan bilarna, betydligt mindre trafik. Nu har jag redogjort tiden det tog att köra dit och hem, en timme dit och en timme hem, på ett ungefär

Fortsättning följer.

Tur och retur

 Jag minns inte hur jag kom i kontakt med motorcyklisterna i Örnsköldsvik, då på en sommar på 70-talet, men jag gjorde det. Kanske ett förargligt ett sopapatorsk, och det, är jag åter tacksam för. Jag fick uppleva en sommar i sällskap där jag kände mig som en av alla andra i samma gemenskap. För att du ska förstå hur jag pendlade mellan Lunde och Örnsköldsvik, en sommarmånad på sjuttiotalet, berättar jag för dig, och kanske någon annan, hur en sommarmånad i 70-talets blev mitt livs månad, förutom barnen, såklart. Och alla andra som var med på sjuttiotalet, det var vår tid. Allt var möjligt.Har ni hört det förut?

Jag kunde ha mitt hjärta till vänster, med ett litet hjärta till höger. Utan att vara annorlunda. Jag kunde i min omedvetenheten köra mc på bensin, utan dåligt samvete för miljön. Jag tycker att de som kan, är kunniga, utbildade har ett ansvar att säga sanningen. Redan då, förr 1970, kände några till om hur illa vi skötte vår miljö och även oss själv. Jag rökte ett tag, ok, lite visste jag. Det det går inte skylla allt att jag visste inget

Jag var en tjej som gillade motorcyklar, smink och det ganska mycket av den varan. Smycken och allt annat krimskrams. Jag bodde hemma hos mamma och pappa och syskon. Familjen är viktig, mycket. Men människor som såg mig bara till mitt yttre, tänkte kanske, att den tjejen hon är hård och tuff. Men inte visste de att på sommarkvällar läste jag, Hjalmar Gullbergs dikter i stearinljuset sken, medan åskan dundrade på utanför fönstren. Ögon, läppar..det finns inga ord, mascaran rann och jag lyssnade på Carol King. Och att jag var så blyg att det gränsade till fobi. Men jag var mer vänster än höger och jag gillade motor, fart och hade en egen motorcykel. En alldeles ny Honda CB 500 four. 🍀Intergralhjälmen och skinnstället och stövlar och handskar var min rustning. 

Så här skulle din farmor beskriva sig själv på sjuttiotalet. Jag ska berätta för dig om hur jag körde mc mellan Lunde och Örnsköldsvik, en underbart vackert vägavsnitt i Ångermanland. 

Fortsätt följer

Höga kusten

 Det var vid en rasplats längs med Höga kusten E4 som jag blev erbjuden att provköra en svart BMW, men att jag min dummer tackade nej till det. Jag nämner det, för att det fanns en en för mig då, dold lockelse att ta mig ut på stora vägar. Jag var inte medveten om det själv då. Nu först förstår jag. Man kunde ju träffa på en själsfrände, en motorcyklist på ett av alla små caféer, fik eller någon rastplats längs E4. Och framför allt. Jag hade en egen mc och skulle inte kunna beläggas med att vara att jag var ute efter värdsliga ting. Kille med mc sökes.Jag sökte bara lite förståelse och vänskap. T.ex Diskutera om hårdheten på fjädrarna i framgaffeln. Och det var mer av nyfikenhet än något annat, om vem det var som dolde sig inne i integralhjälmen. Och jag tyckte att det var roligt att köra motorcykel på Höga kustens väg E4an  med min for-ever-four. Vägsträckan mellan Lunde och Örnsköldsvik, den trafikerade jag ofta, med bil på vintern och Hondan sommartid. Detta utspelade en sommar på 70-talet, och vid den tidpunkt när det var endast jag som hade tillgång till en motorcykel av oss tre, bror, och vår kompis och jag. Min och min brors kompis väntade på sin mc som han hade köpt från södra Sverige, vi väntade alla på leveransen av vår kompis motorcykel, en Norton som en privatperson från södra Sverige sålde. 

Solen, även den hade gasat och gassat på från vår, till en gassande varm sommar. Speciellt denna dag som jag berättar om. Den ville också vara mig tillgäng, det var inte bara regnet som ville irritera mig. Ibland tyckte jag det var för varmt, och ibland regnade och då kom man ingenstans utan regnställ, och då måste man packa regnstället rätt.Denna dag som var ett gott liv, en dag nån gång efter midsommaren kunde jag känna suget att få köra Hondan. Med eller utan sällskap. Och bästa sträckan att ta sig ut på en tur på motorcykel, en fin eftermidddag som det var var den väl underhållna sträckan, E4 mellan Lunde och Örnsköldsvik. Det tänkte jag på efter att vi ätit vår familjemiddag i vårt hus på kullen, Idyllen. Bevars, jag har rullat på rullgrus rakt ner i ett dike, förlorade styrning på bilen på rullgruset. På en mindre underhållen väg i Ångermanland.Diket var djup och vi fick hjälp av en hjälpsam bonde på plats som med sin traktor drog upp min kompis amazon. Det var jag som rullat bilen ner i diket. Så tidigare erfarenheter avgjorde mitt val av väg enkelt. Fina kurviga Höga kustens väg. E4 mellan Lunde och Örnsköldsvik. Där skulle jag så småningom uppleva riktig hög fart.   Forts nästa nr…

Bara för mig

 Ögonblick som jag minns från 70talet, som blev ögonblick som varade och följde mig genom åren, inte bara ett ögonblick som varade bara för då

 Motorcyklar kräver service av de det var bara att köra ner till mchandlaren. Det låter som jag beskriver nått som vi gjorde motvilligt.som en uppmaning.men det var bara roligt att ta en mc-tur till Sundsvall. Det var min Honda CB 350 four som behövde service, min DSS 090. Vi behövde köra nån timme till mchandlare, vi  med våra motorcyklar om det innebar ett motorcykelåk på 18 mil tur-och-retur. Men inte oss emot, vår kompis bror och jag, vi hade inget att invända mot det. Bara angenämt. Jag fick en tid, en dag, mitt mellan försommaren och full sommar. Med fullt skinnställ och handskar och hjälmar, halsduk och regnställ. För man vet ju inte. Ibland tycker jag är förföljd av regnet. Men om det hade varit möjligt att titta på instruktionsfilmer, där motorcyklar, som visas på You Tube nu. Då på sjuttiotalet. Då hade jag blivit kvar i garaget hemmavid. Svettandes med  arbetet med att restaurera Honda motorcyklar med fyra cylindrar. Tveklöst. och det för hela livet, sysslande med en speciell Honda four motor. Med en hel, four-ever, Honda CB 500cc four, att ta en tur med motorcykel bredvid mig, som var bara min. Den skulle vara körklar. Bara att starta och åka ner till samhället  och tanka full tank. Honda, blank med nyputsade kromade detaljer på motorcykeln och rengjord blänkande lack. Jag antar, jag vet att då skulle jag , - Inga andra behov hava jämte Honda four - Min första levnadsregel för  livet.

Och jag som var ny med motorcykel, förvarade regnstället under sadeln, och där finns intaget för luftenintaget. Ingen av de som var mitt mcsällskap såg och tänkte vad jag gjorde. Det blev en hackigf motorcykeltur till Sundsvall för då och täppte regnstället motorcykelns luftintag. De var servicen i Sundsvall som förklarade, och framför undrade, hur jag kunde göra så, regnstället under sadeln och det som resultat täppte till LUFTINTAGET!

Lite växter, frösådder och rosor också. Behövs för ett harmoniskt liv. Barnen var definitivt med mig. Det tillhör de livsviktiga behov,  jag har som jag inte kan vara utan.

En 70tals Hondamotor framstår idag för mig som ett vackert konst-verk. Det har jag upptäckt nu.  Titta på många inbakade motorcyklar som görs nuförtiden.. Jag blev bara bländad av Honda  då. Men nu blev det inte så. Jag förstod inte vad det var med den speciella känslan jag fick av att vara i närheten av motorcykeln Honda. 

Jag blev inte kvar i vårt idylliska garage. Jag, och som allmänt benämnd, man, tvingas ut och leva i den karusell som kallas, ut och leva livet, vare sig man ville eller inte. Det blev inget att välja mellan.Tacksam att jag fick turen att ha motor, mc och bilar som hobby på 70-talet.

Kan inte erinra mig om jag körde mc efter vurpan den sommaren. Men först berättelsen som möjliggjorde vurpan, som resulterades i att min motorcykel skrotades. Men först, första köpet av en Honda, som senare resulterade i en blå Honda 750cc four. Som gav mig min livs motorcykelupplevelse. Jag hade haft änglavakt, det var ett faktum.Det blev två dagar i en sjukhussäng och fin mänsklig, medicinsk omvårdnad. En ung manlig läkare lutade sig över mig där jag låg ganska mörbultad efter vurpan och ställde  frågan, den vanliga frågan som jag brukade få när jag var ute med min mc. Är det din motorcykel som du vurpade med? Det ena leder till det andra. Därför fortsatte mina tankar på följa John. Inte följa en motorcyklist utan följa en läkare. Det är nog bättre att jag försöka följa efter en läkare än en motorcyklist.

Vid besöket  hos mchandlaren senare efter vurpan, som råkade hända mittemot stenkyrkan, hade jag bestämt mig för att köpa en åtminstone lägre motorcykel, än Honda k1 750 cc four. Om möjligt också  hitta en lättare motorcykel.Det var vad jag eftersökte och hoppades hitta. Det gjorde jag i en annan Honda. Men innan jag hittade min, for ever mine, prövade jag en 750cc Och med den wobblade jag nästan livet ur mig.jag ska berätta hur jag hittade den mc som blev förever mine.

Men först tillblivelsen, köpet av 750cc Honda som hamnade hemma i pappas garage. Det jag nu berättar om, hände för femtio år sedan. En hel vinter hade vi, vår kompis och bror och jag ägnat oss åt att drömma om motorcyklar. Så var det vår och det och det var dags för ett första köp av en motorcykel. Hela vintern  hade vi ägnat oss åt att läsa mc-tidningar och bläddra och drägla över reklamblad från Honda. Lillebror hade under tiden fått en Honda 125cc av pappa. Den övningskörde jag med, där på våren och jag kände mig beredd på en egen första mc. På lillebrors mc hade jag tränat mig redo. För en egen motorcykel. På den tiden, 1970talet behövdes inte ett separat mc-kort, det ingick mcbehörigheten i bilkörkortet

Det var kärlek vid första ögonkasten, då jag för fösta gången såg min första mc, min Honda 350 four, silvermetalic med blå dekor. DSS 090. Men året därpå efter bytte jag bort den mot den blåa stora Hondan. Det behövdes lite pengar mellan så klart. Inte bara byta så där.

Så tog början av mina mc köp.Efter köpet av den silvermetalic färgade Honda 350 four, en sommar med  bytte jag upp mig, med en ivrigt påhejande lillebror som ivrigt med fina argument menade att jag skulle ha, att jag behövde en större mc, kubikkmässigt nu. Helt lämpligt så fanns där hos mchandlaren  en blå, Honda 750cc med gulddekor. Den var svårt att bara slänga en enda blick på den en blå Honda, inte jag åtminstone, så jag blev fast. Vid första anblicken kände jag, ett bara kanske, medan lillebror sa med de orden, där är en motorcykeln du ska köpa syster, konstaterade han. Och så blev jag övertygad om detsamma. Den blåa Hondan, tänkte jag med mina ungdomliga tankar,som då bara mest handlade hur fräck enmotorcykel såg ut, den behöver jag. Dekor i guld! Bror har så rätt. Han tänkte säkert inte en enda tanke på att han själv önskade ha en stor motorcykel på gården och i garaget. Vår medhavda kompis hade en utryckslös min och han sa inte  inte mycket alls, när vi bror och syster, syskon beundrade den blå med - ohh och - ahh, tittade på motorn, fyra cylindrar fram och fyra avgasrör bak, två på varsin sida av mc, två kromade avgasrör. Snyggt, tänkte jag och så var köpet klart. Min silverfärjade mc bytes med pengar till blå,Honda CB 750cc four. 

 

Det krävs några rättelser till mitt skrivna. Först och främst kan min analys om varför jag wobblade omkull

med min Honda CB 750 cc four vara helt fel, men jag har inte kunskap nog för korrekt analys. Dessutom hade min bror och jag, min bror, bytt fjädrar i framgaffeln. Till hårdare fjädrar än original. För bättre väghållning, trodde vi. Ja*hur det blev med det…

För det andra, mitt skinnställ var delbart, och den aftonen hade jag bara jackan och jeans, varmt och bara en liten mc-tur, var tänkt. Halsduken var hemma den aftonen. Och så har jag skrivit trassligt om jag tog till

höger eller vänster i korsningen. Höger är det korrekta.

Fortsättning på möjligheterna

 Jag och min motorcykelsom jag älskade. Ja, älskade! Min blåa honda 750 four representerade min. Far, som jag drömde om många stunder om dagen. Min pappa är intelligent utöver alla oss andra vanliga. Och jag hade alltid drömt att få vara i pappas närhet. Min mamma sa inte mycket om vad min pappa betydde för henne. För mig är min pappa så fin på att få oss syskon, alla systrar och bröder, känna oss som vi varje barn var lika mycket älskade. Vi behövde inte tvivla på att vi var de mest älskade, vi behövde inte konkurrera med varandra. Och där satt jag på vägkanten, med en polisman som skyddade mig från andra fordon som gasade förbi, vår lilla skara, där på vägen. Han kändes som en skyddande mur. Och på denna vackra varma afton, var jag mycket förvirrad. Förstod inte min omgivning, Jeansen var söndertrasade,  en hjälm som hade gjort sitt jobb, låg där, den kromfärgade nolanshjälmen, som, skyddat mig från den hårda asfalten, och mitt fordons kraft, när vi for ner för landningen på vägens hårda asfalt. Jag såg min mc som låg omkull på högra körfältet. Mina minnen är var dimmiga, och min verklighet än dimmigare, jag kunde inte förstå vad som hade hänt och vad som pågick, och det var nyckeln i min hand som höll mig kvar i verkligheten. Jag körde en stor blå Honda med dekor i guld. Hade kört. Och jag hade sökte kontakt med killen på den snabba kawasakin, och jag ville köra vidare för att så skulle ske, kontakt med killen på kawasakin. Jag ville lämna platsen där jag befann mig. En vacker omgivning, en grön åker på höger sida och till vänster, på andra sidan vägen, var platsen för ortens stenkyrka så vackert placerad. Kyrkan var omgiven av stora lummiga träd. Och där fanns viloplatserna för oss människobarn. Vackert var kyrkan belyst av aftonsolens strålar. Men jag ville fortsätta min mc-tur, men hela tiden höll polismannen mig kvar sittandes på vägenkanten men att tala om att jag skulle få fortsätta min färd här på jordelivet, vilken tur jag hade och dagar senare kundé jag ta in det i mitt medvetande, och det var mer än tur. Det var änglavakt jag hade fått av givmilda änglar. Och jag skulle få åka iväg från olycksplatsen, men inte med Hondan, utan i en ambulans som kördes och bemannades av unga friska solbrända ambulanspersonal. 

Under de följande trettio minuter som det tog för ambulansen att köra till akutens 

Spice Girls - Viva Forever (Official Music Video

 kunde jag inte föra ett vanligt samtal med ambulanspersonalen. Från att jag lämnade vårt hus med min motorcykel tills jag låg i min säng på en avdelning på sjukhuset så minns jag bara en tanke och några ögonblick i seende, några ögonblicksbilder. Från att jag svängde till höger, i min jakt på en kawasakin vars förare hade väckt en nyfikenhet, ett visst intresse. Min sista tanke innan vi, man är ett med sin motorcykel, samma upplevelser, Nu för jag, tänke jag medan jag gasade förbi två bilar, som i körde lite för sakta för detta tillfälle, visst jag gav gas men vad som hände på denna guppiga väg var att 240 kg mc tappade markkontakrnhela tiden för omkörningen. Vilket fick min Honda att svänga ut i en mästerlig mödans. Omöjligt för mig att sakta ner och hållla styret rakt och förresten hur skulle däcken kunna styra då de vissa stunder, mikrosekunder saknade fast mark. Tänkte, sista tanken, nu dör jag. Sen blev det bara, ingen existens, bara svart

 

https://www.youtube.com/watch?v=29SRTwc5Z6s&list=RD29SRTwc5Z6s&start_radio=1 Grattis.

På födelsedagen