Som alla barn gör, älskade jag sagor, lyssna till
och senare även läsa själv.
Som alla små barn läste jag sagor.
Sen tog ungdomen över i ett och.
I ett sorgset och ilsket OCH!?

Som i alla sagor är talet tre betydelsefullt.
Så även för mig.
Så idag är det min tur att berätta sagor för de små.

Och som Gud, Fadern och Sonen och den Helige Ande, de tre, är betydelsefulla,
för andra,
så är de även, även de, betydelsefulla för mitt liv


Fortsätter med talet tre, och skriver ett tredje citat ur en bok som utgavs 1913, en bok
som jag uppskattar.

Läs och se, och njut.

"  För fyrtio år sedan gick ångbåtarna långsamt. Det tog oss lång tid att
komma till Nizjnij och jag minns mycket väl intrycken från färden -
mina första skönhetsintryck.
Det hade blivit vackert väder. Från morgon till kväll var mormor
och jag uppe på däck.
Över oss hade vi den klara himlen, på ömse sidor av Volgas av hösten
förgyllda liksom silkesbrämade stränder. Med hjulen lättjefullt plask-
ande i det grönblå vattnet pustar den ljusbruna  ångbåten uppför floden
med en pråm i lång lina på släp. Pråmen är grå och ser ut som en padda.
Omärkligt glider solen sin väg över Volga. Med varje timme förändras
och växlar allt omkring oss. De gröna kullarna ligger där
som pompösa veck på jordens dyrbara dräkt. Utefter stränderna städ-
er och byar som på avstånd ser ut som pepparkakshus; ett gyllene höstlöv simmar på vattnet."

Nu blev det för lätt. Enkelt menar jag.

 Men nu just denna saga slut.