I dunklet pågår en process
inte greppbar för mig
inte för någon.

En perpetuum mobile
självreglerande, bortom kontroll

när det ska börja
när det ska sluta.

Hjälplöst dras man med i tankevirvlarna
någon enstaka blå tanke
försöker förtvivlat greppa stop.

O, där går du förbi
ingen nyans av mänsklighet
kan ses,
men du låter dina inre
mänskliga solstrålar att belysa
en skral omgivning, och mig


Mitt  tack gör sig osynligt
o ohörbart,
tar hjälp av en ängel
som tar
mitt tack i famnen
överräcker det till dig,
förtjänstfullt tack

Inte första gången
inte heller sista gången
mitt tack till dig