Inte läst,

oläst

vill vara 

beläst,

inte som den obelästa oblast jag känner mig.

Men jag är så rädd,

att andras begagnade ord,

ska smyga sig, helt obemärkt,

in i min text

och vem vill det?

(och om andras ord

trängts sig i in i mina textrader

är det inte med vilje;

möjligen en beundran

för andras lätthet med bruk av ord)

Nuförtiden läser jag inget

annat,

förutom en blogg 

och en
och annan
artikel, debatt o ledare.

I böcker kan man läsa

om ryska pråmdragares 

mödosamma slitliv

eller om egyptiska läkare

liv år 2 000 f kr

dåtid, nutid och framtid;

I berikande, ovärderlig

text. 

Ibland blir läsningen
mödosam,

-uj, va tråkit!

I stunder av  rus
och lycka över
bokstävernas förmåga
att blida magi;
då rusar orden

förbi ögonen, som ett 

långt snabbt tåg..
och på många goda sidor

förmår ordtågen att
lätta på övertrycket,

igenkännande känslor,
släpps ut i en ångande frustration 

som på ångan

i ett tjut som,

på ett gammalt ånglokståg...

tuff...tuff...tuff,,,,,iiiiiiiiiiiii

Allt vackert som skrivits.

De vackraste kärleksorden

till

mina barn och barnbarn 

och andra barn

ligger vilsamt och
väntar på 

att få
komma ut och bilda vackra
ordgirlanger, 

en annan vacker sommardag,

en annan vacker dag.