Underrubrik
En bilderblogg för vuxna. Hobbydikter och amatörbilder.
fredag 28 november 2014
Och det fortsätter
på bordet en tidning uppslagen.
På näst sista sidan
ler en gammal skollärare
rakt ut i intet.
Min blick förmår han inte
möta,
sorgen vann.
Men mina rökfyllda ögon har
samlat hela världens leenden,
i ett ögonblick.
Vaga tidsangivelser
får tiden att välta omkull.
Tjut och pip,
gula skenet skiner styggt,
gula skräcken ramar in,
gula röken stormar in.
Förevigat för evigt
det automatiserade livet,
livet som blev kvar
tisdag 25 november 2014
I dunklet pågår en process
inte greppbar för mig
inte för någon.
En perpetuum mobile
självreglerande, bortom kontroll
när det ska börja
när det ska sluta.
Hjälplöst dras man med i tankevirvlarna
någon enstaka blå tanke
försöker förtvivlat greppa stop.
O, där går du förbi
ingen nyans av mänsklighet
kan ses,
men du låter dina inre
mänskliga solstrålar att belysa
en skral omgivning, och mig
Mitt tack gör sig osynligt
o ohörbart,
tar hjälp av en ängel
som tar
mitt tack i famnen
överräcker det till dig,
förtjänstfullt tack
Inte första gången
inte heller sista gången
mitt tack till dig
inte greppbar för mig
inte för någon.
En perpetuum mobile
självreglerande, bortom kontroll
när det ska börja
när det ska sluta.
Hjälplöst dras man med i tankevirvlarna
någon enstaka blå tanke
försöker förtvivlat greppa stop.
O, där går du förbi
ingen nyans av mänsklighet
kan ses,
men du låter dina inre
mänskliga solstrålar att belysa
en skral omgivning, och mig
Mitt tack gör sig osynligt
o ohörbart,
tar hjälp av en ängel
som tar
mitt tack i famnen
överräcker det till dig,
förtjänstfullt tack
Inte första gången
inte heller sista gången
mitt tack till dig
måndag 24 november 2014
Som alla barn gör, älskade jag sagor, lyssna till
och senare även läsa själv.
Som alla små barn läste jag sagor.
Sen tog ungdomen över i ett och.
I ett sorgset och ilsket OCH!?
Som i alla sagor är talet tre betydelsefullt.
Så även för mig.
Så idag är det min tur att berätta sagor för de små.
Och som Gud, Fadern och Sonen och den Helige Ande, de tre, är betydelsefulla,
för andra,
så är de även, även de, betydelsefulla för mitt liv
Fortsätter med talet tre, och skriver ett tredje citat ur en bok som utgavs 1913, en bok
som jag uppskattar.
Läs och se, och njut.
" För fyrtio år sedan gick ångbåtarna långsamt. Det tog oss lång tid att
komma till Nizjnij och jag minns mycket väl intrycken från färden -
mina första skönhetsintryck.
Det hade blivit vackert väder. Från morgon till kväll var mormor
och jag uppe på däck.
Över oss hade vi den klara himlen, på ömse sidor av Volgas av hösten
förgyllda liksom silkesbrämade stränder. Med hjulen lättjefullt plask-
ande i det grönblå vattnet pustar den ljusbruna ångbåten uppför floden
med en pråm i lång lina på släp. Pråmen är grå och ser ut som en padda.
Omärkligt glider solen sin väg över Volga. Med varje timme förändras
och växlar allt omkring oss. De gröna kullarna ligger där
som pompösa veck på jordens dyrbara dräkt. Utefter stränderna städ-
er och byar som på avstånd ser ut som pepparkakshus; ett gyllene höstlöv simmar på vattnet."
Nu blev det för lätt. Enkelt menar jag.
Men nu just denna saga slut.
torsdag 20 november 2014
Här är en ledtråd till
En mening lyder:
- Vem har sagt det?( ur en bok, utgiven 1913)
Jag ska göra det lite lättare,
här är en mening till:
- Jag kände mig mycket beklämd.( ur en bok, utgiven 1913)
Nu är det lätt va?
- Nej du gosse, så där är det inte. Det har du hittat på.
Detta finns att läsa i en bok som gavs ut 1913. Om ni är intresserad att läsa denna bok, så varsågoda och sök själva! En bok av en mästare.
tisdag 18 november 2014
Från det ena till andra,
att kastas mer än trettio år tillbaka
i tiden
kan få följder:
Som om dag och natt
bytt tid, dygnsrytm
solljus fanns i ett flöde,
bländande, vitglödgat sken
som nästan inte en dag kan ge,
klockan slog nio slag
hjärtslagen höll en ohållbar takt
Längtande, lutad mot luren
jag här, du där
lurade jag mitt hjärta
du betyder inget för mig,
har aldrig
ska aldrig göra
Inget minne mer,
än att en människa i mitt liv
valt en annan
Grundlurade bara mig själv
minne från tidigt åttiotal
att kastas mer än trettio år tillbaka
i tiden
kan få följder:
Som om dag och natt
bytt tid, dygnsrytm
solljus fanns i ett flöde,
bländande, vitglödgat sken
som nästan inte en dag kan ge,
klockan slog nio slag
hjärtslagen höll en ohållbar takt
Längtande, lutad mot luren
jag här, du där
lurade jag mitt hjärta
du betyder inget för mig,
har aldrig
ska aldrig göra
Inget minne mer,
än att en människa i mitt liv
valt en annan
Grundlurade bara mig själv
minne från tidigt åttiotal
måndag 17 november 2014
ska jag berätta?
Förr i tiden
hände det dumma saker på skolgården
snabbt på rasten, i mörka skrymslen
där hände det dumma saker
Det var för länge, länge sedan,
ett litet barn jag var
men som en liten tiggare, sökte jag mig en plats
i stojet och leken på skolgården
och skolsalens lugn
Det svassades runt på skolgården
tre i bredd, en bakom
treflickslinjen, starkare och mäktigare än en mur,
där frågor och försök studsade
tillbaka till mig,
omöjlig var den linjen att nå
som om en osynlig hand
drog mig bort från gemenskapen
Alla ska vara välkomna
vare sig man är svart, brun
gul. röd, vit eller genomskinlig
jude,buddist, muslim, katolik
protestant, hindu, eller ateist
ett barn är ett barn oavsett om
det är ditt eller mitt
Alla ska känna sig välkommen
överallt
torsdag 13 november 2014
Bara måste
I väntan på vad
förlös, narcissisten i dig,
Jesus i dig
för att kunna förmå
att älska annat än kyssen
Bli en upplevelse
upplev,
kärlek utan projiceringar
den kärlek som har sitt universums centrum
i din själ, utgången från min själ
som tar tag i ditt hjärta och ruskar om dig
till ett kaos
I väntan, i år har jag besparat min kärlek
till dig
i vår gemensamma höstluft
i hösthimlen bara för dig
hösthimlen är bara din
förlös, narcissisten i dig,
Jesus i dig
för att kunna förmå
att älska annat än kyssen
Bli en upplevelse
upplev,
kärlek utan projiceringar
den kärlek som har sitt universums centrum
i din själ, utgången från min själ
som tar tag i ditt hjärta och ruskar om dig
till ett kaos
I väntan, i år har jag besparat min kärlek
till dig
i vår gemensamma höstluft
i hösthimlen bara för dig
hösthimlen är bara din
måndag 10 november 2014
lördag 8 november 2014
Den blå pinnen i plocke pinn
plockas bort så enkelt
Däcken spinner
kör trots frost
motorcykelns däck
greppar trotsigt tag i asfalten
som om de
hullingar hade
likt en Timmerman
För vart hjärtslag fyller blodet
på, rädsla i kroppen
dörrar o trappor är fällor blott
Gå in,
apparaten surrar och spottar ut
blå stenciler
Väskan hänger stolt på axeln
med sin egen innebörd
i kemisalen rumsterar The Big Bang
rummets oordning
förmår inte ens väggens
periodiska system, bringa ordning på
Söker som en tiggare en plats i rummet
magen förblir i dubbelknut
ögon stirrar med ett osynligt flöde
talapparaten har bleknat bort
stumma, dumma jag
Försöker göra ljud
ljudlöst som i en berggrund
kyss mig frisk
onsdag 5 november 2014
Ett försök
Höstluften hängde över oss
tät o sammanpackad
svart passion
strandlinjen behöll havet oåtkomligt
tiden ville oss inte väl
Avlägsen var kyssen
i tanken existerade inget annat
än en andlös kyss
Kroppen var bara
kärleksfulla hammarslag
från mitt arma hjärta
som förlorat sig i dig
Hösten var i annalkande
du sa, jag har inte tid
men den tiden älskade, är kvar
bara för oss
min kärlek är bevarad
i evighet
i höstluften över dig
lördag 1 november 2014
Det finns en början
och då
fanns skratten,
o månen i nedan
som glodde storögt
på myllret
Skulden befann sig på semester
moralen stod på topp
etiken la make up
principerna pep valpaktigt
Kärlek förmår att förändra
rigidaste regeln
till en levande skulptur av undantag
Inget ska förklaras
Allt ska undanhållas från sanningen
Själen har återvänt,
den andades in
ett halsband av moln
Skräcken försöker åter skrämmas
minnet håller sig skickligt undan
medveten, om början
Jag lovar och svär
och då
fanns skratten,
o månen i nedan
som glodde storögt
på myllret
Skulden befann sig på semester
moralen stod på topp
etiken la make up
principerna pep valpaktigt
Kärlek förmår att förändra
rigidaste regeln
till en levande skulptur av undantag
Inget ska förklaras
Allt ska undanhållas från sanningen
Själen har återvänt,
den andades in
ett halsband av moln
Skräcken försöker åter skrämmas
minnet håller sig skickligt undan
medveten, om början
Jag lovar och svär
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)