Bonica på bilden här ovan, den rosbusken är en riktigt märkvärdig rosbuske. Av de rosbuskar jag har på min odlingsyta är denna rosbuske klart den mest odlingsvärda om man räknar odlings-värdet i mängden producerade rosblommor. Den blommade till och med i kalla oktober. Jag blev riktigt rörd över dess tjurighet. Den vägrade släppa greppet om sommaren och blommade bara på. En vacker fin stor, liten ros. Fotot är från igår. Den 16 november. Snö och minus 12 grader.
Nu är det vinter med en rejäl mängd snö och en kyla, som jag tycker är besvärande. Men jag klagar inte. För mig med många upplevda norrlandsvintrar är det fullständigt normalt med snö och kyla i november. Värre har det varit de senaste årens milda vintrar. Förra året fick vi inte snö och kyla förrän strax innan julen. Någon dag innan jul började det snöa. Första advent var mild och barmarken visade upp sig, trött och brungrå och eländig. Till jullovet fick vi snö så att vi slutade upp att mumla om onormala vintrar.
Så allt är som det ska. Snö och kyla och det är bara att lägga energin på längtan efter våren för att härda ut i vinterkylan. Som vanligt.
När jag var ung och körde mc, ja motorcyklist och kommunist på sjuttiotalet, var längtan efter våren också det som fick mig att genomleva den brutala norrlandsvintern. Jorå, det är vackert men inte hjälper det i längden. Alla kalla dagar när jag längtade efter snöfria vägar. Idag längtar jag efter snöfria odlingsytor, barmark och fågelsång. Jag minns en vårvinter på Höga kusten. Jag kunde ta en provtur med min Honda CB 750 four den 31 mars. Något av ett rekord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar