Adams peak, eller som Lisa säger, bejet! Ibland säger hon till och med, dumma bejet! Jag som Lisa, vi tycker om denna sång, Siripada, sången om berget Adams peak. Lisa tycker mer om sången än berget och äventyret vi hade när vi skulle bestiga Adams peak. För Lisa var det alltför strapatsrikt, för att hon skulle kunna uppskatta vad hon var med om, just i den stunden. Den stunden då vi gjorde ett försök att klättra uppför Siripada, om inte hela vägen upp, så var väl halvvägs upp ett mål för oss. Stigen uppför Siripada är i sig ingen övermäktig utmaning. Många äldre människor tar sig med stor möda upp till toppen. Det går. Den framkomliga stigen, som på vissa ställen är mycket bred,och som leder uppför berget har på ett flertal ställen väl fungerande trappsteg i sten, och en väl upptrampad stig. Men det blev ändå betydligt besvärligare och svårare än vad vi hade förväntat oss. Någonstans går väl gränsen, för vem som det är möjligt att bestiga detta berg, och det är väl vid att vara handikappad med stela muskler och svaga muskler, sämre balans och mindre förstånd, som min älskade, älskade dotter Lisa. Å andra sidan blev det nattliga försöket att ta oss uppför berget en upplevelse som har berikat våra liv, med minnen som vi uppskattar i dag och som vi återupplever med hjälp av musiken, sången om Siripada. Mina söner tog sig upp med viss möda, men som belöning fick de från bergets topp, se hur solen, i tidig morgontimma, snabbt stiga upp ur den mörka, natt-svarta horisonten. De fick uppleva hur solen försiktigt börja glänsa med solguld och sprida ljus över omgivningen. Med tillförsikt i morgonstunden sände solen sina ljumma vackra strålar över jorden. Men solens strålar skulle snart vara varma och heta över den del av världen där vi befann oss. På bara en liten stund skulle solen strålar snart flöda över allt och med all den kraft som bara en zenitsol förmår. Detta fick mina söner se och känna från bergets topp. Det tvära kastet från nattens mörker och kyla till dagens intensiva solsken och hetta.
Det är inte världens högsta punkt,långt ifrån det, men Adams peak är väl så storslaget och ett oerhört vackert berg ändå. Vi, min dotter och jag och några andra i vårt sällskap, fick däremot uppleva soluppgången nere vid bergets fot. På bergets topp, finns ett avtryck av Adams fot.Men det är inte illa det heller att få vara i närheten av bergets högsta topp. Det tillhör det mest storslagna bland mina minnen. Dessutom är dessa bergsbestigarminnen kryddade med stapatser utöver de vanliga bestigningarna som görs av tusentals människor varje år på Siripada. Det är helt säkert!
Första gången jag hörde sången om detta berg, Adams peak, var år 1977. I vår, av oss hyrda buss hördes denna sång ljuda högt. Vi var på en rundresa i Sri Lanka. Det var våra släktingar som underhöll oss med singaleiska sånger under denna resa. Från första tonen så fann jag tycke för denna sång. Och med stämmor, ljusa och vackra, var det en sann glädje att få höra dem sjunga Siripada. Jag har besökt Sri Lanka ett antal gånger sedan dess, men det var först år 2006 som vi besökte Adams peak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar