En sommardag

Här är Lisa en sommardag. Hon tittar i sina barnböcker, kanske är det boken, Anna och långa farbrorn, eller kanske en av favoritböckerna, en Tottebok hon tittar i.

Nu har jag insett att det jag älskar i naturen är inte överförbart till mina egna rabatter. Jag kan inte arrangera en rabatt så att den bli till en norrlandsäng. Och oordningen i rabatterna är så irriterande, att jag inte kan se de vackra blommorna för oredan. Det är hög tid få ordning och reda i mina rabatter. I sommar har jag överträffat mig själv i oordning. Min önskan om massor av vackra blommor i blom, står i strid med viljan om en minimalistisk, stram trädgård. Jag har en önskan om en vacker stillsam överskådlig trädgård, och den önskan växer sig starkare och starkare, den övertar all annan dröm om hur en trädgård ska se ut hemma hos mig. Jag älskar ängar, men en ängslik rabatt, en rabatt med ängskänsla kan endast naturen själv åstadkomma. För att det ska vara riktigt vackert. Jo, jag kan föreställa mig att en trädgårdsmästare, landskapsarkitekt, florist eller en trädgårdsmänniska bara, amatör eller utbildad kan få en rabatt att påminna om en äng och få det vackert därtill. En människa som är färgsäker, kan sin färglära och som har gröna fingar och konstnärliga anlag, kan lyckas att komponera rabatternas växter så att ängen kan anas , men det kan inte jag. Jag blir just nu endast irriterad över att rabatterna ser så stökiga och igenvuxna. Sen får varje enskild blomma vara hur vacker som helst. Men för mig fungerar inte oordningen. Mina rabatter är i det närmaste ödelagda. Och det är jag som har gjort det. Alla blomstrande sommarblommor rev jag bort på en liten stund. Handskarna fulla av blommande blommor, plockade som ett barn har plockat blommor. Stjälkar och enbart blommor, i samma oreda som de kom från rabatterna. Rosbuskarna kämpade jag lite mer med. En liten nyplanterad rosbuske är betydligt lättare att gräva upp än att gräva ner, alltså gräva en rosgrop. En rosgrop är mer lovande och roligt att färdigställa än det är att flytta en rosbuske. En del rosbuskar har jag fraktat bort, och de är nedgrävda för förvaring över vintern hos Lisas pappa. Det är runt rosbusken New Dawn som jag har lagt ner alla mina trädgårdsdrömmar om hur en trädgård ska se. Att jag inte har lyckats det är något helt annat. Men mina trädgårdsdrömmar har jag kvar, för alltid. Den skuggiga plats som var New Dawn, växtplats, har nu bytts ut mot trädgårdens soligaste läge.