Huller, buller
kors, tvärs
i avogt tillstånd
sätts avtryck
inte slumpmässig utan beräkning
minnet bländas, bränns
av tramp från  kråkfötter

Nu formas sanningen
till dem som inte
vinkades in till iskylan
is-skölden som bjöd
på förgörande lyckorus

Känslan är säker
du finns
- de e lugnt!

Urtiden ger stenen dess tyngd
här är allt kvardröjande
inte flyktig som fåglars rörelser
den drömda kryptujan och viola frekles
förevigade med daggrosen
bildar ett monumentalt mönster

Ägretthägern lockar med skimmer
fjädrar av drömmar breder ut sig
över vardagen

Dolda skeende bak en skogsridå
guldgröna darriga blad
löv av aspars härkomst
dansar en ymnig yster försommardans
de grå gömmer bak en grön ridå

Än hur fördolt
hörs fåglarna kvittrande, kraxande skratta sin kvällsång
de lyfter lättare än luften
vingarnas luftmotstånd ljudar frihet
virveln på kvällshimlen tecknar godnattt

Vederkvickelse

Bara en klocka, en tid
att samsas om
samma sekunder ska räcka till oss alla

Hunden ska ut i det fria
osprugna ben ska få rasta sig till
rörelse till motion
snabbt, kvicka er
in i bilen
samma frågor
har du tagit med?

Frågorna alltid detsamma
varför hit
varför dit
släpp lös hunden
nää
allllllldrig
joo
varför
här!
jaaa
aldrig mer hit
bästa raststället
inte många blickar på hunden

Ouppmärksamheten har
gett hunden fler sekunder
optimalt använda
rullat runt med en kraft som ett vindkraftsverk
röj upp dammoln
rullat runt
som alltid, i älskade dypölen
hunnit att äta onämnbara ting

Suckarnas sträcka hem
- varför åkte vi hit!
lukten i bilen hem vidunderligt äckligt
in i duschen
alltid som vanligt

Klockan tickar vederkvickelse
Vi har delat tid, sekunder med varandra
hunden är glad och luktar gott
och allt är som vanligt

Det stora händer i lilla världen
nattvandraren håller hårt om sig själv
ur mörkret märks ljudlösa lejontassar
beskyddande tassa efter den lilla

En trygg plats
lilla människovarelse
på en liten plats
den gänglige unge mannen
sägandes:
allt ska inte förstås
det händer inte här

Stora övermäktiga rädslan
susningar och viskningar bildar sorl
till en osynlig mörk dimridå
lilla människovarelse
i fönstret hänger skräcken och skvallrar
i tankarna färdas hon
i den på pappret målade bussen
hem till mamma

Alla talande stora människor
som inte ser som inte förstår
att skräcken hänger i fönstret och skvallar

(Det finns ingen övre gräns på hur mycket pengar man kan spendera
men det finns en gräns för hur lite pengar man kan leva på)

Pupiller darriga av ljus öppnar de sig för världen
iakttar verkligheten
människor rullar runt
i takt med moder Jord
ser hur de går
somliga i en gång
snurrandes runt sin egen medelpunkt
som om de inte vågade lämna barndomens trygghet

Andra med vädret som värdig motståndare
kämpandes andlöst mot vindarna
tycks de också
önska barndomen tillbaka

Barnen trampar nutida luft
gamla stapplar mödosamt fram
Med en försiktighet
så hjärta inte ska komma i obalans
bärandes själen som en sjal runt halsen

Hjärtat i stadig balans
numera alltid beredd att ta hand om behövande

Från barndomens stampande fot
går impulsen, den mentala utlösningen vill
fortplantar sig genom raden
av impulser fram till tekniken

Hens barndom men
ens omsorgsfulla uppväxtmiljö
gör att det grå vrids om
tvingar en
men inte hen

Om en vill kliva ur barndomen
för att omvandla
rättfärdighet till dom
bäst råder då avhållsamhet

Klivet från barndomen
till en annans barndom
ska aldrig ske
skeenden är svårförklarliga
vänd blicken mot det blå
var börjar det blå?

Spårad trovärdighet

Mitt riktiga
iakttagande korrekta undermedvetna
skriver och talar för jaget
första tanken fastlåst
orubbligt
blir till ett lagt
mönster

Måhända obegripligheter uttalas
ber bara en bön, Vår Fader
sänd ut världens änglar

Jag har bevarat dem
tumlar dem
ger dem inget fäste
förvarar dem oåtkomligt för,
hjärtat, är oemottagligt

 kärleksfull


Flower for ever, Pense

https://www.youtube.com/watch?v=xkL1PCBI9sQ