Urtiden ger stenen dess tyngd
här är allt kvardröjande
inte flyktig som fåglars rörelser
den drömda kryptujan och viola frekles
förevigade med daggrosen
bildar ett monumentalt mönster
Ägretthägern lockar med skimmer
fjädrar av drömmar breder ut sig
över vardagen
Dolda skeende bak en skogsridå
guldgröna darriga blad
löv av aspars härkomst
dansar en ymnig yster försommardans
de grå gömmer bak en grön ridå
Än hur fördolt
hörs fåglarna kvittrande, kraxande skratta sin kvällsång
de lyfter lättare än luften
vingarnas luftmotstånd ljudar frihet
virveln på kvällshimlen tecknar godnattt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar