Jag vill ha många

Austinrosor.

Crown Princess Margareta

Nya Austinrosor. Mina Austinrosor kommer inte klara av denna dundervinter. Minus och snö precis hela vintern. Inte ens någon dag med blida.

Aldrig! Jag hoppas inte ens. Här är en bild från den gångna sommaren på Eglantyne. Är den inte sagolikt vacker, en underbar ros, så säg! I knoppstadiet ser den ut som en vanlig, vacker rosa ros, men när kronbladen är fullt utvecklade ser man verkligen hur vacker den är, och varför den är så vacker. Jag ska inte ge mig på en för mig omöjlig uppgift, den att försöka med egna ord beskriva hur vacker en ros är. Titta på bilderna. Stundtals när självkänslan är si så där känns till och med fotografierna bleka. Naturligtvis så kan inget jämföras med naturen själv.

Eglantyne här nedan

Jag tror inte för en sekund, medan jag tar mig en titt ut genom fönstret och ser meterhöga snödrivor och istappar och snö och frostklädda träd, och när man inte kan se skymten av rosbuskarna, att rosbuskarna kommer att klara av denna vinter. De Austinrosor jag har är Constance Spry, som inte blommade den gångna sommaren! Även inköpt den gångna sommaren. Så har jag Crown Princess Margareta, som gjorde mig glad varje dag med sin blomsterprakt. Pat Austin som bländade mig med sin skönhet och Summer Song köpt på rekommendation och som luktade så gudomligt gott och som fick mig att stanna extra länge och beundra den, och så lite rester från förrförra sommaren av Leander som blommade med enstaka bleka och små rosblommor.

Pat Austin

En Leander som nätt och jämt klarade av första kalla vintern här i zon fem, och som jag dessutom hade förflyttat mitt under bästa tillväxtsäsongen nu i somras. Ja, till det kan även läggas en av de sämsta placeringarna i ett kallhål i trädgården. Därav förflyttningen. Jag har som jag redan skrivit, inte hoppet ens att Austinrosor klarar av, med tillväxt och ingen nedfrysning, att trivas här i zon fem. Jag tror inte att Austinrosor fungerar här i zon fem. En sommar och kanske någon mild vinter, men inte mer. Austinrosor är nog inte rosor för oss här i zon fem.

Summer Song

Men jag drömmer att göra inköp av Austinrosor i massor. När jag är riktigt ute i det blå och drömmer, så drömmer jag att jag köper alla Austinrosor. Precis alla! Jag har redan gjort ett rosköp som består av gamla intressanta och vackra rosor. Och som jag verkligen prioriterade p g a mitt intresse för alla rosgrupper. Det var inget impulsköp trots ett fint pris. Ett väl övervägt rosköp det kanske man tror inte existerar men det gör det visst. Men inte räcker det till ett par ljuvligt doftande rosor. Jag vill ha alla rosor som finns att köpa! Jag vill ha massor av Austinrosor. Jag tror inte jag har sett en enda Austinros som jag inte skulle vilja ha på min odlingsyta.

Leander

Lisas födelsedag

Inte världens bästa bild, men väl en bild på världens bästa och finaste dotter. Lisa fyller 19 år idag. Grattis Lisa!

Gott Nytt År

Bruce Springsteen - Dancing In The Dark

Tackar allra tacksammast att jag fick möjligheten att se Bruce Springsteen och hans band E Street band, på Ullevi 1985, och att jag fick möjlighet att se kvällens dokumentär på tv 2, The Promise: The making of "Darkness on the edge of town". Repris den 31/12 tv 2 kl 14.25. Jag befinner mig i ett ordlöst stadium efter denna knock out!Kan bara skriva, se dokumentären om Bruce Springsteen!

Det kompenserar, konserten med Springsteen och nu dokumentären med samme man, med råge mina, inte helt avslutade studier i kost och näringsekonomi år 1985. Otvivelaktigt gjorde jag mer än att bara studera år 1985. Jag skulle även kunna skriva att jag gjorde allt annat än att göra det jag skulle göra, studera! Jag har några poäng kvar att för att få en examen. Arbetspsykologi fem poäng, har jag kvar. Vad då kvar undrar kanske någon? Poängen dem låter jag så vara. Kvar på HTBinstutionen.

Jag såg programmet, en dansföreställning från Operan, Nötknäpparen, nu ikväll också. Programmet som sändes före dokumentären, och det var också riktigt bra. Farbror Blå var en riktig, riktigt bra dansare.

Vad har detta med trädgård att göra, Springsteen är svaret!

Kylie Minogue - The Loco-Motion

Rosenblomman här ovan är rosen Chinatown

En förjänstfull ros till de som skapar musik. Skriver, producerar och spelar och sjunger. Nu ska jag inte använda mig av fler musikvideor, tror jag. Lovar inte till hundra procent, men nästan...man vet aldrig. Jag kan alltid ha fel! Och göra det igen.



Jag ska inte fylla min blogg med musikvideor. Men idag var det omöjligt att inte visa denna musikvideo här i min trädgårdsblogg.Jag hade faktiskt ingen aning, förrän jag upptäckte den på Youtube, att även Kylie Minouge hade gjort en version av The locomotion. Jag lyssnade inte på musik under åttiotalet, och början av nittiotalet. Förövrigt upphörde jag att besöka bion och välja att se skräckfilmer på sjuttiotalet. Det var efter att jag sett Blind terror med Mia Farrow, och påföljande mardrömmar på nätterna, som jag beslutade mig för det. Musik, och även det slutade jag lyssna på i mitten av sjuttiotalet. Jag valde inte aktivt att lyssna på musik. Jag satte stopp för skivköp och kasettköp och radion var inte påslagen. Vi utsätts för musik, så passiv musiklyssning har alltid förekommit även hos mig, det är svårare att välja bort. Så är det med det. Inget speciellt eller märkvärdigt med det.
Men ibland är det som talesättet, att en bild säger mer än 1000 ord, stämmer riktigt bra.En musikvideo blir en hel liten berättelse! Därav Kylie!

Förövrigt! Vad har detta med trädgård att göra? Jag tror att många i musikbranschen förtjänar en ros. Jag tror att det krävs mer än begåvning, förutom den sedvanliga turen, för vara artist. Hjältemod tror jag att de har, förutom sin musikbegåvning. Så rosor till dem.

Mina tankar är numera upptagna med att fundera och klura på ett barndomsminne. Det är om hur jag fick en erfarenhet att samla på mig om hur det egentligen är med rättvisa mellan pojkar och flickor. Att det fanns en skuld hos mig, när jag var flicka, att utnyttja pojkars förmodade busig-het. Skylla på pojkarna. Att det sedan var många flickor la skulden på mig, när något inträffat, det är en annan sak. Det är där min blåa själ blir självlysande.

Millie Small - My Boy Lollipop

Somliga dansares rörelser påminner om CPskadades rörelser, så besynnerligt!

Lite mer rosor

Lite mer rosor - photo slideshow