Kylie Minogue - The Loco-Motion

Rosenblomman här ovan är rosen Chinatown

En förjänstfull ros till de som skapar musik. Skriver, producerar och spelar och sjunger. Nu ska jag inte använda mig av fler musikvideor, tror jag. Lovar inte till hundra procent, men nästan...man vet aldrig. Jag kan alltid ha fel! Och göra det igen.



Jag ska inte fylla min blogg med musikvideor. Men idag var det omöjligt att inte visa denna musikvideo här i min trädgårdsblogg.Jag hade faktiskt ingen aning, förrän jag upptäckte den på Youtube, att även Kylie Minouge hade gjort en version av The locomotion. Jag lyssnade inte på musik under åttiotalet, och början av nittiotalet. Förövrigt upphörde jag att besöka bion och välja att se skräckfilmer på sjuttiotalet. Det var efter att jag sett Blind terror med Mia Farrow, och påföljande mardrömmar på nätterna, som jag beslutade mig för det. Musik, och även det slutade jag lyssna på i mitten av sjuttiotalet. Jag valde inte aktivt att lyssna på musik. Jag satte stopp för skivköp och kasettköp och radion var inte påslagen. Vi utsätts för musik, så passiv musiklyssning har alltid förekommit även hos mig, det är svårare att välja bort. Så är det med det. Inget speciellt eller märkvärdigt med det.
Men ibland är det som talesättet, att en bild säger mer än 1000 ord, stämmer riktigt bra.En musikvideo blir en hel liten berättelse! Därav Kylie!

Förövrigt! Vad har detta med trädgård att göra? Jag tror att många i musikbranschen förtjänar en ros. Jag tror att det krävs mer än begåvning, förutom den sedvanliga turen, för vara artist. Hjältemod tror jag att de har, förutom sin musikbegåvning. Så rosor till dem.

Mina tankar är numera upptagna med att fundera och klura på ett barndomsminne. Det är om hur jag fick en erfarenhet att samla på mig om hur det egentligen är med rättvisa mellan pojkar och flickor. Att det fanns en skuld hos mig, när jag var flicka, att utnyttja pojkars förmodade busig-het. Skylla på pojkarna. Att det sedan var många flickor la skulden på mig, när något inträffat, det är en annan sak. Det är där min blåa själ blir självlysande.