Kan bara vara tacksam

Det har varit ett par underbara dagar. Dagar att vara tacksam för. Vädret har bara varit perfekt. Och jag har fått vara tillsamman med min familj och mina vänner och arbetat med jord och växter. Vi har nämligen fått arrendera två kolonilotter. Vilken vinst. I två dagar har vi vänt jord, rensat bort ogräs och fnittrat. Och pussat och välsignat jordens inneboende, maskar och annat småkryp. Av mig har maskarna bara fått slängpussar, men Lisa och Filippa har pussat maskarn. Vilka underbara dagar.

Bilden har till vänster föreställer inte odlingslotterna, men väl min lilla trädgård. Bilder på lotterna kommer senare. Men jag tycker själv att denna bild är fin. Och det är den gulliga katten som gör bilden rolig.

Årets första tulpaner

En tanke, fler...

En gammal tidningsbunt på landet

Jag är inte så ledsen som jag ser ut på bilden. Jag läser en tidning från juni 1982. Min pappa har sparat på tidningar och artiklar alltsedan 50talet.
Jag har läst gamla nyheter med samma glädje och sorg, som jag i dag läser dagens nyheter.
Denna bild har Lisa använt i skolan i grundskolan. Handikappade barn som saknar tal använder alternativa kommunikationssätt och bilder är ett.

Jag minns inte den snö som föll i fjol

En välbevarad hemlighet

Jag har en hemlighet. Den är så välbevarad att det inte går att överträffa det igen. Jag inbillar mig att det är få människor förunnat, att få bära en given hemlighet med sig, genom hela livet. Den mest välbevarade hemligheten den gavs av min kamrat i förtroende, och bevarades av mig i lojalitet. Vi var två små flickor, jättesmå, jag tror att jag inte ens fyllt två år och min vän, hon var bara något år äldre.
Vi befann oss hos vår dagmamma. Vår dagmamma bodde på en lantgård och vilken underbar miljö att få vara barn i. På ett mycket svårfångat och nästan utplånat vis, nästintill omöjligt att upprepa som minne, mer ett som ett känslominne, tycker jag mig ändå ha ett urminne av ett jätteträd och gullvivor, några gula blommor, förutom alla kossor och koplajor. Att jag "minns", erinra mig, allt detta beror på att det gjordes ett reportage av ortstidningen om oss. Vi fotograferades tillsammans med vår dagmamma, och i reportaget berättades det lite om vår tillvaro hos vår dagmamma. Två små barn på landet, hos sin dagmamma. Den äldre flickan, i tidningen stod det att hon hette Anna, och jag presenterades som den finska lekkamraten Eva- Maria i tidningen, hon viskade en hemlis till mig, som ingen annan fick höra, bara jag. Och denna hemlighet är mitt livs hemlighet.
Jag har förlorat tidningsartikeln, men det fanns väl bevarad fram till vår flytt år 2002. Jag kunde om jag var riktigt angelägen, försöka mig på att forska fram den igen. Men det är fint som bara ett minne nuförtiden. Jag känner att jag inte har behov av själva tidningsartikel längre. Jag behöver väl inte förklara för någon, att denna lilla berättelse, är full av symbolik för mig. Ett av alla de små otydliga tecken som jag har pusslat ihop. Detta är ett av alla de tecken, små händelser som bevarats och som har gjort att jag kan pussla hop mitt livshistoria, till ett fantasktiskt fint liv, fyllt av bärande självkännedom.

Längtan efter blommor och blad är överväldigande

Observera de vita amplarna med de rosa Petuniorna. Men önskan, drömmen om amplar överfyllda av blommor, det drömmer jag fortfarande om. Kanske jag lyckas någon gång. Jag övertygad om att jag lyckas även med det.

Den eviga tonåringen

Idag är New Dawn helsvart, allt jag kan se och jag ser det mesta av rosenbusken. Hela förra årets tillväxt är totalt svart. Inte ens små grönbrun fält i den svarta, utan svart. New Dawn har som en tonåring stretat emot hösten. Som en tonåring som lagt sig allt senare på kvällarna. Om det vore möjligt så ville man säga lite upprörd och irriterad, - Gå och sov nu! Och det genast! Så du är pigg och alert i vår. Men inte! Inte då! Föga hjälpte tankar och förhoppningar till när hösten var så mild. Se bilderna, så här såg den eviga tonåringen New Dawn ut i november. Vacker som vanligt, men den tycks var lite för egensinnig för att passa in i vårt bistra norrlandsklimat. Den besynnerliga förvintern bidrog till att få den att ge sig på stordåd i november och . November var mild och regning som september och en del av december var som en mild oktober, i norrland. Nästan övre norrland. Hmmm! Men i vår ska jag sköta om den extra mycket. Godaste och den bästa näringen, jorden ska den få, och soligast platsen det fick den i somras. En av dem ska flyttas fram så äevn den får sol hela dagen. Jag ska även ge mig på att fråga i rosforumet om någon har specialknep för att få den, New Dawn, på extra gott blomstermod.