Det är så tröttsamt och tråkigt i min trädgård nu. Det finns inga vackra blommor att vila synen på, så att jag kan vila mina tankar och känna den riktiga trädgårdsron. Det är för mig eftersträvansvärt att arrangera trädgården, så att det ser vackert ut, så att den kan upplevas som en rofylld trädgård. Jag har samma mål med mitt vårarbete, frösådder och inköp, som de alla andra trädgårdsmänniskor har. Jag är som alla andra! Mina egna frösådder av bland annat Papaver, Majus maximum, Lavatera och Blomsterlin, som förresten blev en favorit och som kommer att frösås igen, alla sommarblommor rensade jag tveklöst bort för någon vecka sedan. Jag rev bort dem när de var i full blom, de var som yvigast och vackrast, men bort skulle de. Dels skulle renoveringen påböjas och så var upplevelsen av oreda i rabatterna så påträngande att det kändes som en befrielse att rensa bort dem. Ja, de är nu borttagna, och de rosbuskar som jag har grävt upp, de har lämnat stora gropar i rabatten. Nu är det är inte mycket till trädgård kvar. Ringblomorna och rosen Bonica är i ett skick, som forfarande kan skänka lite glädje åt en trädgårdsbetraktare. Det är tomt och upprivet, men det är början på en ny trädgård. Nästa vår blir det en ny planering, om kommande blomster,nya inköp och nya hoppfulla drömmar om en ny fin trädgård. Jag går i tankar på inköp av tulpaner. Jag vill ha massor av tulpaner. Små krokuslökar ska jag också sätta, i en mindre mängd men en vår med små blå Krokus hoppas jag på.
Med lite möda grävde jag upp rosbusken New Dawn. På dess växtplats i sjumetersträdgårdens södra skuggiga hörn, tog jag och flyttade den till densammas soligaste plats. Där ska den få höja sig och breda ut sig så mycket den förmår. Så pass mycket som två meter ska den få växa på höjden, och verkligen visa hur fin klätterros. Årets frösådder och inköp av rosbuskar gjorde inte min trädgård, till en trädgård som jag kände mig nöjd med. I början av senvåren och försommaren förundrades jag över mina höstplanterade lökar. Krokus och tulpaner, Thriumph och Darwintulpaner, och Iris recculata, den klarblå. Men ju fordigare och grönare, det blev, destå missnöjdare kände jag mig. Jag är inte alls nöjd med sommarens blomsterprakt. Nu känns det mer än påtagligt påkallat med sortering av sorter.Nödvändigt. Det blir allt svårare och svårare för mig att gå förbi rosrabatterna utan att ta spaden, och fortsätta att flytta bort och om, rosbuskarna. Och det hjälper inte längre, för trädgården är liten och sorterna är fler. För mig har det nästintill blivit olidligt att se mina rabatter.Där växer och blommar en ståtlig och vacker tehybrid, rabattros Pascali i sräck, brevid en bourbonrosen Louise Odier som bugar och bockar och som har sin plats brevid en ljuvlig Austinros Barbara Austin, som i sin tur finns planterad brevid New Dawn. Och bakom New Dawn, lite upphöjt i trärabatten där står strutväxande kanadarosen Louise Bugnet. Nää, vad ska jag göra? Hur ska jag sortera? Hur ska jag få plats en liten trädgård, med så många rosor från skilda sorter. Borde jag bara hålla mig till en sorts rosor. Men vem kan avstå från någon enda ros? Kan det någonsin få en att häpna över hur vackert de växer tillsammans. Olika sorter. Man borde besöka rosenträdgårdar och rosarrium och se hur de har planterat och tänkt om olika sorter.
Ett par foton från skolan. Det översta fotografiet visar Lisa i arbete med att att färglägga en bild. Hon har blivit fantastisk duktig på att färglägga bilder. Hon klarar av att hålla färgerna, pennorna och kritorna, innanför de uppdragna linjerna. Till det krävs både motorik och tanke. Hon har utvecklats fint. I första klass var det mest streck, kludd, över hela pappret. Nu blir det jättefint Lisa blivit jätteduktig. Bilderna är tagna när Lisa gick i grundsärskolan, åk 10. Egentligen är grundsärskolan inte korrekt ord att använda. Lisa har gått i träningsskolan. I grundsärskolan går de elever som inte är fullt så handikappade som Lisa.
Finmotoriska övningar i skolan på fotot nedan.
Lisa har alltid varit duktig på att sortera. Hon gillar att sortera, hon är ordningsam av sig.
Här är min andra, bilden ovan, New Dawn som jag har planterat hos Lisas pappa. Det är den 24 november, snart advent och ingen snö som skyddar rosplantorna om stora norrlandskylan kommer. Det är tråkigt, men för en nybörjare i rosträsket, ja det kallas så, det farliga träsket av begär efter rosor som man kan dras ned i, är det spännande att se en ros i detta skick i november. Här är min bild tagen idag. Några strålar sol möjliggjorde en bild utan blixt. Alltså en bild av New Dawn tagen den 25 november.
Bilder från fotbollscupen i Piteå
