Bara New Dawn

När jag beställde rosbusken New Dawn beställde jag två rosbuskar. Jag fick dem och jag fann dem ha så stora med så grova grenar, att jag som inte har tillräckliga kunskaper för att se dem uppvuxna och därmed föreställa mig hur det skulle te sig med två i samma rosgrop, beslutade mig för att plantera en här hemma hos mig, och en hos min dotter Lisas pappa. Det är väl fint. Men det hade nog blivit en grann New Dawn, tät och stor, om jag planterat två rosbuskar i samma rosgrop. Men nu har jag två som har istället och det är helt det känns fint det med. Här är min andra, bilden ovan, New Dawn som jag har planterat hos Lisas pappa. Det är den 24 november, snart advent och ingen snö som skyddar rosplantorna om stora norrlandskylan kommer. Det är tråkigt, men för en nybörjare i rosträsket, ja det kallas så, det farliga träsket av begär efter rosor som man kan dras ned i, är det spännande att se en ros i detta skick i november. Här är min bild tagen idag. Några strålar sol möjliggjorde en bild utan blixt. Alltså en bild av New Dawn tagen den 25 november.
Helt klart befinner jag mig i rosträsket. Neddragen med ett omättligt begär efter rosbuskar. Nää, nu tar jag i, men jag köper och planterar rosbuskar med en härdighet som inte är mäktig min odlinszon som är fem. Jag har Austinrosor och det sägs, att de är härdiga till och med zon tre, härdighet med garanti. Om jag befinner mig ett träsk, ja...som det har regnat så kan man säga så, men rosor är en passion för mig. Jag har skrivit om det förr.