Bara trädgård: Vilken underbar försommarvärme

Lisa med kepsen på, och jag med kameran i bärremmen runt halsen, har varit ute och spanat på fåglar. Här på Ersboda. Precis bakom vårt hyreshus finns en gräsplätt och en liten

skogsglänta. Där har vi spanat på vårt vis. Det lär väl kallas fågelskådning, men att skriva att vi var ute på fågelskådning är en överdrift. Vår brist på erfarenhet av fåglars beteende, och våra egna diverse svårigheter, och därtill bristande utrustning, tar man detta i beaktande, kan man inte med den bästa vilja i världen beskriva vårt sökande efter fåglar som regelrätt fågelskådning. Och för att vårt görande skulle kunna beskrivas som fågelskådning, ska det nog till en mer spännande plats än en bakgård. Så vi spanade mer än vad vi fågelsskådade. Men jag är nöjd med utdelning av vårt försök att titta på fåglar. Jag såg för mig en helt ny fågel och bilder av fåglar fick jag. Om än bilder på fåglar där fåglarna svårligen går att urskilja, så dock bilder med fåglar på.

Av den relativa myckna mängden av fåglar att döma, tycks det vara ett populärt tillhåll för fåglar skogsgläntan här bakom vårt hus. Jag har just här i den lilla skogsgläntan mellan vägen och hyreshusen, sett en Större hackspett, vilket inte går att missa även om man som jag är en absolut fågelskådaramatör. Det är en stor fågel. Den röda gumpen och de markanta vita fälten på skuldrorna, ryggen är omöjliga att förväxla med någon annan fågel. Dessutom går de uppför och nedför på trädstammen, och det är inte alla fåglar som gör det. Jag har sett Ringtrasten vilken också lämnar tydliga synintyck efter sig, och en användare av AoT forum hjälpte mig att identifiera Sidensvans. Det var den vackra sången som var avgörande för inkännandet. En liten flock med Sidensvansar låter fint. Jaa, och så den lilla kavata Blåmesen är en ny fågel för mig. Den upptäckte jag i vintras vid matningsstället i ett träd. Trädet som jag kan se alldeles utanför vårt fönster i vardagsrummet. Den kom dagligen när järnkylan rådde för att äta ur den specialgjorda jordnötsförpackingen för fåglar som jag hängt upp i trädet. För mig som inga kunskaper alls har om fåglar var Blåmesen först en vanlig Talgoxe. Trodde jag. Men bilden jag tog på den i vintras visade när jag studerade bilden av fågeln och jämförde med den med fåglar i boken, Svenska fåglar- fälthandbok för alla, att det var en Blåmes och inte en Talgoxe. Blåmesen påminner en hel del om Talgoxen, men den är en alldeles egen liten fågel. Nu känner jag igen den på den blå baskern, huvudhättan och den svarta ögonmasken som den har. Och nu i går såg jag Björktrasten. Det var en litet flock fåglar, Björktrastar, som Lisa och jag spejade på. De gjorde märkliga flygningar, snurr och störtdykningar, och det allt dessa konster pågick helt nära marken. Jag tror utan att veta alls att det var revirmarkering. Kan väl också har varit hane/hona som vänslades.

Jag tror att det är Björktrast efter att studerat fälthandboken, och jämfört med mina synminnen och bilder med beskrivningen av Björktrast. Men jag ska även fråga i AoTs forum.

Mitt intresse för fåglar är nytt. Jag fick starthjälp av användare av AoT forum. Där visades bilder på fåglar. Jag hade i min blogg skrivit om mitt barns, jag själv, hemska upplevelse av när en katt som strök omkring på vår gård tog en liten fågelunge. Mest alla barn har upplevt detta och det kan tyckas som en överdrift att behöva blogga bort ett alldeles vanligt barndomsminne. Nu är inte så lättvindigt att bara blogga bort ett minne, och så är det utplånat, men det är en del av bearbetningen. Förutom en liten utveckling av det förenklade, behövs ett bättre ord, än ordet utplånat. Jag skriver som följer, att minnet blir hanterbart med bearbetning. There is a reason, även det, utplånat. Jag kunde aldrig ta mig ur den mentala stumhet, ur den förlamning jag upplevde just den stunden på gården för länge, länge sedan, då jag blev ögonvittnet till vad som i naturen är normalt men för mig som ett erfarenhetsfattigt människobarn, framstod som vedervärdigt och skräckfullt. Minnet av händelsen kunde komma upp till medvetna tankar då och då, och om det även inte direkt försvårade min dag, så irriterade det mig att jag aldrig kunde släppa tanken på händelsen bara så där, när den kommit upp ur hjärngömmorna. Var och en har sina minnen och var och en gör vad de vill med dem. Denna enda lilla stund påverkade mitt minnessinnestillstånd så pass att minnesbilderna påverkade mig år efteråt. Jag led inte och jag blev inte handlingsförlamad av bara detta enda minne, men det besvärade mig. Ett barns barnsliga minne. När jag hade befriat mig från detta minne från händelsen som låg långt bak i tid och rum, kom intresset för fåglar med all kraft. Det har tagit mig år av egna anteckningar för att komma hit. Bara för ett år sedan var det endast de mest avbildade fåglarna som jag kunde identifiera utan fälthandboken. De vanligast som till exmpel Kråka, Domherre, Gråsparv, Talgoxe och någon större rovfågel såsom Örn och några till. Jag hade överhuvudtaget inget intresse för fåglar alls innan dess. Det, fåglarna, tillhörde ordningen, sånt som bara fanns, men som jag aldrig såg på riktigt. Sånt som jag bara såg, utan att registrera och tänka på vad jag såg. Men, en så fin pippi! Men nu, skulle jag kunna följa en fågel till världens ände. För så känns det när jag ser fåglar flyga där uppe i luften. Det är som man dras med, till nästa träd och nästa träd av osynliga band till de flygande fåglarna. Ja, detta intresse var jag förhindrad från att uppleva förr, men inte nu.

Ja, det var Lisa med kepsen på, och jag som tog försiktiga steg för att inte falla över dolska grenar, väl gömda i gammalt gräs och gamla löv och mossiga slippriga stenar. Det är lätt att falla i kuperad terräng, speciellt om man spanar uppåt. Det var vi två som var ute och spanade, och några bilder blev det. Jag drömmer om ett riktigt 350 mm:s teleobjektiv. Jag vet inte om 350 mm:s räcker till för fågelfotografering. Men att jag drömmer om ett riktigt teleobjektiv det framgår med tydlighet av bilderna av fåglarna, se bilder nedan. Jag förmodar att bilderna talar sitt eget tydliga språk.

Det finns träd som en trygghet! Att träd finns är en trygghet!