Jag kan alltid ha fel, mitt motto, det tål att upprepas. För denna Hesperis matronalis har kämpat sig in i min trädgård och där vill jag behålla den. Jag har gått och sneglat på dessa blommor, gröna stänglar, och funderat om jag inte genast skulle rycka bort dem, och plantera något vackert där i stället. Men för var dag har blomman, Trädgårdsnattviol, kämpat på för att få visa sig i sin fulla prakt. Och nu är det gjort, och jag har fallit till föga. Även en hög växt kan på sin rätta plats, eller varför inte bara med sin skönhet, visa att den hör hemma i min lilla trädgård.
Här är den, vacker och högrest och rak. En riktig skönhet som doftar gott.
Jag ska fröså den nu i dag. Det är en tvåårig trädgårdsväxt, och jag har inte riktigt klart för mig hur den växer på vidare. Frösår den sig själv, eller brer roten ut sig, eller faller den ifrån nu i höst. Men nya plantor ska väl det väl hinna bli, som kan planteras ut och få rotfäste, innan hösten återvänder. Jag är helt enkelt förtjust i Trädgårdsnattviolen. Stundtals får man ge sig och falla till föga, även om växten inte är vad man tänkt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar