Nu är det gjort.Och det gjordes med kärlek till,och med drömmar om nya groddar. En påse med frön har jag strött ut med förhoppningar och samtidigt lagt ned mina drömmar om nya små Trädgårdsnattviol. De ska jag som förra hösten plantera ut någonstans. Jag har ett fåtal ställen att välja på, men mer än bara ett, så någonstans ska jag ha ett stort bestånd med Trädgårdsnattviol. Ni som har just denna blomma, vet hur vacker den är. Högrest och rak, stolt förevisande sina vackra små violblommor. Man måste väl, som det framgår speciellt i en bok,som jag tänker på just nu, att man måste se helheten för att förstå delarna och man måste se delarna för att förstå helheten. Faulkner! Ser man bara den långa stängelen, så ser man inte Trädgårdsnattviol, och ser man endast en av de små violblommorna så ser man inte hur vacker helheten är. Stolt och högrest, utan behov av växtstöd växer den på här i den grusiga jorden. Kan bara vara tacksam för att jag får uppleva dess skönhet.
Tar sig inte dessa frösådder, som jag förresten driver upp inomhus, i konstant 20 gradig värme, och med konstljust på hela dygnet, så finns det fler fröpåsar. Kanske jag till och med försöker mig på att samla egna frön. Hittills är det bara Malva och Ringblommor och Papaver som jag har samlat in frön från.
Nu lägger jag till, såg ett program om en rosodlare i går kväll, och där nämdes att doften var en viktig del av blomman. Att doften var en del av blommans själ, och tycker de så, så tycker jag också detsamma. Den doftar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar