Nysnö i Umeå

Snön i Umeå har fallit med snöflingor lätta som aldrig förr. I överraskande mängd dessutom. Här prövar Lisa att kasta sig in i snödrivand med en glädje som kan smälta all världens snö, tycks det.

Vi önskar alla som vi känner och vänner Ett riktigt Gott Nytt År!

Ett riktgt gott nytt blomsterår också till alla trädgårdsvänner. Rosor i massor åt massorna, det är min kärleksrevolution.

"Att välja glädjen"

Lisa en solig dag i november. Det är grönt, sol och plusgrader.

Jag har alldeles nyss lyssnat på första kapitlet av Kay Pollaks bok, Att välja glädjen. Jag köper mina ljudböcker från muntligt.se för att de har så humant pris på ljudböcker. Förvisso får man inget bokomslag och det är i sig trist, men det är väl ok, tack vare det human priset.

Så sant, så sant. Det är en bok jag kommer att återkomma till, lyssna till då och då. Det är så hoppfullt att se det i skrift, att höra av en författare att det är möjligt att välja glädjen. I den mån det moderna samhället tillåter oss att gör val. Det personliga ansvaret att välja, hur man vill må, och hur man vill möta andra människor. Det känns så hoppfullt och positivt att hör det från en person som man uppskattar och som man finner trovärdig. Senast jag hade en riktigt fin läsupplevelse var då jag hörde på Wallgrens, Kärlekens vidunderliga historia. När det för mig oväntade inträffar då Barefoot helt sonika väljer att ignorera hemska vidriga känslor, och istället väljer att bara gå sin väg. Att inte hämnas. Det var oväntat men en helt undebart val av författaren, tycker jag. Det är inte allför ofta som allt känns så hoppfullt. I dessa dagar av klimatförändringar behövs dessa böcker. För att inge hopp och få mig att fortsätta att se positivt på världsutvecklingen. Och människan. Och så förstår jag varifrån den gamle mannen fick sina ord, stenar är liv om än i förstummad form.

Så, sant, så sant att man kan välja glädjen, att välja den vidunerliga kärleken.

krypthuija

Brevid den här stora gråsten har tänkt att placera en Dvärgblågran och krypthuija och eventuellt en clematis, Valge Daam. Även några vilda vackra blommor hoppas jag att få sätta ner i dess närhet. Lite gröna, skuggtåliga växter också har en tilltänkt plats där brevid stora Grå.

Bara New Dawn

När jag beställde rosbusken New Dawn beställde jag två rosbuskar. Jag fick dem och jag fann dem ha så stora med så grova grenar, att jag som inte har tillräckliga kunskaper för att se dem uppvuxna och därmed föreställa mig hur det skulle te sig med två i samma rosgrop, beslutade mig för att plantera en här hemma hos mig, och en hos min dotter Lisas pappa. Det är väl fint. Men det hade nog blivit en grann New Dawn, tät och stor, om jag planterat två rosbuskar i samma rosgrop. Men nu har jag två som har istället och det är helt det känns fint det med. Här är min andra, bilden ovan, New Dawn som jag har planterat hos Lisas pappa. Det är den 24 november, snart advent och ingen snö som skyddar rosplantorna om stora norrlandskylan kommer. Det är tråkigt, men för en nybörjare i rosträsket, ja det kallas så, det farliga träsket av begär efter rosor som man kan dras ned i, är det spännande att se en ros i detta skick i november. Här är min bild tagen idag. Några strålar sol möjliggjorde en bild utan blixt. Alltså en bild av New Dawn tagen den 25 november.
Helt klart befinner jag mig i rosträsket. Neddragen med ett omättligt begär efter rosbuskar. Nää, nu tar jag i, men jag köper och planterar rosbuskar med en härdighet som inte är mäktig min odlinszon som är fem. Jag har Austinrosor och det sägs, att de är härdiga till och med zon tre, härdighet med garanti. Om jag befinner mig ett träsk, ja...som det har regnat så kan man säga så, men rosor är en passion för mig. Jag har skrivit om det förr.

Lisa som har varit sjuk i influensa och varit hemma i tre veckor. Här är en bild som vi skickade till skolan. Lisas lärare ringde och sa, att hon och Lisa klasskamrater längtade till hon skulle komma tillbaka. Lisa blev så glad över att få höra fröken och klasskamraternas röster i telefonen, att hon blev nästan frisk. Ett litet tag i alla fall. Jag tog en bild och skickade den till skolan. En hälsning från Lisa och ett tack från henne, för att de hade ringt. När hon som bäst behövde det.

En bild från sommaren. Augusti månad. Ljuvliga rosen New Dawn i blom. Den är nu flyttad och rosbusken har fått min trädgårds bästa plats. I full sol ska den få vara.

Jag längtar efter våren och sommaren. Jag längtar till vårens trädgårdsarbet börjar. Men först ska jag starta säsongen med att beställa hem fröer och rosbuskar. Det kan hända att jag beställer någon annan buske också.

Skapad 2009-10-19 23:12:18 av amaturen
Tulpaner
Det var en gång en kall och regning kväll...nämligen i kväll. Och denna regnkalla oktoberkväll som var nattsvart redan klockan åtta, planterade jag tulpanlökar. Jag tror inte så mycket på att det lyckas, tulpaner i blom nästa försommar, och turen räcker som sagt inte till allt. Men jag har i alla fall planterat en av mina älsklingsblommor. Först åkte jag till Plantagen men inte en endaste tulpanlök hittade jag där. Modstulen åkte jag till Coop, med inga förhoppningar alls. Men se där fann jag riktigt fina tulpanlökar på pålitliga Coop. Olika sorter av Triumptulpanlökar och en urtjusig gul vildtulpan. Tacksam för detta.
Vad tror ni? Tulpaner i vår?
Eva

Tulpaner

Skapad 2009-10-11 13:27:22 av amaturen

För sent för att plantera tulpanlök nu, eller ska man...

Man kan inte ha hur mycket tur som helst heller. Jag har inte hunnit med att plantera tulpanlök än, och jag befinner mig i odlarzon fem. Däremot har jag preparerat rabatterna med ett par tulpangropar. Jag tror att jag kan få tag på tulpanlök i någon affär här i Ume, men vad tror ni om att det är för sent eller? Jag har tänkt mig tulpaner i blom nästa försommar. Är det lönt att ens försöka att plantera nu i oktober, nu när marken börjat stelna och kakat till sig av kylan. Naturligtvis har jag säckar med blomjord i löst skick, som jag ska täcka över tulpanlöken med. Är det värt ett försök. Jag gillar verkligen tulpaner.

Lisa spelar fotboll

Bilder från fotbollscupen i Piteå

11 september 2009

Back to yellow

Back to tehybriderna

Jag har kikat in till Flora Linneas hemsida, och kollat på gula rosor. Jag är nu tillbaka till där jag började. Vurmade för tehybriderna,från början, och nu ser jag att det är kanske just tehybriderna som kan göra min trädgård rätta. Och det finns så mycket snyggt gult bland tehybriderna, en irrländsk tehybrid Grandpa Dickson. Att härdigheten inte räcker till för härligheterna, det spelar ingen roll. Jag är beredd att byta ut rosorna varje sommar. Jag känner en glädje som kommer att vara ända till våren. Nyupptäckt tehybriderna. Har ni många tehbrider? Visa gärna om ni har något fint.

Eva

Rosen ovan är gula Chinatown, en ros för zon fyra, så den förväntas inte klara av norrlandsvintern, inte här i min odlarzon som är fem i alla fall.

Så här finurligt tänkte jag till för någon dag sedan. Kanske blir det så. Inte fullt ut kanske, men fler tehybrider blir det. I den upphöjda trärabatten, där ska jag nog enbart ha tehbrider. Jag ska flytta ner de behändiga Pompomsen från just den rabatten, och de ska placeras framför New Dawn, på behörigt avstånd. Jag har sex Pompom de blance parfait och exakt hur de ska placeras det har jag inte bestämt än.

Det är så tröttsamt och tråkigt i min trädgård nu. Det finns inga vackra blommor att vila synen på, så att jag kan vila mina tankar och känna den riktiga trädgårdsron. Det är för mig eftersträvansvärt att arrangera trädgården, så att det ser vackert ut, så att den kan upplevas som en rofylld trädgård. Jag har samma mål med mitt vårarbete, frösådder och inköp, som de alla andra trädgårdsmänniskor har. Jag är som alla andra! Mina egna frösådder av bland annat Papaver, Majus maximum, Lavatera och Blomsterlin, som förresten blev en favorit och som kommer att frösås igen, alla sommarblommor rensade jag tveklöst bort för någon vecka sedan. Jag rev bort dem när de var i full blom, de var som yvigast och vackrast, men bort skulle de. Dels skulle renoveringen påböjas och så var upplevelsen av oreda i rabatterna så påträngande att det kändes som en befrielse att rensa bort dem. Ja, de är nu borttagna, och de rosbuskar som jag har grävt upp, de har lämnat stora gropar i rabatten. Nu är det är inte mycket till trädgård kvar. Ringblomorna och rosen Bonica är i ett skick, som forfarande kan skänka lite glädje åt en trädgårdsbetraktare. Det är tomt och upprivet, men det är början på en ny trädgård. Nästa vår blir det en ny planering, om kommande blomster,nya inköp och nya hoppfulla drömmar om en ny fin trädgård. Jag går i tankar på inköp av tulpaner. Jag vill ha massor av tulpaner. Små krokuslökar ska jag också sätta, i en mindre mängd men en vår med små blå Krokus hoppas jag på.


Med lite möda grävde jag upp rosbusken New Dawn. På dess växtplats i sjumetersträdgårdens södra skuggiga hörn, tog jag och flyttade den till densammas soligaste plats. Där ska den få höja sig och breda ut sig så mycket den förmår. Så pass mycket som två meter ska den få växa på höjden, och verkligen visa hur fin klätterros. Årets frösådder och inköp av rosbuskar gjorde inte min trädgård, till en trädgård som jag kände mig nöjd med. I början av senvåren och försommaren förundrades jag över mina höstplanterade lökar. Krokus och tulpaner, Thriumph och Darwintulpaner, och Iris recculata, den klarblå. Men ju fordigare och grönare, det blev, destå missnöjdare kände jag mig. Jag är inte alls nöjd med sommarens blomsterprakt. Nu känns det mer än påtagligt påkallat med sortering av sorter.Nödvändigt. Det blir allt svårare och svårare för mig att gå förbi rosrabatterna utan att ta spaden, och fortsätta att flytta bort och om, rosbuskarna. Och det hjälper inte längre, för trädgården är liten och sorterna är fler. För mig har det nästintill blivit olidligt att se mina rabatter.Där växer och blommar en ståtlig och vacker tehybrid, rabattros Pascali i sräck, brevid en bourbonrosen Louise Odier som bugar och bockar och som har sin plats brevid en ljuvlig Austinros Barbara Austin, som i sin tur finns planterad brevid New Dawn. Och bakom New Dawn, lite upphöjt i trärabatten där står strutväxande kanadarosen Louise Bugnet. Nää, vad ska jag göra? Hur ska jag sortera? Hur ska jag få plats en liten trädgård, med så många rosor från skilda sorter. Borde jag bara hålla mig till en sorts rosor. Men vem kan avstå från någon enda ros? Kan det någonsin få en att häpna över hur vackert de växer tillsammans. Olika sorter. Man borde besöka rosenträdgårdar och rosarrium och se hur de har planterat och tänkt om olika sorter.


Ett par foton från skolan. Det översta fotografiet visar Lisa i arbete med att att färglägga en bild. Hon har blivit fantastisk duktig på att färglägga bilder. Hon klarar av att hålla färgerna, pennorna och kritorna, innanför de uppdragna linjerna. Till det krävs både motorik och tanke. Hon har utvecklats fint. I första klass var det mest streck, kludd, över hela pappret. Nu blir det jättefint Lisa blivit jätteduktig. Bilderna är tagna när Lisa gick i grundsärskolan, åk 10. Egentligen är grundsärskolan inte korrekt ord att använda. Lisa har gått i träningsskolan. I grundsärskolan går de elever som inte är fullt så handikappade som Lisa.

Finmotoriska övningar i skolan på fotot nedan.

Lisa har alltid varit duktig på att sortera. Hon gillar att sortera, hon är ordningsam av sig.

En sommardag

Här är Lisa en sommardag. Hon tittar i sina barnböcker, kanske är det boken, Anna och långa farbrorn, eller kanske en av favoritböckerna, en Tottebok hon tittar i.

Nu har jag insett att det jag älskar i naturen är inte överförbart till mina egna rabatter. Jag kan inte arrangera en rabatt så att den bli till en norrlandsäng. Och oordningen i rabatterna är så irriterande, att jag inte kan se de vackra blommorna för oredan. Det är hög tid få ordning och reda i mina rabatter. I sommar har jag överträffat mig själv i oordning. Min önskan om massor av vackra blommor i blom, står i strid med viljan om en minimalistisk, stram trädgård. Jag har en önskan om en vacker stillsam överskådlig trädgård, och den önskan växer sig starkare och starkare, den övertar all annan dröm om hur en trädgård ska se ut hemma hos mig. Jag älskar ängar, men en ängslik rabatt, en rabatt med ängskänsla kan endast naturen själv åstadkomma. För att det ska vara riktigt vackert. Jo, jag kan föreställa mig att en trädgårdsmästare, landskapsarkitekt, florist eller en trädgårdsmänniska bara, amatör eller utbildad kan få en rabatt att påminna om en äng och få det vackert därtill. En människa som är färgsäker, kan sin färglära och som har gröna fingar och konstnärliga anlag, kan lyckas att komponera rabatternas växter så att ängen kan anas , men det kan inte jag. Jag blir just nu endast irriterad över att rabatterna ser så stökiga och igenvuxna. Sen får varje enskild blomma vara hur vacker som helst. Men för mig fungerar inte oordningen. Mina rabatter är i det närmaste ödelagda. Och det är jag som har gjort det. Alla blomstrande sommarblommor rev jag bort på en liten stund. Handskarna fulla av blommande blommor, plockade som ett barn har plockat blommor. Stjälkar och enbart blommor, i samma oreda som de kom från rabatterna. Rosbuskarna kämpade jag lite mer med. En liten nyplanterad rosbuske är betydligt lättare att gräva upp än att gräva ner, alltså gräva en rosgrop. En rosgrop är mer lovande och roligt att färdigställa än det är att flytta en rosbuske. En del rosbuskar har jag fraktat bort, och de är nedgrävda för förvaring över vintern hos Lisas pappa. Det är runt rosbusken New Dawn som jag har lagt ner alla mina trädgårdsdrömmar om hur en trädgård ska se. Att jag inte har lyckats det är något helt annat. Men mina trädgårdsdrömmar har jag kvar, för alltid. Den skuggiga plats som var New Dawn, växtplats, har nu bytts ut mot trädgårdens soligaste läge.

Fredag idag och nu känns sommaren avlägsen

Det känns som hösten gjort entre tillsammans med blåsten, som blåser över oss här ikväll över Umeå. Sommarens ljusa nätter är historia och augusti kommer med sina nattsvarta kvällar och nätter. Jag saknar sommarens lätthet men jag välkomnar ändå hösten, och vad den för med sig. Trädgårdens färgprakt håller sakta på att försvinna i ett brunt burr av torkade blommor. Så mycket brunt och torrt är det ännu inte. Det är mycket bara en beskrivning av höstens intåg(kommande) i mina rabatter som jag vill beskriva. Men de årligt återkommande Vallmon passar in på beskrivningen. De är uttorkade och bruna och all grön skönhet och alla tunna, färggranna kronblad är torkade och försvunna. Blomstjälkarna är bruna och torra och fröna faller ur de knastertorra frökapslarna. Men flesta blommande blommor har jag jag själv rensat bort häromdagen.


Äntligen , efter åratals väntan börjar nu terrasserna renoveras. Byggnadsbolaget har nu satt igång renoveringen. En stor gul byggnadskran vittnar om det. Jag har sett kranen i full färd med att avlägsna frontstycket på terrasserna på ett hus, bara några byggnader bort från vårt hus. Det är bra. Men det allra bästa med hösten eller sensommaren snarare, är ändå att skolan har börjat igen. Lisa har frågat efter, och väntat så på skolstarten. För Lisa börjar igen kamratlivet med skolan som nu börjar efter sommaruppehållet. Skolan och klasskamraterna och lärarna i skolan är glädjeämen för Lisa, och som på inget vis kan bytas ut mot något annat. Efter morgonkramen och pussen på kinden och ett godmorgon Lisa, från mig, har det första Lisa yttrat på morgon varit, - Oba! Länge, länge, i många år benämndes skolan som oba, av Lisa, och det var bara vi som begrep vad hon menade. I dag vid sjutton års ålder kan hon säga ordet skolan med ett relativt bra uttal. Det är nästan helt begripligt även för dem som inte känner henne.
Nuförtiden är Ordet skolan sagt som en fråga, bland det första Lisa säger när hon vaknar på morgonen. Så mycket tycker Lisa om skolan. Jag kan inte skriva annat än att jag är mycket tacksam för detta.

I taxin hem från inskolningsdagen i dag med mig, mamma, frågade hon mig, där hon satt i framsätet och jag i baksätet,- Vakna tidigt? Orden vakna tidigt, är det samma som om Lisa frågar, om hon ska till skolan i morgon. - Nej, i morgon är det folbollscup i Piteå, du ska inte till skolan, men du ska vakna tidigt i alla fall, svarade jag. Pappa och du ska åka buss upp till Piteå och spela fotboll. Fotbollslaget som Lisa tränar och spelar med heter Ume United, tror jag måste jag tillägga! Men jag är helt säker på att innebandylaget Lisa spelar med heter Ume Flyers, i alla fall. I morgon ska Ume United spela en fotbollscup i Piteå, och Lisa ska också vara med och spela. Lisas speluppfattning är inte den bästa. Det är svårt för Lisa och få tag på bollen och det är omöjligt för Lisa att förstå var lagets mål ska göras, det har hon ingen aning om. Men det är lika roligt när det blir ett mål, oavsett vilket lag som gör målet. Lisa visar samma glädje då motståndarlaget gör mål. Det är ju målen som är viktigaste. Vem gillar inte snygga otroliga mål? Hon vill som alla andra göra en high five när ett mål är gjort. Det är jätteroligt tycker Lisa. Jag vill utan att skriva för mycket,vill jag berätta att det finns två Ume United lag. Ett lag där spelarna är riktigt duktiga. Och så finns det glädjespelarna, de som spelar hellre än bra. I den gruppen spelar Lisa.Spelarna i det andra Umelaget har samma glädje och kämparglöd när de spelar, men de är faktiskt betydligt skickligare än Lisa. Jag har tackat förr, men jag vill passa på att än en gång tacka alla ledare, fotboll, innebandy och körledare för det fina arbete de gör för våra barn. Jag är så tacksam.

Idag har Lisa skrattat sig genom skoldagen. Lisa är nästan alltid glad och hon har ett skratt som utklassar nästan alla i tävlingen, vem skrattar bäst och vem har det godaste skrattet. Hon har ett glatt och lyckligt skratt. Lisa är ett fantastiskt barn. Jag kan skriva helt öppet om Lisa, för alla som har mött Lisa kan bara intyga att sanningen är den, att en så glad flicka som Lisa är inte alldels helt vanligt att möta. Jag befinner mig inte så nära skrattet som Lisa när jag besöker särskolan. Visst ler jag, och visst skrattar jag, men jag tänker annorlunda. Det är en fantastisk prestation som lärarna på särskolan utför. Jag orkar knappt med en dag, då det är så känslomässigt påfrestande att se alla utvecklingsstörda barn. De är alltför många. Jag kände i dag att jag skulle vilja sjunga psalmen som vi sjöng i småskolan när jag var liten. Din klara sol går åter upp, jag tackar dig min Gud...
Här gungar Lisa med pappas moster Ingrid. Lisa lärde sig gunga när hon var femton år. Hon gillar att gunga.

Före och efter

Ja, detta är min lilla trädgård. Den är liten och jag planterar för tätt, för på sensommaren ser det mer ut som en äng, än som en liten trädgård. Men jag är fullständigt övertygad att alla som på våren frösår och drar upp plantor själva, finner det begripligt och alldeles normalt med alltför tät plantering. I alla fall när platsbristen är så uppenbar som den ni kan se på bilden ovan. De som har hundratals eller tusentals kvadratmetrar är situationen inte direkt överförbar, jämför och den samma. Men ni med små trädgårdar förstår hur det känns och vad man gör. Jag frösår blint, och jag frammanar inte en bild i mitt inre, över hur trädgården egentligen ser ut. Jag tänker inte en enda tanke på hur alla plantor ska rymmas och få plats i rabatterna. Det är så roligt och intressant att fröså och skola om småplantor att det lätt blir för mycket av frösådder på våren. Inte ens platsbrist inomhus kan få en passionerad frösåare att upphöra med frösådder. Det finns alldeles för många osedda blommor och växter för det. Ett bra hjälpmedel mot platsbrist, i avsaknad av en riktigt växthus, så är kallbänkar utmärkta och vissa plantor klarar av dagar utomhus i några plusgrader bara. Ett litet enkelt plastväxhus klarar av att inhysa plantor bra mycket bättre än vad man först kan tro. Ja så här såg min trädgård ut i början av sommaren. Nu är sommaren slut, högsommaren i alla fall. I bästa fall kan vi hoppas på en lång och fin sensommar. Men alla blommor är borttagna. Jag bor i ett terrasshus och nu är det renovering på gång. Terrasserna ska renoveras. Därför är rabatterna i det närmaste rensade. Jag har forslat bort min rosbuskar i vattenochlerfyllda hinkar i bilen, och jag har dem nu på förvaring över vintern hos Lisas pappa. Min änsliga, ängslika trädgård är nu rensad på det mesta i blomväg. Jag förbereder blommor, perenner och rosor för hösten. Och så börjar jag planera för att avdela min lilla trädgård i en gul och en rosa sida. Jag minns att jag har sett foton av de underbara rosorna, Frülingarna och jag börja undra om jag inte tänkt fel. Nog ska väl Fülingsduft placeras i den rosa avdelningen, men jag har tänkt att den platsade bland de gula. Jag får titta på fler bilder innan jag bestämmer var den ska vara.

Nu när hösten är här och min lilla trädgård vilar inför nästa säsong. Jag vill påstå att jag älskar tulpaner och en vår utan vårtulpaner, vad är det? Jag ska plantera tulpanlökar, nu, och det lär väl bli Coops Darwintulpaner. Pålitliga blommare, och bra kvalite på Coop. Ja, har i ett inlägg i trädgårdsforumet läst att botaniska tulpaner är mer långlivade. De kommer åter året efter blomningen. Vore något att fundera på, men då är det så många andra växter som jag vill ha i rabatterna efter tulpanblomingen, och med återblomande sorter så uteblir ju nyplantering av nya växter. Jag får se. Kommer tid kommer råd, sägs det , visst är det så, eller?
Hösten kommer med trädgårdsvila och det ger mig en stund till att skriva om min blogg här. Det ska bli intressant. Jag som knappt läser om det en gång skrivit.

Nu är Lisa hemma, efter en första skoldag på gymnsiet. Det var pappa och Lisa som gjorde en skoldag i dag. I morgon är det jag som följer med och inskolar Lisa till storskolan.Skoltaxin hämtar upp oss klockan 07.40. Det är förfärligt viktigt för Lisa, att skolväskan ska packas med gympakläder. Lisa älskar idrott. Jag tycker visserligen att hon något påminner om en väderkvarn, med armar och ben spretande åt alla olika håll när hon springer, men trots detta löper hon med en lätthet som är beundransvärd. Det är en glädje att se henne springa. Trots sitt handikapp springer hon med en vacker stil. Lättheten finns där absolut.

Ja,nu är den igång, min trädgårds blogg, Bara trädgård, och nu startar arbetet med att överföra min tidigare blogg från AoTs hemsida, hit. Men först vill jag kortfattat ge en liten förklaring till mitt bloggande.
Det finns stunder när jag känner mig generad över mina skrivfel i bloggen, men för det mesta accepterar jag dem som en del av mitt skrivande. De är en betydande del av min blogg. Förunderligt må ni kanske tänka. Men skrivfel kan ge en antydan om en dold tanke, som kan leda vidare till ett förklarande ljus. Vissa fel rättar jag innan jag publicerar dem på internet. Andra fel, låter jag bara vara. Jag skriver direkt ut i rymden och det blir skissartat det skrivna, och det finns skrivet som så får vara. Nuförtiden rättar jag skrivfel, inte allt men det mesta.
Rubriken Bara trädgård, på min blogg är missvisande. Men om man är rustad med lite tålamod, och läser allt jag skrivit, kommer det att framgå, helt klart och tydligt varför jag använder mig av just de orden i min bloggrubrik. Bara trädgård. Jag ämnar inte skriva enbart om trädgård. Till det saknar jag kunskap nog om trädgård och trädgårdars växter, för att kunna skriva bara om trädgård. Min trädgård är begränsad till ett par kvadratmeterar på cirka tjugo. Inte mer. Trots det, ryms där mer växter än vad man först kan ana. Med en så liten trädgård kan jag inte skriva om den i det oändliga. Den är begränsande, både till ytan och till ett ständigt skrivande om den.

Jag har en tanke, en enda planering med detta bloggande, och det är att jag ska skriva så som jag vanligtvis brukar. Jag skriver när det känns påkallat att skriva. Det händer aldrig att jag inväntar inspiration. För om jag skulle vänta på inspiration, då skulle arken förbli tomma och skärmen skulle vara förbli vit som snö. När jag sätter igång att skriva, så skriver jag för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag funderar inte, planerar, tänker inte ut i förväg vad jag ska skriva om. Jag låter tankarna välla fram (nja...så klartänkt är jag nog inte så de bara väller fram men på något sätt måste jag förklara processen) och händerna styra,trycka ner tangenterna, forma en text, utan några i förväg tilltänkta ämnen.
Det jag skrivit framtill i dag, i alla fall, har mest varit växtbaserade skriverier. Min lilla trädgård, som jag envist kallar den, uppfyller en funktion som en riktig, fullstor trädgård. Jag har möjlighet att planera vad som ska växa i den, arbeta med den, och så stolt betrakta dess växter och blommor. Mången skulle nog inte kalla mitt gräsplätt för något, än mindre skulle de benämna den som en trädgård. Men för mig är det en trädgård. Så visst kommer jag att skriva om min trädgård, även då det inte kommer att bli mest av trädgårdskriverier. Jag får vänta och se vart bloggen tar vägen innehållsmässigt.

Jag har en fundering, men jag ska hålla tillbaka den, för då brukar det bli bäst. Det blir bäst när jag inte planerar det jag ska skriva om i förväg, utan bara låter fingrarna trycka ner tangenter. Precis som tårar som är omöjliga att hålla tillbaka, så fungerar mitt skriveri.Så som man låter tårar trilla. De ligger där tårarna, i tårkanalen förberedda att trilla.Somliga gånger omöjliga att pressa tillbaka. Det är bara att låta det ske.Gråta. Och när de runnit ner för kinden och när handen så torkat bort dem. Då är kan man åter igen tänka sig att skratta. Det känns så befriande, att skratta och gråta och skriva.

Det jag vet med bestämdhet är, att jag inte kan avhålla mig från att skriva och berätta lite om mitt älskade barn, som är handikappad. Jag må ha fått en liten trädgård, men det kanske är just därför jag har en liten trädgård. Vår Fader kanske ville att så skulle bli. En liten trädgård till Eva, bara för att jag ska kunna ge min tid åt ett barn som har förlorat mycket av sin tid till ett handikapp. En del barn, somliga av Lisas klasskamrater är så handikappade att all deras tid går åt att vara handikappde. Funktionshindret tar all deras tid, när får de ens vara barn ? Lisas funktionshinder är betydande, men tacksamt nog är Lisa helt rörlig. Hon går och står, och hon besitter en underbar social kompetens, trots sitt svåra kommunikationshandikapp. Jag har haft så mycken egen tid, i hela 39 år, att jag nu vill ge all min tid till Lisa. Jag vill ge Lisa utrymme, en plats från varifrån hon kan att få bli framförallt förklarad, och det av en människa som verkligen älskar och känner henne. Det är så många människor som går förbi Lisa helt oseende. Min trädgårdsblogg kan vara en sådan plats. Jag vill berätta lite om Lisa och vad som händer i hennes vardag, små korta berättelser om vardagshändelser, som för Lisa är betydelsfulla, och som lite kan förklara för en annan människa, som inte är så van att umgås med handikappade barn, eller unga vuxna, hur ett barn som Lisa fungerar. Och med inga ambitioner alls, så vill jag helt enkelt skriva och berätta om Lisa, bara för att jag själv behöver det. De som har handikappade barn förstår mig, utan att jag behöver förklara mig närmare.
Nu är det något stort på gång nu för Lisa. På torsdag börjar Lisa, som är sjutton år fyllda, på särskolegymnasitet efter tio år i särskolan. Vi, mamma och pappa, kommer att vara tillsammans med Lisa hela dagen, de första dagarna i skolan. Lisa längtar så efter att få starta skolan efter sommarlovet. Var tionde minut, kanske oftare, hela dagarna nu i veckan före skolstarten, säger hon till mig. - Packa frukt. Barnen i särskolan har en fruktstund på förmiddagen. Och frukten, den är viktig för Lisa. Mycket viktigt med frukt till skolan varje dag.

Men mest trädgårdskriverier hoppas jag på att kunna samla, på denna trädgårdsblogg.

Jag har nu startat en egen bloggsida, då den trädgårdsblogg jag har skrivit på AlltomTrädgårds hemsida är ur funktion. Jag skriver här, och så får tiden utvisa var jag fortsättningsvis kommer att skriva ner mina tankar om trädgård och lite allmänt skriveri. Här, eller på Alltomträdgårds hemsida. Jag ska föra över det senaste skrivna i Smått&Gotts forum. Här är det:

Ursäkta mig, jag tänker ta upp plats med egna trädgårdstankar, här i Smått & Gott, ta lite plats här i det allmänna utrymmet, då min egen trädgårdsblogg på AoT hemsida, är ur funktion för tillfället.

Renoveringar kan behövas då och då, och nu är det huset där jag har min lägenhet, som är i behov av en renovering. Jag bor i ett så kallat terrasshus, i Umeå. Jag tycker om dessa bostadshus, mycket för terrassernas skull.
Det var på tal om att HSBs förening Gräddosten, där jag har min lägenhet, skulle renovera terrasserna på husen. En tanke, ett förslag, har varit att terrasserna skulle glasas in. Länge var det tal om det, i åratal har det varit på tal, men aldrig blivit av, men nu ska renoveringen starta. Det blir en renovering av terrasserna, men det blir inte inglasade terrasser. Tursamt nog. Vi får behålla våra öppna terrasser. Vi slipper inglasade balkonger, men renoveras ska de dock. Det är på tiden med en första renovering. Jag som i åratal varit förberedd på att mista min lilla trädgård, tycks få behålla ett par ynkliga kvadratmetrar, de kvadratmetrar som jag kallar min lilla trädgård. Inte än, men så snart jag ser hur det blir, ska jag utbrista i ett jättejiiiiipppppiiii!

Byggnadställningarna kommer vi dock inte undan, och för mig kommer det att innebära att jag måste ta bort alla mina växter som jag har planterat. Växterna såväl i min upphöjda trärabatt, så som de på gräsmattan framför terrassen. Hela min planterade yta ska jag rivas upp. Och jag är själaglad över det faktum att det blir nödvändigt att rensas bort allt, gräva upp varenda rosbuske och perenn. Jag får börja om från början. Nu får jag plantera på nytt med införskaffade kunskaper. De erfarenheter jag tillägnat mig, kan jag omvandla till ett praktiskt gott resultat. Det kan bli ett bra resultat, och det inte endast med bara tur. Jag börja få ett hum om sorter. Det gäller rosor såväl som ettåringar och perenner, och om hur olika gjorda val, kan få för slutresultat. Men jag har inga djupare kunskaper om växter, kunskaperna är begränsade till allmänbildningens grad (nivå) vill jag påstå, och det är ingen falsk blygsamhet i det påståendet. När jag en gång visade ett sömnadsarbete för en vän, och med visningen yttrade mig om hur missnöjd jag var med mitt arbete, sa hon till mig, medan hon inspekterade det. - Du har dåligt självförtroende när du inte tycker att det är bra, det du nyss sytt! Jag svarade. - En rak sömn är en rak sömn, det har inget med självförtroende att göra. En sömn ska vara absolut rak. Punkt slut. Detsamma gäller trädgård, det finns inte ett uns av falsk blygsamhet eller dåligt självförtroende, när jag skriver att jag inte kan nog om trädgård för att få det riktigt vackert. För en vackert trädgård är vacker. Jag kan fortfarande för lite om trädgård. Det finns betydligt mer att lära. Men jag tycker att det är otroligt roligt med trädgård. Det är mer än något annat, svårförklarligt men absolut nödvändigt.Som luften vi andas, befriande och lättsamt och absolut livsnödvändigt.

Jag har tidigare hummat något om, att jag tycker att Austinros en Leander är svårplacerad för sin färg skull, och så även Balsgårds Anna. Men i dag när jag fotograferade mina rabatter, upptäckte jag, att Leanderrosor i olika stadier av utveckling är så vackert, att Leander, klarar sig så gott ensam. Helt ensam utan vackert sällskap, eller ska jag skriva, utan rätta grannar i en lagom grann färg. Jag fortsätter att grunna på om Balsgårds Anna och Leander kan vara vackra tillsammans? Kanske det, får pröva! Britten har i ett svar om, Austin

rosor, nämnt en ros som heter Summer song, och den lär ha en fin färg enligt henne. Kan vara en ros att ha tillsammans med Leander och Balsgård. Det kan vara en ros i min smak.
Jag har i Flora Linneas katalog sett en låg ros, som benämns som Sweet Dreams. Det tror jag kan vara en ros i min kommande vårplantering. Jag har markerat den som en tänkbar rosbuske i min vårbeställningen. Varannan rosbuske Sweet Dreams och varannan rosbuske Bonica. Jag skulle definitivt gilla det i alla fall. Sweet Dreams beskrivs som en låg aprikosfärgad rosbuske. Små låga rosbuskar framför de stora rosbuskarna. Ja, så här funderar jag på. Det ska bli så roligt att får börja om alldeles från början igen med rosplanteringen. Jag är så tacksam för det. En del rosor kommer jag behålla, somliga ska jag ge bort. Nu börjar arbetet med att flytta dem. Inte nu på måndag, men nästkommande måndag börja renoveringen här, med att de bygger upp arbetställningar. Jag ska förvara mina rosbuskar på Lisas pappas tomt. Till våren ska jag ta hem rosbukarna och börja om, med en blandning av nya och gamla rosbuskar. Nu, det innan rossäsongen ens är slut, så börjar jag fundera på vårens rosbeställning. Det är hur roligt som helst. Och tänk hur många nya mörka skönheter jag kan plantera. Jag är så glad och tacksam, för att jag har möjlighet att fortsätta plantera nya rosor. Nya rosor ska jag snart beställa. Gula, många Austinrosor och massor av mörka rosor med sammetslyster