Vilken oordning

 

Från nu är mina minnen, om årtal och vilken ordning allt skedde lite huller om buller. Mest gäller det vår bästis motorcykels köp, i vilken ordning allt hände. Men jag fortsätter mina berättelser om vad som hände efter hemkomsten med Royal Enfield motorcykeln. Jag och min bror, våra motorcyklar var klara, färdiga och körbara. Och vi gjorde det, körde motorcykel men det var inte roligt utan vår kompis. Dessutom behövde min bror hjälpa till ett visst motorras på Royal Enfield 650 cc. Nu börjar det börjar det bli tråkigt att återkomma till gamla minnen från sjuttiotalet så… paus, bock och tack för visat intresse-

Kanske återkommer jag senare ikväll, vem vet, inte jag själv ens, så paus

Men fortsättningen lär bli då en liten berättelse om hur vår kompis, när jag satt brevid killarna som reparerade mcn och tittade på och gav goda råd. Och då med vanliga otåligheten. Är ni klara snart? Då han, min kompis, med oljiga händer slant med yxan! Engelsk mc! Och jag satt i rätt höjd och närhet för att bli träffad av yxan, en snudd av yxans egg tog på mitt vänstra ögonbryn. Blod och pip ifrån mig. Mer synd om min kompis  än mig. Jag blev sur och arg och min kompis blev rädd. Idag syns mitt ärr inte ens. Jag tog på mig rätten att vara sur och ge min kompis skuldkänslor, men borde jag själv vara utan del i olyckan. Satt jag inte för nära? Förmodligen!

Forts följer

Det tillkommer en Norton till vår mcsamling. Den köptes samma sommar som Royal Enfielden. Någon vecka efter han köpt Royal Enfield.

Motorcykeln

Nu är vi åter samlade vi tre, bror, vår kompis och jag. Det är en lagom, som mjukglass i gommen, en sådan morgon  som var varken kall eller varm en  sådan morgon var det. En enkel T-shirts  och jeans och träskor var min klädsel. Jag som bara behövde titta på tyckte det. En behaglig början på dagen,

 Jag måste berätta för dig vad som hände med mig de magiska nätterna när jag tog mig hem från Övik till Lunde + några kilometer till. Men det får bli sen, jag gör det senare. Jag måste berätta klart om vår kompis väg till att finna sin dream i en motorcykel. Men allra först ska du få veta, var samlingen befann sig. På vår tomt fanns förutom huset, ett garage som mer var som ett förvaringskjul. Där parkerade vi våra motorcyklar kvälls och nattetid. Min, din och han förvarade motorcykel arna där. Utanför garaget stod vi och tittade och begrundade på en motorcykel som tillverkats i united kingdom. Nu skulle några svenska killar reparera den

Så tillbaka till morgonsamlingen, på vår grusplan, vår bästa kompis, lillebror och jag. Plus en motorcykel av märket Royal Enfield med en motor på 650 cc. Motorn, med koppling, broms och elsystem och allt övrigt på motorcykeln behövde en ordentlig genomgång. En renovering det, var inget annat att tänka på. Det sa pojkarna som förstod sig på mc och motor. Jag tror att jag hade orealistiska drömmar om att de skulle omvandla den i närmaste skrothögen till något fint. Jag som saknade all kunskap om renovering, kunde tänka så. Speciellt då min egen Honda var som ett fiskblänke. Allt var i silver, svart och krom. Hållaren på Baklyset på Honda CB 350 four var lackerad i svart. Det ville jag inte ha. Min bror hjälpte mig och vi lämnade, skickade in till en firma som kromade min hållare för baklyset. För så var det. Mitt ungdomliga ego brukade ibland komma in på vad jag tyckte var bäst. Min kompis skulle ha en snygg motorcykel. Så tänkte jag då. Min var gudomligt snygg, fyra fram och fyra bak. Fyra kolvar som mynnade ut i avgasrör, fyra snygga kromade avgasrör med fyra snygga avslut. Så vad kunde vi göra med vår kompis motorcykel? Så att den blev snygg, tänkte jag. Grabbarna tänkte på viktigt och riktigt och påbörjade en renovering så att vi skulle kunna ta oss ut på asfalt och köra.     

Så kan gå när haspen inte är på.

Forts följer mitt älskade barnbarn

Tillbaka

 Nu vaknade vi upp till dag två. Utvilade efter strapatserna efter gårdagens mottagande av motorcykeln, och resan hem med en mcn Royal Enfield. Tre mil på asfalten hem med totalt okänd motorcykel från femtiotalet, men möjligen någon gång från sextiotalet. Och vi befann oss nu i sjuttiotalet. Men vår kompis fick inga papper eller instruktionsbok, med på köpet av Royal Enfields mc. Bara ett kvitto. På köpt och betalt, så det var bara att ta hem motorcykeln. Vi fyllde på med petrol från reservdunken, och så gjordes en snabb översyn av motorcykeln. Luft fanns i båda däcken som var sådär, inte luften som var så där, utan däcken. Hela motorcykeln var sådär. Varken eller.

Vår kompis hade med en guldmedaljs bedrift, kört hem den, motorcykeln, till vårt stället på jorden, Idyllen. I ljusa sommarkvällen tittade vi igenom motorcykeln  så gott det gick. Vi visste att kedjan var hel, tanken, läkte inte. Pojkarna, bror och min kompis pratade om hur motorn lät och hur den gick. Det var väl också så där, vilket innefattade en renovering av motorn. Kunnandet och grejer hade de. Så det var bara att börja så fort som möjligt. Sommarledigt från arbete och studier. När vi vaknade till dag två.

Vårt hus, Idyllen, var beläget i en backe,  alldeles nära kraftledningar. Vårt ställe,  hus, träd, flaggstång, gräsmattan. och grusplan, och vårt garage, låg nästan längt upp på backen. Ett hus ifrån. Och långt från i början av backen.

Där hade vi svängt in på kvällen med Royal Enfield 650 cc och Volvo amazon, på grusplan, Vårt hus som var grå-vitt av ytbetäckningen, av vita skivor, med asbest. Där gick vi in och förplägade oss med kokkaffe och Limpa och ost. Vi var nöjda trots allt. Vi hade nu tre motorcyklar, en Royal Enfield, två Hondor, alla motorcyklar med kraft. Och modet stod vi tre för, lillebror, bästa kompisen och så jag.

Forts följer

Och så vårt vackra stora körsbärsträd, kan jag inte glömma bort. Körsbärsträdet nådde ända upp till våning två på huset. Trädet stod rätt nära vårt hus.

En gång, någon gång

Än  har jag inte tagit mig hem

Som jag kommer ihåg  brukade  jag starta nästan prick klockan 12.00, 24.00

Jag har ett fotografiskt minne av min klocka med brunt läderarmband 

Med visarna på klockan 24.00

Men än har jag inte startat Honda CB 500 cc four

Som ska färdas med mig hem

Från Örnsköldsvik till Lunde + några kilometer till

Nu har vi, mcn och jag startat från, du vet, till, du vet

Mina styrkande turer från Övik mitt i natten, 

Med motorcykel

Jag vill, jag kan, och jag gjorde det !

Mitt älskade barnbarn forts följer

Royal Enfield

Det hände sig på 1970 talet att tre kompisar hjälptes åt att eftersöka en motorcykel, åt en av dem.På sjuttiotalet fanns bara tidningar som hade annonser, som man kunde söka efter det man ville ha i DNs, köp och sälj. Min familj prenumererade på DN då och senare, alltid, varenda år. Jag är uppvuxen med DN på köksbordet, och idag saknar jag papperstidningen.Pappa klippte alltid ut dagens schackdrag och sparade dem.Om jag minns korrekt, så tror jag att vi fann en annons just i DN , motorcykel Royal Enfield, under köp och sälj i DN, Vi satt vid köksbordet och drömde om en motorcykel åt vår kompis. Samtalade och resonerade om vad vi kunde få vår begränsade summa, hur mycket mc vi kunde få.

Den yngsta av dem, hade en Honda 125cc, tjejen hade, jag hade en Honda CB 500 cc four, spillrans ny, så det var bästa kompisen som behövde en motorcykel för att kunna köra tillsammans med oss andra. Jag minns hittade annonsen, men Royal Enfield årsmodell, femtionio eller början på sextiotalet kubiken minns jag inte heller, 500 cc eller så gissar jag: Jag kan i minnet,  se vår bästa kompis stå där, ringa från vår telefon, ifrån köket. I  Västervik fanns motorcykeln, priset minns jag inte,

Vi kom överens att köpa osett, man litade på folk på den tiden, och säljaren skulle lasta mcn med fraktlastbil till en stad, tre mil ifrån oss. Varför det var omöjligt att få motorcykeln till vår ort, vet jag inte, men så var det. Där kunde vi hämta den levererade mcn. Vår kompis skickades betalningen med posten. Efter någon dag meddelades att en motorcykel fanns att hämta, tre mil bort. Han hade köpt en Royal Enfield i brukbart skick. Både besiktad och skattad, 

Vi tog vi tre, Volvo amazonen, och körde för att hämta motorcykeln, nyfikna och förväntansfulla. Men första mötet med Royal Enfield, det var inte kärlek vid första ögonkasten. Snare en viss besvikelse kände jag. Vad de andra två fick för känslor när de såg motorcykeln, vet jag inte. Men stämningen var dämpad, vi kände oss lite lurade. Idag skulle mcn vara rena rama guldet. Vi såg och funderade, hur ska vi få hem motorcykeln? Vår kompis som köpt och betalat skulle naturligtvis få hem mcn, men hur? Vi hade en bensindunk med petrol i. Vi fyllde tanken, och efter ett par kickstarter, av vår kompis som var både stark och begåvad så bullrade motorn igång. Mcn var först att starta, med vår kompis som förare vi rullade, bror och jag, på efter motorcykeln med i amazonen. Jag körde naturligtvis. Royal Enfield var alltså svart, bullrig och skakig. Men den skulle köras tre mil hemåt. Jag var glad att inte behövde köra den. Och det var över Mosjöskogen.

Det var då i mosjöskogen kulle som vi i amazonen,  såg ett föremål som såg ut att vara svart, flyga förbi oss. Föremålet kom från fordonet framför oss. Alltså från Royal Enfield, motorcykeln. Då vår kompis inte stannade, gjorde vi inte det heller. När vi kom hem till grusplanen Idyllen och stängt av motorn på mc och bil. Såg vi vad, en bit av avgasröret från motorcykeln saknades.

Fortsättning följer

Jag ser dig

Utan mänsklig kontakt, genom ord tal och skrift når någon mig

I bara en bild

Och jag behöver inte mer, för att återuppta tron på mänskligheten

Mannens vishet, kunskap och kärlek till lilla människan

Lyste som en sol och måne och allt därtill

I händerna höll han ett pyre på 3000 gram 

Hittade det han ville finna och förmedlade det till omvärlden

Reflexer till världens fortbestånd

Mannen i blått av hav och himmel i mina vita moln

Tacksamt ser jag det ske

Till barnbarn.       Forts följer

Honda

Min absolut första kärlek till en av livets motståndare

Tror att det var en liten pojke som var både grönögd och vindögd

Jagade mig och Kerstin, Runt lägenhetslängan med stenar, både i hand

Och fickan, och vi sprang 

Tyckte att det var en förtjusande pojke ändå

Det var väl så han visade sitt tycke för mig, eller var det den sötare Kerstin

Stenarna var ämnade för, 

Tror att jag redan då med en dimma av erfarenheter och barnslig kunskap

Anade att den jagande pojken med fickan full av stenar, gillade Kerstin mest

Och så var det väl

Vem näste kille på tur att inta mitt då, elvaåriga hjärta var en kille som var tolv år

Han hade en riktigt vacker näsa, som om han var född indian, Jana

Min andra kompis som hette Kerstin också, gillade en sjundeklassare 

Han hette Bertil Wågberg och han var så söt

För dessa pojkar gick vi flera kilometer väg, för att se dem i ett par minuter

Skriver mer mitt barnbarn lite senare och då har jag nog i skriverierna hoppat på 

Min Honda 

Jag har kämpat mot mina många Bettan, Stefan, Kerstin, men bara haft en Saga

Och jag har samlat och sparat på Bettor, för att behöva välja, synd om henne eller

Inte

Men bara en Saga

I mitt liv, vi träffades vid ett fågelträd

Vi var båda sex år,

I barnsligt samförstånd bestämde vi att nalla fågelägg, fy och fy, men sex år

Femtiotalet, vilket förstånd fanns i de små då

Och så gjorde vi, samlade fågelägg i en unikabox med bomull i

Och det, den flickan med fysik och mod.

Och jag med mitt mod och trassliga ben, blev i min värld

Systrar för livet.

Alltid har jag stått och vänta vid det spikraka vägskälen och väntat

Och saga kom tillbaka och bjöd mig på färsk pesto när jag femtio år

Forts följer