en tre minuters dikt, tre enminuters dikter

 Dikt 1


Vad kan vara värst...??
ni kan svara på det,
ni  själva!
Ställd fråga
gäller kärleken,
Vad kan vara nedbrytande för själen,
det mest nedbrytande?

Inget svar...
då har jag något
som påminner om
ett svar...

Inte är det  sämsta, obeskrivligt värsta,
att vara oälskad
det värsta totala
själsliga nederlaget.
är oåtkomligheten.
Att inte  få älska en person.
Att vara utvald av person, 
som inte vill bli älskad av Dig
( Det är inte detsamma som att vara
oälskade.)


Dikt 2

Världen har krymt,
i krumbukter till krimskrams
glans, förgörande dans.
Himlens under visar sig,
till evigheten.
Bakom solen dundrar Gud
med sin åska.
En fråga utan betydelse,
min,
ekar som ett enformig samtal.
Drunknar,
i obestridlig kärlek. nåd.
Frågan värjer sig för verkligheten.
Men Vi är ett.
Ska så vara.

Ingen varseblivning, inget alls,
den uteblev,
solbrandens kraft
överskuggade gemensamheten.
nu, så här efteråt 
kan en oförmäten människa,
ge sitt enkla svar,

Älska och älska den du vill
viktigaste är inte att bli älskad
älska gemenskapen.
Det är danande för din personlighet,
din förmåga att känna kärlek,
att flöda kärlek, 
inte mäktar du med att släcka en solbrand,
men älska utan baktankar...

Dikt 3

När himmelen gått och lagt sig
när den gula solen stiger upp 
och kring de första tidiga solstrålarna
samlas en fågelkör 

Genom Sidensvansarna klockkvitter
sjunger en Blåmes, det vackrast den kan
en kärlekssång till dig, er.
Girlanger av blomster i vackrare färger
än regnbågens 
prismor, 
dekorerar  mitt hjärta,
Runt mitt hjärta, mitt hjärta som endast har en förmåga,
känna kärlek.

Hjärtat mitt, formar sig till en mänsklig spegel
och ger dig en spegel
bara till dig, er
där erfaren skönhet och tillbliven kärlek reflekteras.
Där kärleken lyser med gult solsken
givandes all värme, kärlek du, ni är i behov av.