Betydelsefullt blir det när man minns.
När minnet möter nutid
lager,lager och nästa lager
av minnen förklarar nutiden.
Som i en julkrubba
satt de där, han med armen runt henne
ett ungt, vackert, svartvitt par.
I samma lokal
I samma ekande station,
avdelad i två avdelningar.
Uppåt landet, inåt landet.
Tror inte att de såg den andra
unga människan,
såg de henne så minns de inte.
En smal, mager sjuttonåring
med minnen,
sorgsen, med ordet, och! i munnen
manchesterkappa i skogsgrönt
Blicken, bortvänd, borta för länge sen.
Det mest oviktiga i salen
en våg, att väga sig påstor och blank.
En våg,
som alltid på stationerna.
Vart de var på väg,
vilket tåg de tog,
vet inte?
Hon åkte till kusten
för att komma överens
med livet hon skulle leva.
Senare i livet, möten
med de två, blev tre
tacksamt o besynnerligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar