Faller, faller genom år
tider, stämningar
meningslösa försök
hålla i, hålla fast
hålla mig kvar
i möjligheter
klippor, berg o språng
drömfyllt rasar jag
sakta, i en virvel av verklighter
försök att nå mentala hållpunkter
men
händerna släpper motståndslöst

Klippor, berg och språng
hårda, onådiga
obegripliga för mina händer
överlåter till skräcken att råda över hjärtat

En önskan om vaket tillstånd
men fallet följer envist
som en
följeslagare, från drömt till vaket
döljer vad som är vad

Känslor ska tömmas
urholkas till ett jämnt läge
vaknar ur gångna våndor
med genomlevda rädslor
rädslor starkare än  förståndet
mäktar med att känna

men
den välbekanta kärleken vinner mig åter till glädjen o
livet



me too