Snöbollskristaller

Snöbollskristaller
kristalltårar uppsamlade i bara händer
dina händers omslutande medmänskliga värme
går längre tillbaka i tiden
dunstar bort tårarnas tillkomst

På himelens blåssvarta grönsträckade slut
upphörande
högst upp
lyser pelle måne med skärpa
mejslar ut mitt förflutna
till en omdaning, om ordning
snökristallerna på skarens snötäcke
reflekterar

min tankars omvirvlande rörelser stannar upp
så lugnt det är i den kalla natten
som med mänsklig värme
(ljummats upp som en kaffemedmjölk)
underbart, underbart

Ditt barnsliga uttal
dina övertygande ord
bara urskiljbara för en person med
personlig kännedom
älskar dig mamma
avlägsnar tiden till ett intet