Ett blekt minne

En åttiotalssjäls bleka minnen

Allt är förutsägbart, som
gryningen måste möta dagen
som skymningen ser mörkret anlända
nära den känslan av förutsägbarhet
vände hon sig om och såg

den  tontunga stenen slås i spillror
och ett jag absorberade erfaret alla små bleka
stenar
till en harmoniskt sammanhållen själ
det var då i den stunden sekunden, ögonblicket
Jaget erfor den slukande känsla
att jaget inte längre lät sig förledas

projektioner, rationalisering

Erfarenheten hade slagit sin lov
och samlat sig kring rönnen
i stora röda vackra klasar samsades bären
frosten hade dekorerat sitt silverglitter över allt

Jagets erfarenheter hade komprimerats
allt var sammanlänkat och sammanhållet

inget behövdes av
vare sig visualiserade drömmar, projektioner, rationaliseringar

Upprättelse, upprätthöll en ung skör glassjäl
Jaget hade samlat på bleka minnen och förstått
förutsägbarheten

Ett engelskt skolmöte angående pojkar

Rosen Gudhem, en Albaros

Blicken,  som en skugga på pappersarket
blicken som mötte  den  andres ögon
pappersblek... tom utan vilja till samförstånd
med detta riste
vissheten till
skillnader skulle bestå

och obehaget rann som isåsar
nedför bara skyddslösa armar
mors, som skapats för att omfamna
barn som färdats genom gula hav

Alltsedan begynnelsen första soluppgång
skillnader, alltsedan dess
de skulle fortgå
för att härefter

Aldrig avta

Ordlös
men sinnena mobiliserade
till ögonens rörelse, munnens vighet
tröstlösa förklarande försök, vädjande
så risste vissheten till igen
det obegripliga att endast sinnliga löften
från skönheten var vägen till sann gravitation
en förborgad hemlighet inte längre var


Förlorad trovärdighet  gick i
i retur...med cirkelrunda rörelser

Som i återkommande årtal
med visshet skulle pågå

https://www.youtube.com/watch?v=neRVYymBVng

Hallå...hallå

Lutad över disken
tilltalssrop som sas förgäves
så många gånger
alla dessa år
hallå, hallå
bara stumma talande ryggar
( jag ser dig inte, så jag kan inte hjälpa dig)
alla artikulationer i förgävelse

till vad har vi ett språk? för poesi säger mor!

Nacken den lilla, barnnacken
en omvälvande syn
hjärta känn...

bara överväldigande ömhet
och hjärtat erfor översvallande ömhet


Nu ses den unga kvinnan
förgäves ropande hallå, hallå
artikulationen  avtar
med samma styrka som stumma ryggar
talande säger
(Ser dig inte, kan inte hjälpa)

Se mig... säger hon
nackarna vägrar hårdnackat
be böner för hårdhudade
be att hjärtan fylls med ömhet

för alla...för allt

Ett omätbart ögonblick och
jaget  passerades tillbaka till barndomens mönstrade värld
barndomens känsla av obegriplighet

där ting omformades
där människor krymptes
där inget kunde handhas av erfarenhet
där inget kunde härledas till erhållna kunsskaper

I det omätbara ögonblicket blev
ord och tankar främmande
inte mina
bara myter och upprepningar
förblindad naivitet vägledde hjärtat
åter på irrfärder
allt obegripligt för förnuftet
men hjärtat hade inga betänkligheter

Erfarenheterna kom långt senare
då lydde inte hjärtat
det var tillbommat för resonabla skäl

Tvprogram, världens barn

Ordlös mun, stel kropp
bara ögon
ögonens eget språk

klarare än ord

ögonens djupa budskap
sa, nå mig med dina känslor
öppna mitt hjärta
så att min sorg kan släppas ut och
utblandas med blå luft


...............

Jag har sett det tidigare
bara en repris
t o m erfarit detsamma i små tider
blicken, som ändrar livets innehåll
blicken som kan
få
vilken
vilken människa som helst att gråta sig tom
tom på glädje, sorg
tom på alla känslor

Vill vara ditt vittne
och inte bara ditt
alla barns
men har inte omfång nog
i resurser, fysiska
t o m tankarna

Slutar i ett stup av sorg

Jag är ditt vittne

Det är inte
Den runda kantlösa
egoismen som får mig
att andlöst utan uppehåll
prata förbi dig

Det är inte
Fostervattnets prägling
Som skapat ouppmärksamheten

Gör att ditt tal från dig
Inte uppfattas

Ser dig i spegeln
Min krakelerade  världsbild
Helas
Och alla oförbätterliga
Blir till intet

Börjar om och lyssnar
Jasså, är det så,
Frågar jag kärleksfullt

Inte fnissar vi
Oskuldsfullt
Vi säger
Det här blir bra

När ovärdiga tankar tar sig genom din barriär
om avund mäktar
om dina rop på rättvisa
bara blir en utandning
utan eko i rymden
andas
och låt dig omvändas att tro på det enkla

allt jag gör är enkelt

Jag odlar
purjolök
och är stolt över det                                     purjolöken är ingen sybol
                                                                    bara en grön sak som förtvivlat
                                                                    försöker växa upp från  myllan


precis som jag                                                  i förtvivlan
omhuldat pojken                                              vår tömda jord, älskade klot
som lutade sig mot
min febersjuka flicka
stolt över det

jag är stolt över
att ta oduglingar, alla utanför
i försvar                                                          somliga föds med vingar
men å andra sidan föjljer                                  osynliga
jag lagen till punkt och pricka
stolt

Jag fångar en sprattlande virvlande                   i lättsamheten
insekt inne                                                        är inget enkelt

insekt inomhus
bär jag ut den till naturen
i glasklar rädsla
stolt

En slags olle över alla

Mina sinnen förbrukades
för långt, länge sedan
blev förbrukade av
röda stickspår
somligt i fnittrig anda
annat i ledsnad

en dörr, bakom dörrar

finns bara tomhet
skapad av
saknad mottagarbevis

en dörr döljer bara avskyvärdhet
nycklar
till personligheten
personligheten som deformerades
av röda stickspår

mitt jags barn som i
raden av fina flickor
hade
ögon som visade personlighet
utöver stark
munterhet som avspeglades i ögonen
(som aldrig riktigt utplånades)
beslöjades av
effektivt obehag
år på år, på år av
röda stickpår

somligt i fnittrig anda
annat i ledsnad

skåp och dörrar bakom
dess dörrar finns ingenting
inget att se
inget att höra
inget att känna
tomt

Luft

Jorden må äras
vattenet ska hyllas
men

i alla val väljer jag luft

luft att andas

luft att sväva på

luft att omfamnas av

luft att helas av

luft att färgas av

luft för lufts skull

luft att förflyttas med

luft för lufts lätthet

luft för dess sammansättnings skull
luft att kylas av med
luft att värmas med
luft
att
dela mina dagar och min luft
med mina barn.

Kall utandning omdanar ångestens hetta

Till ett lugn

En vanlig dag

Hej!

Sommaren är nog här för att stanna, och man kan bara hoppas på fint väder med sol och värme och svalkande regn. Skolavslutningen närmar sig. Jag försöker, om än med tafatta försök, få Lisa till frisören. Men inte då. Även om Hanna, (Johanna) och mamma Eva följer med och lovar att hålla handen så inte då!

Jag håller på med min lilla odlingsyta, trädgård. Det är många småkryp i farten bland blommorna, så jag har blivit biten av något, och det är en stor röd irriterad fläck på armen. Usch. Annars är det fint med mig i alla fall. 

De har beställt biljetterna. Fin resa för Johanna, även om det inte är som förr. Inget är som förr, inte ens vi. 

Jag ser fram emot att dela Lisas examensdag med dig och  luncha med dig. Jag känner att du lyser igenom allt. Det ger mig stöd och glädje.

Ha det så fint, kramar från oss, Lisa och Eva

världens axel

Austinrosen Constance Spry

Mitt, jag,
omöjligt att släppa känslan
kapitulera för vänligheten
förändra känsloläget
trots din arm runt mina bara axlar
värmen från din vänlighet
kommen från blodomlopp och själ
din omtanke
smälter ner mina känslor
till ett bara nästan

din fråga får förbli en fråga
tar mina steg och stänger
stängt för din fråga

men nu idag är det din fråga
din vänlighet, din omtanke


som besegrar världen
som lägger världen i min hand
som ger mina steg obesegrad styrka

mig gett
dig givet
all världens vänlighet virad runt
mitt centrum,
du är världens axel för mig

Upprättelse

Foto Mars 2013

Du var ett litet dagisbarn på dagis
du har varit ett förskolebarn
du har gått i första klass
du har gått ur grundskolan
Du går på gymnasiet nu
Du har nyss fyllt 21 år

Lisa, du har beviljats plats i daglig verksamhet

Kan vara vad som helst

Måste parera för känslorna
låta minnets nu

som ögonrörelserna
varsamt slinga fram mellan
stolsraderna

parera minnets nu, men
stora tårfyllda känslor
tar sig fram till min ohjälplighet
lovat mig själv
inga fler tårar

idag hjälps det inte

färger, mönster blandat
i Guds stora färgskala

stolsrad efter stolsrad
ger ingen vila åt blick och tanke
handikappade unga människor
en skock
hjälplösa människorbarn
i rullstolar, i tillbakahållen gestik
i förlorad intellektuell kapacitet

toner som inte håller ut
förlorad lungkapacitet
förlorad munmuskulatur
men inte tondöva
i högsta salen
tar Gud vid och leder
kören genom tonskalorna
vackrare sång har aldrig
utandats

inga fler tårar inför massan
för förlorad kapacitet
möjligheter som tillintetgjorts
Gud leder
Gud bevarar






November, vinterstädat och nyutslagna ringblommor, Calendula, i november. Umeå.

citronmarängpaj

Jag föreslår Strömpilen
till faster
utan förklaringar
Nya Konditoriet för Semla med kaffe
istället
Citronmarängpaj så söt
vars sötma bildar
sockersöta kristaller
minner om mönster
så sött att drömmar
gamla drömmar matrialiseras
som vanligt
Blåvita koppar i benporslin
beröring så behaglig
runt händer
rinner
minne, minner att
att sockervadd känns kantig

blåvita koppar i benporslin
imundigar hett kaffe
så behagligt
öppnar sinnesridån och
klistret i munnen
sockervadden
-vaadååå? säger Lisa

-ät din chokladboll, Lisa!

Så förmätet av mig men

Så förmätet av mig
bingolotto på kanal sju
Ivar tjugosex

Den tjugosjunde januari
är
alla dagar
är
inga dagar
vi är fortfarande där
ärr...

på järnvägsstationen
på tåget som dunkar
dunk, dunk till punkt
tycks aldrig bli punkt.

Vi lever med andras gamla minnen
minnena outsagda
blir ändå införlivade i oss
vi mönstras av minnen
som med kraft
förtvivlar oss
Generationernas följeSlagare
mönstrar nästa generation
minnesvis tillsammans

Femton år skör och ömtålig
nittonhundrasextioåtta
tjugonio år från utbrottet
tjugotre år från fred

Så förmätet av mig att tro
att jag har...
jag glömmer aldrig
historielektionerna
bilderna
de avbildade människorna
jag ska så gott jag kan....                                         jag ska så gott jag kan...
bekämpa rasism och intolerans
fattigdom och gamla minnen
jag ska så gott jag kan                                          lämna minnena i  respektfull vila
aldrig glömda men aldrig
 ska det upprepas

Bara en passionerad rosodlare

Här är min senaste beställning från i dag, från Flora Linnea
Jag tycker att den är som en liten rosdikt


Aspirin Rose
The Wedgwood Rose
blekaste, rosa skönheter
             vridna till perfektion
formgivning som minner
                  första blossande kärleken
minns med kärlek
mammas eau de cologne

Appelblossom
mammas läppsift
mammas slängkyssar



Specialerbjudande Austinrosor
spännande inre betraktelse
inser
ger
insikt att bara kärleken
verkliga, sanna kärleken
är kärlek, barnen och blommor
na, na, naaaa


William Shakespeare
obestridlig
står i ensamt majestät


Young Lycidas
A Shropshire Lad
oemotståndliga bländsken
som förvirrar
förvånar
Calendula, Ringblomma, Evighetsblomma



William Morris
Queen Elizabeth
vackert, vackert,åh  vackert!
Du vackraste

Länge sedan

Försöker tafatt visa min
omtänksamhet
ställer i stället
dumma frågor
frågor med tjugotals, fyrtiotals år bakom sig

har minsann vett
men saknar klassens etikett
en ryggmärgskänsla av stolthet
erhållen, tillkämpad
gör mig till min världs enhet

men vad hjälper det
när jag vill hjälpa dig
visa dig den ömhet och omtänksamhet
som bara du förtjänar i dag

för hur länge sedan var det det?

Snöbollskristaller

Snöbollskristaller
kristalltårar uppsamlade i bara händer
dina händers omslutande medmänskliga värme
går längre tillbaka i tiden
dunstar bort tårarnas tillkomst

På himelens blåssvarta grönsträckade slut
upphörande
högst upp
lyser pelle måne med skärpa
mejslar ut mitt förflutna
till en omdaning, om ordning
snökristallerna på skarens snötäcke
reflekterar

min tankars omvirvlande rörelser stannar upp
så lugnt det är i den kalla natten
som med mänsklig värme
(ljummats upp som en kaffemedmjölk)
underbart, underbart

Ditt barnsliga uttal
dina övertygande ord
bara urskiljbara för en person med
personlig kännedom
älskar dig mamma
avlägsnar tiden till ett intet