Hallå...hallå

Lutad över disken
tilltalssrop som sas förgäves
så många gånger
alla dessa år
hallå, hallå
bara stumma talande ryggar
( jag ser dig inte, så jag kan inte hjälpa dig)
alla artikulationer i förgävelse

till vad har vi ett språk? för poesi säger mor!

Nacken den lilla, barnnacken
en omvälvande syn
hjärta känn...

bara överväldigande ömhet
och hjärtat erfor översvallande ömhet


Nu ses den unga kvinnan
förgäves ropande hallå, hallå
artikulationen  avtar
med samma styrka som stumma ryggar
talande säger
(Ser dig inte, kan inte hjälpa)

Se mig... säger hon
nackarna vägrar hårdnackat
be böner för hårdhudade
be att hjärtan fylls med ömhet

för alla...för allt