kärlek

Inte själsligt
nej inte det
men  intellektuellt avklädd
i dikternas forumleringsvärld
vill återerövra de enkla orden
de små orden
där ett litet vi är den renaste kärlek

Tar jag till
snålar jag in på orden
eller skriver jag med spetsgardinens rörelse
känner jag mig  förutsägbar
min språkdräkt kan jag aldrig krångla mig ur

men jag skriver för att jag älskar så
mina barn
för att jag måste

bara i konkret handling
kan kärlek kännas
orden, jag älskar dig
blir otydliga om de bara sägs

att skriva en dikt
med orden jag älskar dig
är ett praktiskt kärleksbevis
att våga visa sig från sin enkla sida

kärleken blir inte vackrare
bara för att intellektuella spänsten är
maximal
optimal

Här är min dotter Lisa. Lisa har både för mycket och för lite spänst i sina muskler.Lisa är också  utvecklingsstörd, men säger ändå, min mamma bäst! (jag har inget bäst ord för funktionshindrad, handikappade eller utvecklingsstörd, Lisa är allt detta. Men springa kan hon och jag är evigt tacksam för det)

Bilden på Lisa är en bild från ortstidningen VK, särskolebarnen tävlar i Noliahallen och en fotograf är där och tar bilder. Fin bild, och tack för det! Friluftsdag för särskolebarnen, Lisa kom tvåa. Men som hon alltid själv säger, oavsett resultat, - jag vann! Lisa har ingen aning om vem eller vilket lag som vinner. Lisa är lika glad när det andra laget gör mål. High five med alla! En underbar inställning till idrott och spel har hon, ja ja, alla vet att det är brist på förstånd, men vad gör det när alla har lika roligt,..det enligt Lisa!

                                                  En teckning som min nu tjugoåriga dotter har gjort. Så fint!