Efter en av de många dagliga promenader med min schäfervalp skrev jag en dikt, med underbara minnesbilder från vår promenad i huvudet som bara behövdes bli nedskrivna. Utan koppel, som han då och då var rusade han nyfiket iväg från mig. Men nog hade han i ögonvrån kontroll på var jag var. Just under denna promenad försvann han in i en sommaräng som bestod av högt gräs och Smörblommor som gjorde ängen nästintill som ett gult böljande hav, med vitt havsskum av höga vita Hundkäx. Där rusade han runt, knappt synlig från gångvägen. Vid inkallning kom han tillbaka med tungan hägandes ur munnen, flämtande och trött men glad och lycklig. Med munnen, tungan full av gula Smörblommor. Det är många år sedan. Malli, min schäferhund var då ungefär fem månader. Malli betyder lillebror på singalesiska.
Här är dikten. En enkel och okomplicerad dikt, just som kärleken till en hund är. Människans bästa vän. Åtminstone den mest trofasta vän!
Smörblommemonstret
Mitt Smörblommemonster rusar runt runt
bland sommarängens guldblommor
kommer travandes mot mig
på sina korta valpenben
med monstruöst stora
tassar
andfådd och trött
lycklig
av ruscher bland sommarguldets växter
och med munnen full av Smörblommor
Underbara lilla Smörblommemonster
Älskar dig så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar