Jag är inte helt säker på vad jag grävde ner i höstas. Jag visste då att de skulle påbörja arbetet med att ta bort och plantera nytt i just dessa rabatter, om det nu var tulpanlök eller om jag försökte mig på lökar av Narcisser. Det visar sig så småningom, om jag har tur och får en blomning på dessa. Här ovan är de på bild. Uppkomna nästa direkt ur snödrivan. Växter är fantastiska. Underbara och oersättliga, så jag är nog lite ledsen över föreningens tilltag att återta rabatter. Men det är föreningens rabatter. Så.
Mina buxbom är gröna och fina efter en vinter som har varit mild och snö i den mängd som man förvänta sig här i norrland. Hösten var ovanligt mild. Så mild att jag var en aning förvånad, men å andra sidan kanske jag upplevt så milda höstar tidigare men att jag inte minnesmärkt dem då jag inte var trädgårdsintresserad. Förr funderade jag vad skulle klä på mig denna dag,
är det kallt eller varmt, tro? Och så tittade man på termometern och konstaterade att vädret oftast aldrig var lämpligt för vad man hade tänkt sig. Idag tänker jag på vad min dotter ska ha på sig och hur växterna klarar sig i kylan, eller hur de har det i värmen. Kan jag hoppas på många rosblommor i sommar? Så.Här är en bild på Lisas djur. Haren, som bara Lisa kan uttala så gulligt att jag ler varje gång hon säger haren. R blir till j, som ett mycket litet barn talar. Och så tiger och så gorillan!
Jag ämnar inte ge mig in i debatten om fosterdiagnostik. Dryftar(i) mig till att skriva att, Livet tillförs med handikapp. Somligt kan jag skratta åt. Som när min tjugoåriga dotter i går kväll efter ha fått sina dockor, som hon själv namnat efter fröknarna Sara och Anna, och sin hare och tiger frågade, mamma, gorillan? Lisa saknade sin apa, och sa att hon ville ha sin gorilla i sängen. Så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar