En vårbild från 1977. Jag har stannat till i efter en tidig vårtur. Jag har tydligen nyss tagit av mig skinstället, ty jag står på asfalten i bara strumpor. Mina gröna skidstrumpor som var så långa att jag kunde vika dem över mina knähöga stövlar, dem har jag på mig kan jag se. Stövlarna ligger i en hög brevid mcn. Jag var ägare till både bilen och motorcykeln. Att det är en Folkvagn kan ingen missa, men kanske inte alla kan se att motorcykeln är en Honda 500 four. Jag hade tre motorcyklar. En silverfärgad Honda CB 350 four, min första.Den körde jag någon säsong. Därefter körde jag en Honda CB 750 four. En blå med gulddekor på tanken. Jösses! Den och jag körde omkull på gamla landsvägen mellan Ed och Nyland. En förstärkt framgaffel, fjädringen i framgaffeln och ett par rejäla gupp var ingen lyckosam kombination. Efter den vurpan köpte jag mig en Honda CB 500 Four. En underbar mc. Snygg, lätt och relativt snabb, men framförallt var den snygg!
Jag har förlorat alla mina fotografier. Bilder på allt, och alla från barndomsbilder till vuxenbilder.
Nu kör jag bara bil,en gammal volvo 82:a, och jag väntar så på våren.Kanske än mer nu än då. Numera är det bar mark med växter, som jag längtar mig förtvivlad, genom hela den trista vintern.
Jag har börja med frösådder. Jag har två frösådder som har grott, Lejongap och Klockranka, och två som jag väntar på ska gro. En i alla fall. En frösådd består av två år gamla frön,Kokardblomster, och jag förväntar mig inte att de fröna ska gro. Men med lite tur kanske någon tar sig.
Tänker att Kokardblomster,Gaillardia x grandiflora, behöver färska frön för att kunna gro.
Jag hann knappt inte mer än att skriva detta inlägg, förrän jag ser ett par gröna små ynkliga plantor ta sin början både i Kokardblomstersådden och i sådden med Brokcollinsia. Och mina tidigare, även om ej nedskrivna, iakttagelser ger mig aningar om att Brockcollinsia kan bli svårt att få dem att trivas med enbart inomhusklimat i fyra, fem månader. Kokardblomstren ska bli spännade att se hur de utvecklas. För Lejongapen dem är jag inte de minsta orolig. De står och stampar på rätt länge innan de ränner iväg på höjden. Dessutom brukar Lejongapen ha en stadig stjälk även som liten planta. Ja, dagarna går och plantorna tar sig rätt fint. Men än är det länge kvar till våren och en plats ute på soliga terrassen. Men de förgyller tillvaron för mig. Jag gillar verkligen fråsådd och jag tycker att det är så spännade att se en för mig ny sorts blommas utveckling. Från frö till blommma. Jag tror att jag gillar det mer än att se blomsterprakten på sommaren och då ...
Cobaea scandens de är så självklara att jag glömde bort att nämna dem ens. De växer på med stadiga kraftiga stjälkar. Inga problem. Ja, annat kan ju tillkomma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar