Rosen Louise Odier
Lisa och mössor det kan bli egna kapitel i denna blogg. Här är en suddig variant på hur hon kan
se ut när hon har tagit på sig sin mössa. Det är inte lätt att ta på sig en mössa om man är, funktionshindrad och i detta fall verkligen handikappad. Lisa har verkligen svaga händer som hon har riktigt svårt med, så handikappad är en korrekt beskrivning. Förutom det att Lisa har svårigheter med att sätta på sig mössan, så är det ofta, alltför ofta som Lisa med glädje ger sin mössa till vår hund. Och på någon sekund har han tuggat sönder mössan. Om ni tror att man ska hinna med så har ni fel. Det enda sättet att få behålla mössan hel är att jag aldrig släpper kontakten, tillsynen med Lisa efter påtagandet av huvudbonad. Jag går aldrig till exempel in i ett annat rum och hämtar något så jag ger dem en stunds tvåsamhet. Då vet jag med säkerhet att Lisa har gett mössan till hunden. Eller så har jag har hand om mössan tills vi har kommit utanför ytterdörren. Ni vet inte hur många mössor de har busat sönder, Lisa och vovven. Det är roligt tycker Lisa och vovven, men det tycker inte mamma, jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar