Lisa och huvudbonader

Rosen Louise Odier

Lisa och mössor det kan bli egna kapitel i denna blogg. Här är en suddig variant på hur hon kan

se ut när hon har tagit på sig sin mössa. Det är inte lätt att ta på sig en mössa om man är, funktionshindrad och i detta fall verkligen handikappad. Lisa har verkligen svaga händer som hon har riktigt svårt med, så handikappad är en korrekt beskrivning. Förutom det att Lisa har svårigheter med att sätta på sig mössan, så är det ofta, alltför ofta som Lisa med glädje ger sin mössa till vår hund. Och på någon sekund har han tuggat sönder mössan. Om ni tror att man ska hinna med så har ni fel. Det enda sättet att få behålla mössan hel är att jag aldrig släpper kontakten, tillsynen med Lisa efter påtagandet av huvudbonad. Jag går aldrig till exempel in i ett annat rum och hämtar något så jag ger dem en stunds tvåsamhet. Då vet jag med säkerhet att Lisa har gett mössan till hunden. Eller så har jag har hand om mössan tills vi har kommit utanför ytterdörren. Ni vet inte hur många mössor de har busat sönder, Lisa och vovven. Det är roligt tycker Lisa och vovven, men det tycker inte mamma, jag!

Ser inget

I går kväll, efter kvällssysslor och kvällsfika låg Lisa efter diverse göromål till slut i sin säng. För mig var det absolut tid för henne att sova bums. För Lisa stiger upp klockan 06.00 på morgonen de dagar då hon ska till skolan. Ja, jag börjar i alla fall börja väcka henne då. Men igår kväll somnade inte Lisa bums, som jag ville. Trots att vi lagt oss, steg vi på Lisas önskan upp igen och hämtade ett glas vatten, och hunden och lilla tiger och klockan tickade på och klockan hann bli tio och lite mer, och kvällen blev sen, och jag trodde då att allt var hämtat och gjort och att det var bara att sova.

Jag släckte lampan och jag tänkte (förhoppningsfullt som alla andra föräldrar ibland tänker att barnen ska göra) att nu somnar hon snabbt, så kan jag gå upp och sitta vid datorn en stund innan jag själv går och lägger mig. Någon stund av tystnad och så hör jag Lisa säga, mamma! Jaa...vad är det Lisa? Tänd lampan, säger hon. Och då kommer en av de där dumma föräldrafrågorna från mig; den med baktankar och en gnutta irritation medföljande det levererade svaret. Man hade tänkt att nu sover hon, och så kommer denna uppmaning, tänd lampan. Vad vill hon ha nu, ett glas mjölk...eller?

Jag svarade varför då, varför ska jag tända lampan? Började redan tänka på vad jag skulle hämta. Ett glas mjölk kanske, det är inte helt ovanlig. Det ingår nästan i kvällsrutinerna.

Lisa svarade, jag ser inte! Inget mer med det. Så är mitt liv med min underbara, funktionshindrade dotter. Så jag tände lampan och så fick hon en ny, en godnattpuss till på kinden. Godnatt Lisa! Och så somnade hon med lampan tänd.

Bilden här ovan är ett fotografi taget den 20 januari. Det är min odlingsyta, ja den är så liten att den inte kan kallas trädgård, men jag får plats med ett tiotals rosor, någon buske och en del perenner och en massa anueller. I alla fall. Bilden är blå och vacker tycker jag. Inte bra, men blå och vacker som sagt var. Och det känns långt till vår och blommor!

Jag vill ha många

Austinrosor.

Crown Princess Margareta

Nya Austinrosor. Mina Austinrosor kommer inte klara av denna dundervinter. Minus och snö precis hela vintern. Inte ens någon dag med blida.

Aldrig! Jag hoppas inte ens. Här är en bild från den gångna sommaren på Eglantyne. Är den inte sagolikt vacker, en underbar ros, så säg! I knoppstadiet ser den ut som en vanlig, vacker rosa ros, men när kronbladen är fullt utvecklade ser man verkligen hur vacker den är, och varför den är så vacker. Jag ska inte ge mig på en för mig omöjlig uppgift, den att försöka med egna ord beskriva hur vacker en ros är. Titta på bilderna. Stundtals när självkänslan är si så där känns till och med fotografierna bleka. Naturligtvis så kan inget jämföras med naturen själv.

Eglantyne här nedan

Jag tror inte för en sekund, medan jag tar mig en titt ut genom fönstret och ser meterhöga snödrivor och istappar och snö och frostklädda träd, och när man inte kan se skymten av rosbuskarna, att rosbuskarna kommer att klara av denna vinter. De Austinrosor jag har är Constance Spry, som inte blommade den gångna sommaren! Även inköpt den gångna sommaren. Så har jag Crown Princess Margareta, som gjorde mig glad varje dag med sin blomsterprakt. Pat Austin som bländade mig med sin skönhet och Summer Song köpt på rekommendation och som luktade så gudomligt gott och som fick mig att stanna extra länge och beundra den, och så lite rester från förrförra sommaren av Leander som blommade med enstaka bleka och små rosblommor.

Pat Austin

En Leander som nätt och jämt klarade av första kalla vintern här i zon fem, och som jag dessutom hade förflyttat mitt under bästa tillväxtsäsongen nu i somras. Ja, till det kan även läggas en av de sämsta placeringarna i ett kallhål i trädgården. Därav förflyttningen. Jag har som jag redan skrivit, inte hoppet ens att Austinrosor klarar av, med tillväxt och ingen nedfrysning, att trivas här i zon fem. Jag tror inte att Austinrosor fungerar här i zon fem. En sommar och kanske någon mild vinter, men inte mer. Austinrosor är nog inte rosor för oss här i zon fem.

Summer Song

Men jag drömmer att göra inköp av Austinrosor i massor. När jag är riktigt ute i det blå och drömmer, så drömmer jag att jag köper alla Austinrosor. Precis alla! Jag har redan gjort ett rosköp som består av gamla intressanta och vackra rosor. Och som jag verkligen prioriterade p g a mitt intresse för alla rosgrupper. Det var inget impulsköp trots ett fint pris. Ett väl övervägt rosköp det kanske man tror inte existerar men det gör det visst. Men inte räcker det till ett par ljuvligt doftande rosor. Jag vill ha alla rosor som finns att köpa! Jag vill ha massor av Austinrosor. Jag tror inte jag har sett en enda Austinros som jag inte skulle vilja ha på min odlingsyta.

Leander

Vad är väl som våren, inget tycks det mig

En vårbild från 1977. Jag har stannat till i efter en tidig vårtur. Jag har tydligen nyss tagit av mig skinstället, ty jag står på asfalten i bara strumpor. Mina gröna skidstrumpor som var så långa att jag kunde vika dem över mina knähöga stövlar, dem har jag på mig kan jag se. Stövlarna ligger i en hög brevid mcn. Jag var ägare till både bilen och motorcykeln. Att det är en Folkvagn kan ingen missa, men kanske inte alla kan se att motorcykeln är en Honda 500 four. Jag hade tre motorcyklar. En silverfärgad Honda CB 350 four, min första.Den körde jag någon säsong. Därefter körde jag en Honda CB 750 four. En blå med gulddekor på tanken. Jösses! Den och jag körde omkull på gamla landsvägen mellan Ed och Nyland. En förstärkt framgaffel, fjädringen i framgaffeln och ett par rejäla gupp var ingen lyckosam kombination. Efter den vurpan köpte jag mig en Honda CB 500 Four. En underbar mc. Snygg, lätt och relativt snabb, men framförallt var den snygg!

Jag har förlorat alla mina fotografier. Bilder på allt, och alla från barndomsbilder till vuxenbilder.

Nu kör jag bara bil,en gammal volvo 82:a, och jag väntar så på våren.Kanske än mer nu än då. Numera är det bar mark med växter, som jag längtar mig förtvivlad, genom hela den trista vintern.
Jag har börja med frösådder. Jag har två frösådder som har grott, Lejongap och Klockranka, och två som jag väntar på ska gro. En i alla fall. En frösådd består av två år gamla frön,Kokardblomster, och jag förväntar mig inte att de fröna ska gro. Men med lite tur kanske någon tar sig.

Tänker att Kokardblomster,Gaillardia x grandiflora, behöver färska frön för att kunna gro.

Jag hann knappt inte mer än att skriva detta inlägg, förrän jag ser ett par gröna små ynkliga plantor ta sin början både i Kokardblomstersådden och i sådden med Brokcollinsia. Och mina tidigare, även om ej nedskrivna, iakttagelser ger mig aningar om att Brockcollinsia kan bli svårt att få dem att trivas med enbart inomhusklimat i fyra, fem månader. Kokardblomstren ska bli spännade att se hur de utvecklas. För Lejongapen dem är jag inte de minsta orolig. De står och stampar på rätt länge innan de ränner iväg på höjden. Dessutom brukar Lejongapen ha en stadig stjälk även som liten planta. Ja, dagarna går och plantorna tar sig rätt fint. Men än är det länge kvar till våren och en plats ute på soliga terrassen. Men de förgyller tillvaron för mig. Jag gillar verkligen fråsådd och jag tycker att det är så spännade att se en för mig ny sorts blommas utveckling. Från frö till blommma. Jag tror att jag gillar det mer än att se blomsterprakten på sommaren och då ...

Cobaea scandens de är så självklara att jag glömde bort att nämna dem ens. De växer på med stadiga kraftiga stjälkar. Inga problem. Ja, annat kan ju tillkomma...

Lisas födelsedag

Inte världens bästa bild, men väl en bild på världens bästa och finaste dotter. Lisa fyller 19 år idag. Grattis Lisa!