Hundkäx som växer här i Umetrakten

"Blomställningar

Blommor sitter i olika ställningar på olika växter. Vissa är obegränsade och saknar då blomma i toppen, andra är begränsade (knippen) med blomma i toppen. De obegränsade blomställningarna kan vara svåra att skilja från varandra. Det är dock inte alla växter som har flera blommor som tillsammans bildar en ställning. Många arter har blommor som sitter ensamma i toppen av stjälken."Ur boken, Blommor i Sverige av Lars-Åke Janzon och Bo Mossberg.

Flockblomstrig växt

Hundkäx som växer här på vår stadsdel Ersboda

Västra Ersboda belyst av midnattssolen
Anthriscus sylvestris,"Arten finns i hela landet och går i fjälltrakterna upp i fjällbjörkskogen. Den växer på kväverik mark, gärna längs vägar, lador och kulturpåverkad mark, men kan även växi i exempelvis beteshagar, bryn, lundar och rasbranter. Blommar från maj till juli." Ur boken Blommor i Sverige av Lars-Åke Janzon och Bo Mossberg

Enkla och sammansatta blad

"Blad kan vara enkla
eller sammansatta. Enkla blad har en enda bladskiva. Sammansatta blad är uppdelade i flera bladskivor, som kallas småblad. Hos upprepat parbladiga eller upprepat fingrade blad är småbladen parbladiga respektive fingrade." Ur boken Blommor i Sverige av Lars Åke Janzon och Bo Mossberg

Flockblomstriga växter, Hundkäx

"Hundkäx kan förväxlas med körvel(Myrrhis odorata),medn denna har mjuka, starkt kryddoftande blad, och med vildpersilja(Aethusa cynapium) som har bladliknade flikar vid basen av varje blomflock. En tredje förväxlingsart är odört." Ur boken, Blommor i Sverige av Lars-Åke Jannzon och Bo Mossgren

Växer här på Ersboda

"Hundkäx

Anthriscus sylvestris

Hundkäx är en flerårig, högvuxen växt med rikt grenad, fårad och ihålig stjälk. Första året bildas en bladrosett som övervintrar och en kraftig pålrot, i vilken upplagringsnäring lagras till nästa år. De stora bladen är två till tre gånger pardelade med en trekantig omkrets och spetsiga flikar. Blomflocken med små, vita blommor består av 7-16 strålar. Artens frukter är alldeles släta, glänsande och svartbruna.

Arten finns i hela landet och går i fjälltrakterna upp i fjällbjörkskogen. Den växer på kväverik mark, gärna längs vägar, lador och kulturpåverkad mark, men kan även växa i exempelvis beteshagar, bryn, lundar och rasbranter. Blommar från maj till juli.

Vacker och välanvänd

Stora hundkäxbestånd är en välkänd och uppskattad sinnesbild för sommaren och Carl Axel Magnus Lindman ger denna kärleksförklaring: "En skogsäng där hundkäxen står i sin fulla blomning, såledels omkring mitten av juni månad, tillhör den nordiska vegetationens fagraste och rikaste uppenbarelse"." Ur boken, Blommor i Sverige av Lars-Åke Janzon och Bo Mossberg

För pengen jag fick över köpte jag blommor, Verbena

För slanten jag fick över köpte jag ett par krukor med Verbena. Verbena är en vacker blomma, och dessa färger är verkligen ljuvliga tillsammans.

En tiger i rabatten

Som en liten tigerkille är denna underbara lilla blomma. Bäst att ha tigerhandskar på när man rensar rabatten!

Rosknoppar

En rosknopp på en Austinros, Pat Austin

En rosknopp på en albaros, Chloris

En rosknopp på en albaros, Princess de Lamballe
En rosknopp på en albaros, Alba Maxima
En rosknopp på en pimpinellros, en pimpinellblandning, FrülingsduftEn rosknopp på en kanadaros, en rugosablandning, Louise Bugnet

Kanske stämmer ändå

Den kanske är sann, historien om pengen och jag. Känner idag, måste ut! Har en liten slant över!

Frösått Hesperis matronlis

Nu är det gjort.Och det gjordes med kärlek till,och med drömmar om nya groddar. En påse med frön har jag strött ut med förhoppningar och samtidigt lagt ned mina drömmar om nya små Trädgårdsnattviol. De ska jag som förra hösten plantera ut någonstans. Jag har ett fåtal ställen att välja på, men mer än bara ett, så någonstans ska jag ha ett stort bestånd med Trädgårdsnattviol. Ni som har just denna blomma, vet hur vacker den är. Högrest och rak, stolt förevisande sina vackra små violblommor. Man måste väl, som det framgår speciellt i en bok,som jag tänker på just nu, att man måste se helheten för att förstå delarna och man måste se delarna för att förstå helheten. Faulkner! Ser man bara den långa stängelen, så ser man inte Trädgårdsnattviol, och ser man endast en av de små violblommorna så ser man inte hur vacker helheten är. Stolt och högrest, utan behov av växtstöd växer den på här i den grusiga jorden. Kan bara vara tacksam för att jag får uppleva dess skönhet.

Tar sig inte dessa frösådder, som jag förresten driver upp inomhus, i konstant 20 gradig värme, och med konstljust på hela dygnet, så finns det fler fröpåsar. Kanske jag till och med försöker mig på att samla egna frön. Hittills är det bara Malva och Ringblommor och Papaver som jag har samlat in frön från.

Nu lägger jag till, såg ett program om en rosodlare i går kväll, och där nämdes att doften var en viktig del av blomman. Att doften var en del av blommans själ, och tycker de så, så tycker jag också detsamma. Den doftar gott.

Hesperis matronalis

Jag kan alltid ha fel, mitt motto, det tål att upprepas. För denna Hesperis matronalis har kämpat sig in i min trädgård och där vill jag behålla den. Jag har gått och sneglat på dessa blommor, gröna stänglar, och funderat om jag inte genast skulle rycka bort dem, och plantera något vackert där i stället. Men för var dag har blomman, Trädgårdsnattviol, kämpat på för att få visa sig i sin fulla prakt. Och nu är det gjort, och jag har fallit till föga. Även en hög växt kan på sin rätta plats, eller varför inte bara med sin skönhet, visa att den hör hemma i min lilla trädgård.

Här är den, vacker och högrest och rak. En riktig skönhet som doftar gott.

Jag ska fröså den nu i dag. Det är en tvåårig trädgårdsväxt, och jag har inte riktigt klart för mig hur den växer på vidare. Frösår den sig själv, eller brer roten ut sig, eller faller den ifrån nu i höst. Men nya plantor ska väl det väl hinna bli, som kan planteras ut och få rotfäste, innan hösten återvänder. Jag är helt enkelt förtjust i Trädgårdsnattviolen. Stundtals får man ge sig och falla till föga, även om växten inte är vad man tänkt sig.

Tulpanerna Gavota och Yonina

Som jag sa första gången jag talade med far. Vi gjorde en paus i ett par års tid.Stundtals behövs förklaringar för att det i någon mån ska bli begripligt för en eventuell läsare. Alltså , de första orden jag sa till min far, efter en tids uppehåll i kontakten mellan oss, var. Inte så moget sagt. Det blev sagt med ett barns språk, som ett barn som uttrycker sin kärlek till en förälder.

-Måste kännas att jag tycker om dig. Framgår inte kärleken, passionen jag känner för trädgården,i mina bilder, då vet jag inte hur jag ska göra för att bevisa att min kärlek till trädgård är genuin. Jag vårdar och odlar min trädgård för att jag älskar växter i den fria utomhusvärlden.

Måste ut!

Det sägs att denna historia är sann! Jag betvivlar. När jag nu sitter vid datorn, med händerna på tangentbordet och tänker efter kan jag känna en känsla av fart. Jag kan känna en gammal känsla av att få saker och ting att hända. En känsla att aldrig kunna eller vilja vara stilla. Ingenting fick stanna upp och vara stilla och det var framförallt jag själv som bara ville vidare. Jag ville alltid som liten att någonting skulle hända. Och som alla andra barn, var jag impulsiv, och som många andra ett alldeles för nyfiket barn. Min erfarenheter kunde stundtals var alldeles för få för att jag skulle kunna förstå, överblicka konsekvenser av gjorda handlingar. Jag brukade leka vid Faxälven och det var alldeles för farligt. Jag, rättare skrivet, vi, min lekkamrat och jag hade en timmerstock och den fick ett namn, varför vet jag inte men den fick segla där längs strandkanten fram och tillbaka. Vi hade namngett stocken till Beata. Och det känns som om när jag tänker tillbaka, som om jag har fyllt Faxälvens ränna med småstenar, i mina försök att kasta småsten, så flata som möjligt, så att de studsade så många gånger på vattnet, som möjligt. Kasta smörgås sas det att man gjorde, och vilket besynnerligt namn på detta stenkast. I kvardröjande barnatankar känns det som om vi fyllde Faxälvens ränna med småstenar, för det var alltid möjligt med ett ännu bättre kast. Detta är inte vad föräldrar skulle tillåta barn att göra, leka vid en älv. Mamma och pappa visste inget alls, och aldrig fick det veta heller. Nu ja, men nu är det fint att minnas och berätta. Min barndom var en idyll, trots en och annan farlig lek. Tjuvrökte gjorde jag också! Jag lånar, "Fy jedande sånt barn", jag var!

Historien som inte känns som en genuin historia om mig, är att jag vid ett tillfälle fann en peng. Jag var knappt en tvärhand hög, jag hade nyss lärt mig att tala, och vid detta tillfälle som historien berättas om mig, lär jag ha sagt jag när jag fann slanten.- Måste ut! Jag har haft nyfikenhet som en stark drivkraft i hela mitt liv, men pengar, se de har aldrig förmått mig till stordåd! Sant! Men jag minns å andra sidan, min barndiamant som jag hittade på sommarlovet som spenderades i Tornedalen. I min sexårshand låg den där, barndiamanten, vit och slät, och gnistrande och lockade fram drömmar om rikedom. Men drömmarna om rikedom bytte jag snabbt ut mot en dröm att få studera till läkare. Men jag skriver att historien kan vara sann, även om det inte för mig känns helt genuint.

Men mitt måtto är, Jag kan alltid ha fel!

Men detta guld, det kan få mig att säga. -Måste ut! Se bliden ovan, skålar av guld, sommarsol och Papaver!

Kan bara vara tacksam

Det har varit ett par underbara dagar. Dagar att vara tacksam för. Vädret har bara varit perfekt. Och jag har fått vara tillsamman med min familj och mina vänner och arbetat med jord och växter. Vi har nämligen fått arrendera två kolonilotter. Vilken vinst. I två dagar har vi vänt jord, rensat bort ogräs och fnittrat. Och pussat och välsignat jordens inneboende, maskar och annat småkryp. Av mig har maskarna bara fått slängpussar, men Lisa och Filippa har pussat maskarn. Vilka underbara dagar.

Bilden har till vänster föreställer inte odlingslotterna, men väl min lilla trädgård. Bilder på lotterna kommer senare. Men jag tycker själv att denna bild är fin. Och det är den gulliga katten som gör bilden rolig.