Det här är jag för en herrans många år sedan. Idag ser jag vad jag ser. Men det var omöjligt att uppfatta det då. Livserfarenhet. Idag tas det så mycket bilder av så många att det tillhör vardagen. Nya bilder dyker upp överallt. Tv, tidningar, dator och så mobilen förståss, förutom alla digitalkamror. Jag tillhör den gamla stammen, som vägrar, som inte vill ha en mobil. All annan teknik, dator, digital kamera försöker jag mig på. Lära och förstå.

Det är ett fotografi, taget av mamma eller pappa. Jag befinner mig på gräsmattan, framför den stora björken, utanför vårt hus i Ulriksfors. Jag har blivit helt galen i Beatles och är snart tonåring. Jag har ett minne från just den tiden och just den platsen. Gräsmattan utanför vår hus i Ulriksfors. Vår grannes katt hade tagit en lite fågel. Under alla år har jag då och då tänkt tillbaka, utan att kunna befria mig från minnet, på just den dagen då katten tog den lilla fågelungen. Jag tror idag att det var en fågelunge.

Det märkliga med fotot är att det var mer ovanligt att det fotograferades. I min familj hade vi visst kamera och vi tog foton då och då. Och detta är ett då och då tillfälle. Det är fint att det finns kvar. Idag är minnet av händelsen kvar, men helt bortbleknat. Hanterbart med andra ord.