Glöm blicken, och be din nya bekantskap att ta på sig solglasögon vid er begynnande bekantskap.de första gångerna ni möts och träffas. Om inte, kan du råka ut för en dag av total kollaps. Gråt, gråt, och jag ångrar mig för att jag mötte den första blicken lite för länge. Gäller både kompisar och kära.

Baby

https://www.youtube.com/watch?v=aehwEu8SBSo&list=RDaehwEu8SBSo&start_radio=1

Ett livsråd som jag vill och jag kan bjuda på. Om mitt råd går att överföra till någon annan vet det sjutton. Men jag låter dig ta del av det. Tänk bort prägling vid valet av kompisar och kära. Starta bekantskap med, inte skygglappar som hästarna, även om det är nått att tänka på enligt mig, utan med med sovmask. Kompisar och kära ska du börja lära känna på dagtid. Starta aldrig bekantskapen med en på filmkvällen med popcorn. Det är svårt att veta hur länge en prägling stårhttps://www.youtube.com/watch?v=aehwEu8SBSo&list=r_radio=1ut med snaskande kompisar och kära. Om du väljer dina för livet, glöm dina mors eller fars ömma händer.

Man skulle tro att min första lpskiva skulle vara en Beatlesskiva, men så klart fanns inte enda Beatlesskiva att köpa, och som de brukar säga att pengarna bränner i händerna. Och verkligen de gjorde mina kronor i handen. Jag bara måste köpa en skiva. Jag köpte Bob Dylans LP, Highway 61 revistede. Och jag borde uppfattat varningen redan då. Se på skivomslaget

Får jag också vara me?!

Man kan vara så mycket...

Man kan vara en handikappad flicka

man kan vara en stökig kille

man kan vara en gammal tant, ja...

Wow vilken sensationtanke! eller hur?

Beatles och Springsteen.Mina idoler, absoluta.

Springsteen hade jag möjligheten att se på gamla Ullevi 1985. Sen fick jag tre underbara barn. Nittonhundraåttiosju mitt första, nittonhundranittio mitt andra och mitt tredje nittonhundranittotvå. Med tre barn, blev det inget annat än barn, och vilken fin tid det har varit.  Jag, vi barnens far, har ett barn som aldrig blir vuxen, hon har samma behov av tillsyn då som nu som 1992 . Filmen Lejonkungen såg jag tillsammans med mitt äldsta barnet. Och tv3  barnprogram, som sände Skutt tillsammans i lördagssoffan med alla mina älskliga barn. En råkall kväll i februari gjorde jag mig ledig en kväll från hushållet nittonhundranittiotal någonting, och gick på bio med min syster och hennes man. Vi såg filmen, Mycket väsen för ingenting, och som vi skrattade den biokvällen, en underbar film. 

Nittonhundraåttiofem var min systers man, min syster och jag tillsammans en ljuvlig sommarkväll och upplevde Bruce Springsteen oc E streetbband på gamla Ullevi. Och sen fick jag tre barn, och då blev det slut på egentiden.Jag slutade med att lyssna på musik, händerna i diskbaljan och tvätten färdig i tvättmaskinen, där de fyra paren av de vita sportstrumporna fanns.Som skulle in i torkskåpet. Som  skulle omhulda min tre barns små fötter när de skulle gå till skolan i morgon, dagen efter. Ingen tid för att lyssna till musik då. Men nu!

 Men nu lyssnar jag. En sådan tur jag har haft.  Jag visste inte vilken tur jag hade med tiden och Springsteen och E street band. Jag kände bara lyssnat på de mest kända, som bland annat Born to run, Dancing  in the dark, och några till. Jag har hela deras låtskatt kvar att lyssna till, NU, som för mig en helt okänd låtlandskap ,kvar att lyssna och ha en fin tid med att lyssna på.bara det! Kolla på alla skivomslag, de första var i alla fall av den gamla formatet Lp 33. Vinyl skivor

Hej mitt älskade barnbarn, 

Du är nästan stor nu, så stor för att förstå litet av livet, så jag skriver jag till dig.

Jag ångrar intet i mitt liv, bara en enda händelse. Jag har ägt tre motorcyklar av märket, Honda.

Och det var den bästa perioden i mitt liv, när jag körde mc, förutom barn och barnbarn då.

I min ägo har funnits, en silverfärgad Honda, en 350cc Four, och en 500cc Four som jag köpte sprillans ny, som var brun och, och en 750 Four, som var blå med gulddekor, den du! Hondas 70tals  motorcyklar känner  jag till. Roliga, lättsamma motorcyklar att köra.

Det jag ångrar i mitt liv, det enda jag ångrar är att jag inte antog ett erbjudande, när jag fick det, om att provköra en svart BMW. Det av kille, motorcyklist, jag växlade några ord med, då jag tog en paus

från motorcykelturen på en rastplats. Mitt minne sviker mig när det gäller motorcykelns BMWs storlek. Nått 750cc kanske. Jag körde vid den tiden en Honda 500 four. Jag tackade alltså nej till erbjudandet jag fick, då, år nittonhundrasjuttisex. Ångrar, ångrar och ångrar det igen, varje gång den tanken dyker upp. Nej, det var synd att jag inte prövade när jag blev erbjuden. Det var betydande skillnader mellan en BMW och en Honda på sjuttiotalet. Så det skulle ha varit spännande att ha provkört en BMWn. Lite fegt av mig. Här är ett foto, av mig och min Honda 500 Four.

 Väntan

1976

1. https://draft.blogger.com/blog/post/edit/2511360488150978624/5763034213437888146