Hej mitt älskade barnbarn,
Du är nästan stor nu, så stor för att förstå litet av livet, så jag skriver jag till dig.
Jag ångrar intet i mitt liv, bara en enda händelse. Jag har ägt tre motorcyklar av märket, Honda.
Och det var den bästa perioden i mitt liv, när jag körde mc, förutom barn och barnbarn då.
I min ägo har funnits, en silverfärgad Honda, en 350cc Four, och en 500cc Four som jag köpte sprillans ny, som var brun och, och en 750 Four, som var blå med gulddekor, den du! Hondas 70tals motorcyklar känner jag till. Roliga, lättsamma motorcyklar att köra.
Det jag ångrar i mitt liv, det enda jag ångrar är att jag inte antog ett erbjudande, när jag fick det, om att provköra en svart BMW. Det av kille, motorcyklist, jag växlade några ord med, då jag tog en paus
från motorcykelturen på en rastplats. Mitt minne sviker mig när det gäller motorcykelns BMWs storlek. Nått 750cc kanske. Jag körde vid den tiden en Honda 500 four. Jag tackade alltså nej till erbjudandet jag fick, då, år nittonhundrasjuttisex. Ångrar, ångrar och ångrar det igen, varje gång den tanken dyker upp. Nej, det var synd att jag inte prövade när jag blev erbjuden. Det var betydande skillnader mellan en BMW och en Honda på sjuttiotalet. Så det skulle ha varit spännande att ha provkört en BMWn. Lite fegt av mig. Här är ett foto, av mig och min Honda 500 Four.
