så rädd för att bli bedömd
Att bilda mig och studera, så att jag
Har inte bemödat mig att studera
För att undvika att någon skulle
Bedöma mig, betygsätta mig
bli intellektuellt avslöjad,för
Jag är bara en bluff, alltid har
Jag blivit bedömd som
-Bara en bluff-
Kan man/kvinna inte undvika om
Omvärlden du har runt omkring dig
Kommer alltid syna dig och bedöma dig
Från topp till tå
Varenda hårstrå Dikt av en okänd
Behöves några förklarande ord?
Ja, undrade om det finns några förklarande ord. Nej, det finns det inte. Vår ungdom, mina systrar och bröder, väntade på våren som var i antågande. Mars med isskorpa på vattenpölarna, som jag stampade sönder maniskt. Jag är åter på sjuttiotalet, närmare 1970 precis. Jag förklarar mig skyldig, och för varje kärlekskrank idiot till, flicka, kvinna, tjej, hora, tar jag på mig mitt köns skuld. Jag har inte bara blivit uppfostrad. Som min syster säger till mig, du har ett val. Men med Gud i brallan, är valen inte så många när det gjordes andra övertrång, men jag har inget att klaga över, bara möjligen, försöker jag förklara.
Om…jag var yngre så skulle jag som ett projekt, demontera och montera tillbaka en Honda CB 750 Four. motor.Det skulle vara ett livsprojekt. Efter att tittat på YouTube på renovering av motorcyklar på internet framstår det som ett livsprojekt för mig.
Alla dessa delar, kolvar,kolvringar och packningar. Elledningar, och allt annat. Men jag skulle och ville, göra det. En Honda four motor vore ett utmärkt som projekt. Var jag nu skulle bara så där hitta en liten Hondamotor.
Dessa motorcyklar är femtio år gamla. 70 tals det är svårare att skriva om ett ämne som jag inte behärskar!
Jag inte ett foto av mina motorcyklar. Bara ett foto som mina barns far har och som jag andvänt redan använt i min blogg. Min Honda four 500 cc. Jag minns mina regnummer på motorcyklarna. Min CB Honda 750 wooblade jag omkull precis utanför en kyrka. Skrotad alltså, Jag tog det som ett tecken. Jag kunde fortsätta köra mc. Jag skulle överleva om jag fortsatte köra mc. Som videon här ovan såg min blå 750cc ut. Därför köpte jag en sprillans ny Honda 500cc four. Jag vill minnas att den kostade 12.600 kr. 1976
Så att ha ett livsprojekt är vad jag skulle skaffa mig. Du kan tänka på det. Vad som intresserar dig….
Så mitt barnbarn nu vet du det…
Hej igen mitt barnbarn
Naturligtvis är jag också en syndig människa. Jag har ångrat en del, en hel del jag gjort och inte gjort, men småsaker, när jag känner eftertankens kranka blekhet. Inte ting jag behöver bikta mig för.
Att jag inte stannade på Sri Lanka och, väl där, börjat arbeta med fattiga barn. Det är ett ånger jag tänker på då och då. Jag ångrar nästintill tårar, att jag sålde min motorcykel. Och trots detta ovärdiga, i dagens läge, hobby erkänner jag, att jag har. Och att jag blir nästintill tårar vid tanken.Tänk tanken, en tank full med bensin. Mctank, sätt i nyckeln, vrid om, så har du full tillgång till en fulltankad mc, och mc med en jättestark motor.
Och åk…och försök nå friheten
Mina idoler när jag
EvaMaria , Vad har jag lärt mig av mitt leverne, mitt öde. Ja, det är frågan. Är mitt liv ett leverne
eller ett öde? Så vitt jag kan förstå är att’ vi människobarn är oerhört präglade av vår barn och ungdomstid Tänk på det nu när du ska växa och bli stor mitt barn. Mitt absoluta turnummer är nummer två. Det är bara så,,livet, både ödet och leverne har givit mig nummer två. Att vara först och behöva prestera är inget för mig, har aldrig strävat efter det. Född en söndag, mars åttonde, internationella. Kvinnodagen. Lojalitet är väl nummer 8,närapå. Evighetsrecknet, och vad blir det om man delar 8an i mitten, jo två små nollor. Mitt första bevis att nummer 2 är mitt lyckonummer. Jag har aldrig tagit någon första plats, inte i nått! Eller någons första plats Under en skidtävlingen fick jag bakhalt och min syster, henne glömde de att ta tiden på, i en norrländsk skoltävlingen skidtävling. En vinterdag på sextiotalet.
Men framför allt det är inte mig det är mest synd om, nummer ett, utan nummer två möjligtvis, I levt lidande, så är det för mig.Jag har ett oförskämt bra liv, i jämförelse med många andras människoöden. Så två tack, tack fader vår för vad livet givit mig. Nu fortsätter jag med nr två, mitt lyckonummer. Men först ska jag dra historien som var någon gång på 1999-talet. Tror inte jag ska berätta det för dig. Men en vacker vårdag, en söndag var det kanske då jag en av mina fattigaste dagar, hittade jag en guldtia i mitt eget hem.i ett medvetet eftersök efter en slant.Så glad jag blev för över en hittad guldtia som låg ovanpå köksfläkten. Nu kunde jag gå till lilla Coop och köpa mig en liter mjölk. Mina barn hade pappavecka, i god och näringsrik mat med pappa vecka.väl omhändertagna. Den hittade guldtian. Var som en stor skatt. Jag hade medvetet sökt efter. Ni minns väl när ni hade småpengar i kapp-och jackfickorna. Och mjölken kostade precis tio kronor. Kolla vilket årtionde det var, min återgivning av händelsen stämmer! Så fattig var jag den veckan, det året. Bara en enda guldtia. Men det blev mjölk till kaffet. Jag tog en liter mjölk och betalade lite skamset i kassan. Gav kassörskan min tia och visade upp min liter standardmjölk. I fattigdomen ingår känslan av skam Tänk på det när ni planerar för Sveriges barns framtid. En tid i skamkänslor kan få en människa att känna sig som en andraklassens medborgare. Tänk på det när ni planerar Sveriges barns framtid.
Min, våran LIsa, som har samma behov av tillsyn som 92, födelseåret, idag och som då. Att få ett handikappat, barn som aldrig kommer kan klara sig själv, Är som att få den finaste presenten på födelsedagen,den 8 mars, kvinnodagen, men sen ber Gud dig att lämna jordelivet och hälsa på Sankte Per. Och till det skramlar Gud med nycklarna. Nu vet ni hur det känns, så se till att Sveriges funktionshindrade barn och vuxna, har god tillsyn. Till och med tur i oturen, som Molly också sjunger. Mitt, vårt, handikappade 33åriga flicka är en ovanligt glad flicka, vänlig som få, social som sin far, så vi har haft tur ändå. Inget riktigt tal hat hon, och räkna och beräkna, glöm det. Inga utbrott heller, bara ovanligt snäll. Amaturen!
Man kan vara så mycket...
