Hallå hallå

Jaa, jag fick denna fina, väl fungerande, telefon i dag 

(har ännu inte hunnit dammtorka den)

Önskar mig tillbaka till den tiden.

Tiden för bästa minnet

Hämtar telefonkatalogen

för att vara säker

har en gammal kvar

Ser att siffrorna stämmer

med mitt minne

Men bäst att skriva ett brev.

Hej!

Hur mår du? Det må låta

ansträngt, men jag mår bra.

Ha det så fint.

Vad var ditt område?

jag var inne på fria radikaler,

men jag glömde visst...

Prestera

Det finns bara ett ord,
så här lite oeftertänkt, hastigt
nedskrivet,
tror jag, som jag inte
kan leva med.
Som jag inte vill ha
med mig i mitt liv.
Ett ord som får mig
svag, så svag som Stålmannen
blir av grön kryptonit.
Orkeslös.

Jag kan lägga
ner min prestige, stolthet, Jaa ...
äran kan flyga och fara
den kan jag helt undvara.
Jaa...i det närmaste vad som helst.

Livet har gått ut på att daglig dags
undvika detta ord,
och konsekvenser av det.
En himmelshög mur,
byggt av ordet prestera,
i mångfald.
Jag mäktar med oro och ångest
men för den skull känner jag ingen,
varken ånger eller ångest;
det är som det är, helt krasst!
Men om jag vill försätta mig
själv i ett oförmöget tillstånd
så säger jag mig själv.
- Eva, gör ditt bästa och prestera, nu.
Likt stålmannen tappar jag allt;
all ork, all kraft, all energi, all lust,
all glädje, o jag för mår ingenting,
absolut ingenting

Därför undviker jag att göra mitt bästa,
inga ansträngningar
eller petande i småsaker
allt som ska göras
ska göras snabbt.
Inga rättelser,
inte mer smör i kladdkakan;
inget semikolon där.
Bara punkt.
Behöver så inte prestera
och då har jag mitt hopp kvar!

Tänk om det finns andra,
vuxna,
barn som nästan förlorat, inte bara sitt hopp
och även förlorat en del av sin personlighet,
under kollektivets mästrande anda?

Som i Bullens brevfilmer,
det är inte jag som dikten handlar om
det är påhittat.

I dag bara Roar

v
Med steg som bestämts av
en känsla att inget går att skriva om,
och om,
lägger sig stegen på golvytan
som små bomullsmoln
och lämnar en gråt efter sig.
På bokhyllan
på svartvita ytor,
står Buddha och en
ljusgråblå vacker elefant i porslin
och som med;
klocklika, matematiska, gudomliga toner
spelar för oss,
För dem som vill lyssna,
och höra naturlagarna ljuda,
Gud finns.

Med barndomens vurm
för sagoböcker
väljs, och plockas automatiskt en bok.
Läs, livegna människoslav, läs,
Sagan om ringen

och så har jag tagit fram
den köpta men aldrig lästa
Sagan om ringen av J. R. R. Tolkien
blir den läst?

Ett handskrivet brev

Då och då, bör det bara vara vackert 
och vad ska det då skrivas om,
om troll eller trams
blommor och glans
om varats svårigheter?
Tjat i evigheter
ditten och datten,
om det är si eller så;
blir snurrig.

I mitt ordförråd,
bland alla hyllor,
där jag med varsamhet
plockar fram ord för ord;
saknas ordet prestige,
Ett totalt icke önskvärt ord.
Vill bara att de ska låta vara,
till vad är prestige
rätten att tro sig ha rätt
(vem känner till sanningen)
vem kan med säkerhet säga
jag vet!

Våren är långt kommen
i månaden mars,
här i Norrlands kustland.
Födelsedag i går på internationella kvinnodagen

Hela rabatten ligger blottad,
förkyla, vind och vatten
En aning om kommande kyla skrämmer.
Heucheran är vårgrön och frisk
men undrar under grönskan
Vart ska detta bära?
Grönt ska vara grönt,
Blott, blått är blått,
Rött är detsamma som röd,
Gul är guld,
Rosa är den vackraste New Dawn
Vitt är vit som snö.