Men som du
man måste säga ifrån någon gång, då och då. Det brister ändå.
Jag ser bara det obetydliga
det betydliga
har brustit
ögonens irrfärder
vänster, höger
söker passager för en utväg
dörrar
dörrar av intakta minnen
tankarna virrar runt i ett prisma
gnistrar
glasklar rädsla
rädslan ljusår från begriplighet
i runda fönstret
lyser solen skräckfullt
Men som du
man måste säga ifrån någon gång, då och då. Det brister ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar