epostbrev till min faster som bor på andra sidan stan

Austinrosen Pat Austin

Hej!

Fint att läsa om vad du och farbror gör. Jag uppskattar att du skriver till oss.

Själv råkade jag ut för ett äventyr. Ja, det var mer än ett äventyr. Jag råkade låsa in mig i en bil, en ny en, som vi hyr av Firman nu när vår gamla mercedes är ur funktion. Tack vare mobil, viss personlig utveckling samt ett samtal till David så lyckade jag behålla ett lugnt chocktillstånd under kontroll tills jag fick upp bildörren. Men det tog på. Dagen och dagarna efteråt kände jag mig nära panik, kunde inte släppa händelsen ur tankarna. Idag är det bättre. Huuva det var

hemskt.

Ja, jag längtar efter dem. Talade med Lisas pappa och Lisa i går och jag tror att Lisa längtar hem lite.

Ha en fin dag. Tack för att du skriver till oss.

Hej från Eva, som fortfarande är lite ur balans efter bilhändelsen.

Tulipa gesneriana,`Yonina´

Hej!

Det känns lite självcentrerat att gå upp i denna händelsen så här, med all kraft och med alla tankar. Men så blev det. Jag känner mig lite låg, kanske beroende på att det känns som ett misslyckande, att jag inte klarar av modern teknik och för att Lisa inte är hemma. Jag skulle få så mycket gjort när hon inte var här hemma men det blir nästan tvärtom.

Men som sagt, jag känner mig alldeles för självupptagen och jag tror att du förstår vad jag menar med det. Men det är svårt att lämna detta bakom mig, just nu i alla fall.

Längtar efter dem, Lisa så speciellt. Och det är bedrövligt detta med er. Farbrors sjukdom och vad som följer med det för dig. Jag tycker att det är så ledsamt.

Fint att han kan vila och att han inte behöver vara alltför orolig och att du kan gå hem och ha det så fint det nu går.

Ha det så fint.

Hej från Eva

Det är väl därför jag har så svårt med förändringar och det är väl därför jag själv har lång startid, innan jag vågar vara lugn och glad. Snubbeltrådar, men vem är jag att beklaga mig.( Jag vill bara göra mig förstådd.)

Austinrosen Eglantyne

Hej!

Ja, någorlunda har jag återhämtat mig. Men jag sätter mig inte i hyrbilen och stänger dörren. Nää, det kan jag inte förmå mig till. Jag kör Lisas pappas bil och det går någorlunda.Det är inte som den första dagen, första gången efter händelsen i taxin. Då hade jag en fullt utvecklad panikångest. Nu är det lite bättre. Men d

et är inget att orda om.

Ja, nu måste de börja packa och göra sig färdiga för att flyga hem. Jag har handlat lite åt dem, åt dem. Det som man vill ha när man kommer hem. Lite smör, bröd och mjölk och ost och juice. Jag ska handla lite frukt. Jag tror att Lisas pappa har mat i frysen så det ordnar sig med det.

Ja, finns inte mycket jag kan säga eller göra när det gäller farbror. Det är svår att ta till sig och riktigt förstå hur ni har det. Jag hoppas på någorlunda dagar för farbror. Hoppas att du känner dig någorlunda, om inte varje dag så någon gång då och då.

Ha det så fint! New Dawn tillsammans med Verbena

Vi ses och hej från mig, Eva