Urminne

Bilden till vänster är en bild som jag har tagit på Lisa i terapibadet. Här med pappa brevid sig, tar sig Lisa fram, simmar hon på sitt eget sätt genom att trampa vatten och paddla med armarna på tvåmetersdjupet.

Jag påstår att Lisa har ett minne som är besynnerligt och som tar förbi sig allt lagrat, all inhämtad kunskap och som bara finns där som ett genetiskt urminne. Det är ingenting inlärt, inte är det heller samlade erfarenheter, och om ni tror mig eller

inte spelar ingen roll. Det finns där i alla fall och det visar sig i olika sammanhang där jag kan

vara en observatör, med två roller, den som känner till Lisa och hennes kunskaper och den som har kunskaper om familjen, och som kan tolka. Och jag förväxlar inte Lisas uttryck för detta visade urminne med med ett genetiskt tycke, som för all del även finns där. Om jag vore neurolog så skulle jag kunna ge en tjusigare förklaring, men nu är jag inte det så eventuella läsare får hålla till godo med detta.

Att Lisa uppskattar skolan, det är uppenbart. Då jag väcker Lisa är det är så tidigt på morgonen att klockan själv är nyvaken och då Lisa ändå vaknar med glädje och ett glatt leende, då är det uppenbart att hon trivs i skolan ! Det är ett påtaligt bevis på att det är fint i skolan och att Lisa stortrivs.

Som alla andra kan hon ligga kvar och somna om, om hon får en möjlighet tills jag väcker henne igen, några minuter senare. Men för det mesta vaknar hon glad och fin och vi börjar arbetet med att få Lisa färdig tills skolskjutsen kommer. Det är det vanliga på med kläder, borsta håret och tänderna, tvätta sig, äta frukost och tvätta och borsta tänderna igen de vanliga morgonrutinerna, och nuförtiden tillkommer en massa ytterkläder. Tjocksockar, eller raggsockar som man sa förr i tiden. Dubbla vantar och dunjacka och täckbyxor, och en riktigt varm mössa, och så när allt är påtaget börjar vi vänta på skolskjutsen. Idag vara skolskjuten precis i tid. Chauffören hälsade på Lisa med ett vanligt, vänligt, Hej Lisa!

Men svaret som Lisa gav var nog så ovanligt. Med ett uttal som ett litet förskolebarn, svarade Lisa, morning, morning! Och under alla år, alla gånger med skolskjuts har jag aldrig hört henne säga just detta. Men... för att tycka att det är oemotståndligt roligt, så måste man se och höra henne säga moning, moning. Och vad mer, kanske älska henne som jag gör. Men då Lisa inte ens kan ens tala svenska begripligt så blir det komiskt, tycker jag i alla fall. Och hur hon såg ut då hon sa sitt, moning, moning! Men många resor till Sri Lanka och ivriga försök från älskade släktingar har lyckats lära henne ett och annat engelskt ord, begripa dem i alla fall. Och i någon mån uttala dem också. Och så var det med detta.

Frösådderna växer, somliga växer så att det nästan syns, medan vissa sådder tar tid på sig. Phlox drummondi som såddes den 5 februari. De står nästan stilla tycks det mig. Jag borde ha sått Phlox som första sådd. En bild ifrån i dag av Phlox drummondi. Och bilden ovan är en utebild tagen nära skolan. Där på ängen brukar det sommartid växa Hundkäx.