Det stora händer i lilla världen
nattvandraren håller hårt om sig själv
ur mörkret märks ljudlösa lejontassar
beskyddande tassa efter den lilla

En trygg plats
lilla människovarelse
på en liten plats
den gänglige unge mannen
sägandes:
allt ska inte förstås
det händer inte här

Stora övermäktiga rädslan
susningar och viskningar bildar sorl
till en osynlig mörk dimridå
lilla människovarelse
i fönstret hänger skräcken och skvallrar
i tankarna färdas hon
i den på pappret målade bussen
hem till mamma

Alla talande stora människor
som inte ser som inte förstår
att skräcken hänger i fönstret och skvallar

(Det finns ingen övre gräns på hur mycket pengar man kan spendera
men det finns en gräns för hur lite pengar man kan leva på)

Pupiller darriga av ljus öppnar de sig för världen
iakttar verkligheten
människor rullar runt
i takt med moder Jord
ser hur de går
somliga i en gång
snurrandes runt sin egen medelpunkt
som om de inte vågade lämna barndomens trygghet

Andra med vädret som värdig motståndare
kämpandes andlöst mot vindarna
tycks de också
önska barndomen tillbaka

Barnen trampar nutida luft
gamla stapplar mödosamt fram
Med en försiktighet
så hjärta inte ska komma i obalans
bärandes själen som en sjal runt halsen

Hjärtat i stadig balans
numera alltid beredd att ta hand om behövande

Från barndomens stampande fot
går impulsen, den mentala utlösningen vill
fortplantar sig genom raden
av impulser fram till tekniken

Hens barndom men
ens omsorgsfulla uppväxtmiljö
gör att det grå vrids om
tvingar en
men inte hen

Om en vill kliva ur barndomen
för att omvandla
rättfärdighet till dom
bäst råder då avhållsamhet

Klivet från barndomen
till en annans barndom
ska aldrig ske
skeenden är svårförklarliga
vänd blicken mot det blå
var börjar det blå?