Faller, faller genom år
tider, stämningar
meningslösa försök
hålla i, hålla fast
hålla mig kvar
i möjligheter
klippor, berg o språng
drömfyllt rasar jag
sakta, i en virvel av verklighter
försök att nå mentala hållpunkter
men
händerna släpper motståndslöst

Klippor, berg och språng
hårda, onådiga
obegripliga för mina händer
överlåter till skräcken att råda över hjärtat

En önskan om vaket tillstånd
men fallet följer envist
som en
följeslagare, från drömt till vaket
döljer vad som är vad

Känslor ska tömmas
urholkas till ett jämnt läge
vaknar ur gångna våndor
med genomlevda rädslor
rädslor starkare än  förståndet
mäktar med att känna

men
den välbekanta kärleken vinner mig åter till glädjen o
livet



me too

När livet samlat sig o lagt sig
för att bara andas ro

När känslostormarna ebbat ut
o man har lämnat den ljuvliga ungdom därhän
segervisst närmande ålderdomen
då orden,
- Harmoni präglar mitt liv,
sägs

Då utan ana,
befinner man sig i,
aningslöst har man närmat sig
ett välbekant känslokaos igen
ty då kommer kärleken åter
den vackrast form livet
kan frambringa
en liten baby

Då samlar sig livet än en gång
för att tampas med kärleksvåndor
som förkylningar, magont och födoämnesallergi o
böjveckseksem

Kärleken är inte föränderlig
kärlek är starka sammanhållande atomer
H2O och dubbelbindningar
helt oemotståndlig

Albarosen Gudhem

Jag grunnar
jag gruvar mig
vem är människan intill
min synlige vän, månntro
en osynlig ovänlig vän, kan tro?

inte är det Gud
inte heller Jesus
fast mitt hjärta känner
hans närvaro

Mitt hjärta väntar
min själ grumlas av längtan
men mina klara ögon
skådar en människa
som har en hel rymd av
vänlighet i sin själ
Allt är väl

Din regnblöta, tunga rutiga kavaj
svävar luftburen genom rök, spökelikt
över sovandes
nattens mörker samlar tusende tankar
till en härva av drömmar

gener av blod

Dagens första tanke vrider sig ur drömmarna virrvarr
skapandes

jordens första morgon
leder mig som en blind
till verksamhet
försöker hålla avstånd
men tusen gener samsas till kärlek

Miljoners års kamp
över alla gränser
landskap, vatten och sten
berg av hav
hav av berg
strävar själen mödosamt
i få ögonblick
sökandes efter gryningens första guldtråd
tungt och betydelselöst
för ingen,
allt för mig

Själens längtan
ögonblick som detta
befrielsen att inte längre längta
efter gäckande kärlek
en silverstämma
fyller mitt hjärtas
själ tomrum

Epostbrev till faster

Hej!

Fint att du kan vara med Lisa på jobbet  kommande vecka, måndag, torsdag och fredag. Onsdag får vi se, vad som blir då. 

Du kan gå och ta del av informationsdagen den 18:e. Jag ska inte gå, för jag känner mig inte helt kry. Funderingar kring valet gör att jag känner mig i valet och kvalet. Vill rösta med hjärtat, men även med själen. För vem kan lämna själen därhän. Ja.jag funderar till i morgon och i morgon får impulsen styra. 

Ha det så fint. 

Hej och kramar från Eva och Lisa.

Ingen ånger,
vad är det då som driver
över rev och barriärer
i tid och otid

I stelnade, avstannade rörelser
skådas skönhet
svindlande storhet, tomrum
blir fästet grundat till marken

Dväljs av den konformitet
den, som tidens gång skapat
skäms över att behöva
vem vill välja
vad vill du bli när du blir stor