Jag har kikat omkring på Instagram, på övriga världens motorcyklar och motorcyklister, och jag inser att jag är en hopplöst efter, i allt om motorcyklar. Och jag trodde inget annat, jag anade, jag visste, att så förhöll det sig, angående, min smak, vad jag föredrar gällande motorcyklar, som lutar åt det hållet, när det var mer runda till designen och tillverkade i plåt, och aluminium, tänker tanken och lysen och så. Som tillät föraren en mer lagom framåtlutad körställning. De nya, inte alla men flertalet motorcyklarna, utan att jag prövat, ser ut att vara mer svårkörda, och att det skulle småles åt mig och mina tre sjuttitals Hondor. Men jag skulle må gott. Har man som jag fått leva i en egen messersmittts bubbla, så kan man inte klaga på livet. Hopplöst minst tjugo år efter i mycket. Bilar och motorcyklar. Jag börjar finna de nytillverkade snygga, trots min önskan om fyra cylindrar fram och fyra avgasrör bak, som det mest optimala på en motorcykel.
Mitt älskade barnbarn forts följer, jag ska berätta om mina nattliga körningar i ensamhet mellan Övik och Lunde, snart, så småningom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar