Nu vaknade vi upp till dag två. Utvilade efter strapatserna efter gårdagens mottagande av motorcykeln, och resan hem med en mcn Royal Enfield. Tre mil på asfalten hem med totalt okänd motorcykel från femtiotalet, men möjligen någon gång från sextiotalet. Och vi befann oss nu i sjuttiotalet. Men vår kompis fick inga papper eller instruktionsbok, med på köpet av Royal Enfields mc. Bara ett kvitto. På köpt och betalt, så det var bara att ta hem motorcykeln. Vi fyllde på med petrol från reservdunken, och så gjordes en snabb översyn av motorcykeln. Luft fanns i båda däcken som var sådär, inte luften som var så där, utan däcken. Hela motorcykeln var sådär. Varken eller.
Vår kompis hade med en guldmedaljs bedrift, kört hem den, motorcykeln, till vårt stället på jorden, Idyllen. I ljusa sommarkvällen tittade vi igenom motorcykeln så gott det gick. Vi visste att kedjan var hel, tanken, läkte inte. Pojkarna, bror och min kompis pratade om hur motorn lät och hur den gick. Det var väl också så där, vilket innefattade en renovering av motorn. Kunnandet och grejer hade de. Så det var bara att börja så fort som möjligt. Sommarledigt från arbete och studier. När vi vaknade till dag två.
Vårt hus, Idyllen, var beläget i en backe, alldeles nära kraftledningar. Vårt ställe, hus, träd, flaggstång, gräsmattan. och grusplan, och vårt garage, låg nästan längt upp på backen. Ett hus ifrån. Och långt från i början av backen.
Där hade vi svängt in på kvällen med Royal Enfield 650 cc och Volvo amazon, på grusplan, Vårt hus som var grå-vitt av ytbetäckningen, av vita skivor, med asbest. Där gick vi in och förplägade oss med kokkaffe och Limpa och ost. Vi var nöjda trots allt. Vi hade nu tre motorcyklar, en Royal Enfield, två Hondor, alla motorcyklar med kraft. Och modet stod vi tre för, lillebror, bästa kompisen och så jag.
Forts följer
Och så vårt vackra stora körsbärsträd, kan jag inte glömma bort. Körsbärsträdet nådde ända upp till våning två på huset. Trädet stod rätt nära vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar