Inte ett enda brev idag, inte som förr i tiden. Förr var postlådan rolig att öppna. Det kundé hända att postlådan var full av brev bara på en dag. Det var en dag av glädje. Jag har varit beroende av att få och skriva brev. Jag har sedan jag var ett barn, som lärde mig att läsa, då kunde skriva, har skrivit till brevvänner.
Till dagar som minnet har lagrat, som lyckliga dagar, är av sommaren med staden Örnsköldsvik. Det finns inget som kan få mig att glömma den sommaren. Även är om jag tyckte att Kramfors, var nog så fint. Men Övik drogs jag obönhörligen till. Trevligt folk där, och så fanns det tjejer och killar som hade motorcykel som sitt främsta intresse, som var så trevliga att, jag trivdes med dem. En åktur på lite mer än 20 mil per kväll, det var det värt för mig. Det var inte bara en ansträngning för mig. Bara de ensamma nattliga då jag körde hem alldeles själv. Är ovärdeliga minnen. De var mumma för min självkänsla. Jag var Ung, frisk och brunbränd. Jag hade en egen motorcykel, det var livet jag levde, helt fabulöst, kunde inte vara bättre än vad det var. Inga smältande grönlandsisar eller stigande vattennivå på haven.
Jag ska berätta mer, men senare om då jag sommaren 1976 körde hem till ådalen med start klockan 24.00 från Övik. Då jag kunde känna att det var olika grader svalt på skuleskogen och Docksta,på körsträckan mellan Örnsköldsvik och Lunde. Det var nästan helt ljusa sommarnätter. Strax efter midsommaren.
Jag vill tro på mitt minne, att de ska vara år 1976, allt detta hände. Att min kärlek till motorcyklar och fart fick mig att komma ihåg denna sommar som ojämförlig med alla andra senare somrar, Jag hade lämnat den stora skräcken Honda CB 750 till försäkringsbolaget Folksam, och senare blev ett fall föt skroten, tyvärr. Men ingen annan fick köra den efter mig. Jag hade velat behålla den. Men det var så många händelser som fick mig att fundera på ett nytt byte. Hondan var inte oprövad av mig. Jag hade medvetet dragit på full gas,med dra fullt, och så växla.Det fanns ett utmärkt ställe att pröva 0 till 100 på fyra sekunder. Från utfarten från vår grusväg, där Idyllen, vårt hus låg längst upp på backen, där var det bara att svänga till höger efter stopptecknet. Där. Var En asfalterad väg utan utfarter fanns där och lockade med sin raka utfartsfria vägsträcka på cirka 300 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar